Blind heart ♥

Lyssnar på Blind Heart med Cazzette. Och titeln är så slående för mig just nu. Blind heart. Jag vill så mycket men orkar inte. Helt enkelt. Jag är i en process som jag valt, men är också i the time of transition som Zhander säger. Och det är ju bara det att jag är snabb. I huvudet. Vill så mycket mer än vad kroppen tillåter eller orkar. Varit hemma igår och idag från jobbet med huvudvärken from hell. Inget val i det läget. Och jag är samtidigt paradoxalt nog superstark inombords. Jag får bara vänta tills mina olika delar, mina olika kroppar är synkroniserade med varandra. När annat tar vid.
   Huvudvärken lättar lite, men det gör liksom ont i hela ansiktsskelettet. Vill ändå ha syre. Det är ett mjukt och omfamnande duggregn ute. Träden är kala och det är tyst. Vattendroppar i alla grenar som små installationer. Jag går min runda. Men är helt slut när jag kommer tillbaka. Dricker lite kaffe spetsat med lakritspulver, älskar det! Är i mig men också med mig själv. Jag känner igen allt jag går igenom just nu och det är lite tröstande för jag vet att det har ett slut. jag vet att annat kommer och ändå längtar jag aldrig så mycket efter min yoga som när jag inte orkar allt. Jag gör. Det är tillräckligt. Z sa att det kan vara så här fram till jul och det känns rimligt.
   Samtidigt, när jag går i min regnjacka och höga gummistövlar så njuter jag av benens sträckning, mina starka ben och fötter. Kroppen som andas lugnt och långsamt. Alltid genom näsan. Pratar med några grannar som har sprängt en stor sten i många delar. Blir matt av blotta tanken på att jag skulle lyfta någon av stenarna samtidigt far en galen önskan genom huvudet över hur skönt det vore att ta de där tunga skitiga stenarna och kasta upp på en container. Ja ni hör ju :) Eller som min mormor sa -huvudet pratar som det har förstånd till. Vet vet vet. Att allt tar sin tid och jag tröstar mig med tanken på hur stark jag är när året når sitt slut. När jag får ta i med kroppen, för den längtar också, men just nu är den upptagen med annat. Som min osteopat sa - den här kroppen är trött på behandlingar, den vill vara i fred nu och vi ska låta den vara till december. Så i oktobers gråhet och regn går jag framåt ett steg i taget. I gummistövlar. Barfota på min yogamatta. Men ändå framåt. Allt har verkligen sin tid säger jag till mitt blinda hjärta ♥ och längtar mig trött till december.