Oförrätter

Jag har kommit till en genomgående och annorlunda hållning i mitt liv när det gäller oförrätter. Bland det värsta jag vet är orättvisor, alltid haft lättare att säga ifrån när det gäller andra än mig själv. Men ändå. Men vi råkar alla ut för oförrätter. Vi begår alla oförrätter. Jag tror ingen är utan "skuld" i detta. Stort som smått, även om vi blir klokare med åren. Generellt tror jag faktiskt det, en mognad och större tolerans finns med i bilden längre fram i livet när man får lite proportioner.
   Jag har aldrig engagerat mig i Tradera. Aldrig varit intresserad av köp-sälj-sidan som jag vet att många hänger på. Inget fel i det. Vi är olika. Men när min symaskin gick sönder och jag inte hittade en som jag ville ha någonstans så gick jag in på sajten. Och hittade den jag önskade, budade på den och den blev min. Fick hem den. Och nej, den fungerade inte. Trots att säljaren i sin annons skrivit "går som en klocka, i toppskick". Jag mailade snällt. Ringde några gånger utan att få tag på personen i fråga. Hörde av mig till Tradera som naturligtvis inte kunde ta något ansvar för själva affären. Förstås. Till slut fick jag tag på försäljaren som hävdade att den var i toppskick när den skickades till mig. Kruxet var bara att jag hade varit och fått den genomgången i en symaskinsaffär. Damen i affären log och sa -den här är det många år sedan någon sydde på. Den behöver en ordentlig service. Det kostar 780 kr. Jahaja. Men försäljaren vägrade köpa tillbaka den och tyckte att jag kunde gå till polisen. Hm. Nej. En struntsak för polisen. Tråkigt för mig.
   Inte en enda gång blev jag arg under den här processen. Jag blev bara trött. Trött på oärlighet. Trött på att bli lurad. Men. Det var ju inte det värsta som kan hända, om man lyfter blicken lite. Jag bestämde mig för att ge maskinen den service den behöver för jag längtar verkligen efter att sy. Och den oförrätten slängde jag ut i vinden. Den seglade bort över grantopparna. För livet känns för kort för att hänge sig åt att driva processer eller att försöka få rätt för att man vet att man har det.
   Och när jag verkligen tänker på hur jag fungerar så inser jag vilken lång väg jag har gått. Det hade inte varit möjligt för mig att bara släppa taget tidigare. Och samma är det med relationer som skavt och där jag i vissa fall blivit blåst och lurad. Men varför stanna i det? Nej jag släpper det. Jag tittar på det, tänker på det och låter det flyga iväg. Jag vill inte ha det i mitt hjärta. Inte i mina tankar. Jag svarar för mig. Andra får svara för sig. Och då och då råkar vi ut för oförrätter och när det inte handlar om att någon skadats eller större saker, har jag bestämt mig för att släppa taget. Att det är ok. Att jag inte heller behöver vara sträng mot mig själv. Att strida bara för att. Däremot inte sagt att jag tycker att det är ok att lura människor. Men den som förlåter gör faktiskt den allra största vinsten. Och nej, inte i pengar förstås :)