torsdag 23 oktober 2014

Oförrätter

Jag har kommit till en genomgående och annorlunda hållning i mitt liv när det gäller oförrätter. Bland det värsta jag vet är orättvisor, alltid haft lättare att säga ifrån när det gäller andra än mig själv. Men ändå. Men vi råkar alla ut för oförrätter. Vi begår alla oförrätter. Jag tror ingen är utan "skuld" i detta. Stort som smått, även om vi blir klokare med åren. Generellt tror jag faktiskt det, en mognad och större tolerans finns med i bilden längre fram i livet när man får lite proportioner.
   Jag har aldrig engagerat mig i Tradera. Aldrig varit intresserad av köp-sälj-sidan som jag vet att många hänger på. Inget fel i det. Vi är olika. Men när min symaskin gick sönder och jag inte hittade en som jag ville ha någonstans så gick jag in på sajten. Och hittade den jag önskade, budade på den och den blev min. Fick hem den. Och nej, den fungerade inte. Trots att säljaren i sin annons skrivit "går som en klocka, i toppskick". Jag mailade snällt. Ringde några gånger utan att få tag på personen i fråga. Hörde av mig till Tradera som naturligtvis inte kunde ta något ansvar för själva affären. Förstås. Till slut fick jag tag på försäljaren som hävdade att den var i toppskick när den skickades till mig. Kruxet var bara att jag hade varit och fått den genomgången i en symaskinsaffär. Damen i affären log och sa -den här är det många år sedan någon sydde på. Den behöver en ordentlig service. Det kostar 780 kr. Jahaja. Men försäljaren vägrade köpa tillbaka den och tyckte att jag kunde gå till polisen. Hm. Nej. En struntsak för polisen. Tråkigt för mig.
   Inte en enda gång blev jag arg under den här processen. Jag blev bara trött. Trött på oärlighet. Trött på att bli lurad. Men. Det var ju inte det värsta som kan hända, om man lyfter blicken lite. Jag bestämde mig för att ge maskinen den service den behöver för jag längtar verkligen efter att sy. Och den oförrätten slängde jag ut i vinden. Den seglade bort över grantopparna. För livet känns för kort för att hänge sig åt att driva processer eller att försöka få rätt för att man vet att man har det.
   Och när jag verkligen tänker på hur jag fungerar så inser jag vilken lång väg jag har gått. Det hade inte varit möjligt för mig att bara släppa taget tidigare. Och samma är det med relationer som skavt och där jag i vissa fall blivit blåst och lurad. Men varför stanna i det? Nej jag släpper det. Jag tittar på det, tänker på det och låter det flyga iväg. Jag vill inte ha det i mitt hjärta. Inte i mina tankar. Jag svarar för mig. Andra får svara för sig. Och då och då råkar vi ut för oförrätter och när det inte handlar om att någon skadats eller större saker, har jag bestämt mig för att släppa taget. Att det är ok. Att jag inte heller behöver vara sträng mot mig själv. Att strida bara för att. Däremot inte sagt att jag tycker att det är ok att lura människor. Men den som förlåter gör faktiskt den allra största vinsten. Och nej, inte i pengar förstås :)

14 kommentarer:

  1. Det måste vara så härligt att ha kommit dit! Jag är på väg och bara det är en fantastisk känsla. Att släppa och förlåta är inget nederlag utan som du skriver så vinner man på det själv. Det är så jobbigt att bära en massa ilska och frustration, och känslan av att bråka och slåss. Vilket man så klart måste göra ibland, men inte alltid. Fint och mjukt att läsa, tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Lotta! Och ja det har varit en lång väg för mig!

      Radera
  2. Åh, ja tänk vad långt du kommit. Släppa taget är en ganska stor grej. Åtminstone är det så för mig. Det märker jag bara av att jag blir arg när jag läser hur den där säljaren betedde sig. Fy så nedrigt! Jag förstår om du blir skeptiskt till sådana sajter.
    Och visst är det så, att den som förlåter vinner högvinsten. Jag jobbar på det. Det händer saker och tids nog så...
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det har varit en lång väg för mig också. Det galnaste i det hela var att försäljaren bara gick igång och gapade och skrek i telefonen :) Helt crazy! Kram

      Radera
  3. Jag jobbar med detta också, som ytterligare en del i processen att leva så friktionsfritt som möjligt (eller hur man nu ska uttrycka det). Liksom för att det är så mycket skönare att vara med sig själv om man kan släppa taget - eller som du så fint säger; låta det segla bort över grantopparna. Sen får man ju bli både arg och ledsen när man blir lurad, men konsten är att stå emot ältandet och att fastna i eländet.
    Kram på dej och hoppas du får många fina systunder nu :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så. Och jag längtar tills jag kan sy igen. Som ung sydde jag de flesta av mina kläder, längtar lite. Kram!

      Radera
  4. Oj vad vi är lika på resans väg. Jag har jobbat/jobbar i den processen, ingen idé att gå in i saker som det är svårt att påverka och det tar massor av min energi.Rättvisan kan vara ett högt pris på ibland så jag försöker välja att släppa taget och frid. Som du skrev att det är sitt eget ansvar, men ack så svårt det kan vara att förstå människor som är oärliga.

    Namasté

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Lotta, det känns som vi traskar på samma stigar nu. Ja alla har sina bevekelsegrunder till varför de gör det de gör. Svårförståeligt ibland men det finns väl alltid något slags svar antar jag.
      Namasté!

      Radera
  5. Skönt att det ordnade sig med symaskinen även om det inte blev som det var tänkt. Vissa saker har jag lätt att släppa (ofta när det gäller det matriella & pengar). Jag är mer långsint om någon har varit dum mot mina barn... Fast å andra sidan är jag fortfarande lite sur på att det är en jättedyr service på bilen vi fick ta över efter svärmor, känns som vi fick betala överpris. Jag behöver nog träna lite mer på att släppa taget. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är svårare med vissa saker förstås. Men jag drivs av något slags rättvisepatos som jag haft oerhört svårt att släppa. Som om jag svikit mig själv på något plan.Men den här gången gick jag aldrig in idet ens, suckade bara :) Och orättvisor mot barn kan aldrig negligeras! Du har helt rätt. Kram!

      Radera
  6. Så himla svårt det där med att släppa taget. Man går ju där och grunnar och tänker att man är stendum som åker på såna dumheter samtidigt som man faktiskt kastat pengar ut genom fönstret...Fast vad är pengar egentligen? Ja, ingenting egentligen.
    Tankvärd läsning. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker inte att jag är stendum för att jag litar på människor. Då blir jag hellre lurad, de allra flesta är bra och ärliga tror jag. Eller också är jag stendum ;) kram!

      Radera
  7. Jag tänker på en bok jag läste för ett tiotal år sedan. I slutet kom det fram att en familj hade grundlurat flera andra familjer på den lilla ön. Alla var upprörda, utom en gammal dam som "hade sett tillräckligt i sitt liv för att uppröras mer".
    Men eftersom jag själv är konflikträdd tycker jag det var jätteduktigt att ta tag i det och i alla fall försöka få upprättelse.:-)
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, inte så duktigt i mina ögon men jag orkar inte strida för ingenting :) Tack för dina ord!

      Radera