Varit på väg ganska länge. Klockan är nästan fem på morgonen och vi har köat för att få lämna våra olika små kort vi fyllt i efter att vi landat. Kortkontroll. Passkontroll. Säkerhetskontroll. Det är fullt med folk. När vi kliver ut från terminalbyggnaden i Trivandrum får jag känslan av att jag är en filmstjärna, hela entrén myllrar av människor som spanar och letar efter den de ska möta. Precis alla tittar noga på varje människa som kliver ut. Det känns overkligt, det kokar runtom mig i folkhavet. På ett energiskt sätt. Skyltar, rop och återseenden. Och där står han, vår chaufför.
Vi kör genom en vaknande stad. I Indien är alltid människor på väg, vilket klockslag man än är uppe vid så är människor på väg. I grupp. Ensamma. Vandrande med kassar eller små knyten. Hundar som smiter runt och skräpet som eldas. Luften är varm +27 grader klockan fem, och det är fuktigt. Mitt hår får en slags volym och vågor jag aldrig har hemma. Till och med nu när det är kort. Det luktar lite rökigt som det gör på morgnarna här och jag känner mig fullkomligt hemma. På 10 år har jag varit här 7 gånger. Min del av Indien är Kerala och Goa. Men jag längtar efter att någon gång få resa till Varanasi och den östra sidan. Kanske norrut.
Vi sover en stund, äter fruktsallad och dricker färsk ananasjuice, från frukter här på stället. Det smakar inte som frukten hemma. Den är inte besprutad. Den är GOD. Allt smakar mer här. Helt enkelt.
Och så är det dags för behandlingen. Jag hade glömt. Glömt hur intensivt ont det kan göra när kvinnornas obevekliga fötter hittar djupt ner i mina vävnader. Sedan kommer doktor Vijay, han tar det hela till nästa nivå kan man säga. Han hittar allt direkt i kroppen, just nu är det min högra arm och skuldra. Masserar in i armhålan och det är precis så obehagligt som det låter. Just då. Efteråt är min arm mycket rörligare, kommer längre och ja, han vet ju precis vad han gör helt enkelt. Det är bara huvudet som går på högvarv. Allt jag hinner tänka. Allt jag försöker släppa. När någon är djupt nere i det som gör ont så är det just det som är det svåra. Att släppa. Inte spänna. Bara låta det ha sin gång. I min egen väg i att vara på väg så är det precis här jag ska vara nu. Inte skönt. Men det är så välgörande för hela mig. Allt har redan börjat.
Vi kör genom en vaknande stad. I Indien är alltid människor på väg, vilket klockslag man än är uppe vid så är människor på väg. I grupp. Ensamma. Vandrande med kassar eller små knyten. Hundar som smiter runt och skräpet som eldas. Luften är varm +27 grader klockan fem, och det är fuktigt. Mitt hår får en slags volym och vågor jag aldrig har hemma. Till och med nu när det är kort. Det luktar lite rökigt som det gör på morgnarna här och jag känner mig fullkomligt hemma. På 10 år har jag varit här 7 gånger. Min del av Indien är Kerala och Goa. Men jag längtar efter att någon gång få resa till Varanasi och den östra sidan. Kanske norrut.
Vi sover en stund, äter fruktsallad och dricker färsk ananasjuice, från frukter här på stället. Det smakar inte som frukten hemma. Den är inte besprutad. Den är GOD. Allt smakar mer här. Helt enkelt.Och så är det dags för behandlingen. Jag hade glömt. Glömt hur intensivt ont det kan göra när kvinnornas obevekliga fötter hittar djupt ner i mina vävnader. Sedan kommer doktor Vijay, han tar det hela till nästa nivå kan man säga. Han hittar allt direkt i kroppen, just nu är det min högra arm och skuldra. Masserar in i armhålan och det är precis så obehagligt som det låter. Just då. Efteråt är min arm mycket rörligare, kommer längre och ja, han vet ju precis vad han gör helt enkelt. Det är bara huvudet som går på högvarv. Allt jag hinner tänka. Allt jag försöker släppa. När någon är djupt nere i det som gör ont så är det just det som är det svåra. Att släppa. Inte spänna. Bara låta det ha sin gång. I min egen väg i att vara på väg så är det precis här jag ska vara nu. Inte skönt. Men det är så välgörande för hela mig. Allt har redan börjat.
Så alldeles underbart Annika!! Jag följer dig med stort intresse och önskar dig/er en underbar tid i allt det färgstarka, myllrande livet där du är! Kram <3
SvaraRaderaTack rara du, skönt att höra! Kram kram
RaderaVilken ynnest att få en sådan behandling även om jag förstår att det är jobbigt också. Kram!
SvaraRaderaJa precis så är det, en ynnest men otroligt jobbigt stundtals. Kram!
Radera♡♡♡ Dofter... Så svåra att återkalla i minnet men när man känner dem igen vet man precis var man upplevde dem och känslan de medför. För mig är det Kina och Malaysia; fukt, vissa avgaser, rökelse. Långtifrån hälsosamma men ack så underbara... Önskar dig styrka genom sina behandlingar; att du orkar genomgå dem, trots de känslor och smärtor de framkallar i kropp och själ.
SvaraRaderaKram
Jamen precis, långt ifrån hälsosamma men ändå så familjära och härliga. Jag har valt att komma hit, för jag vet att det alltid vänder. Först in i det tuffa och sedan ut på andra sidan, eller hur jag ska säga. Jag litar också på Vijay, tillit är viktigt när man överlämnar sig som man på sätt och vis gör här. Stor kram!
RaderaTack så innerligt för att du delar med dej! Jag ser Indien framför mej när du berättar och jag följer också med spänning och intresse dina behandlingar.
SvaraRaderaKram och kram!
Åh tack för att du läser! Jag är liten idag men sådana dagar måste också få finnas. Kram kram
Radera