Det är dags nu

Imorgon bitti börjar den långa resan till Indien. För tre år sedan var jag på Treatmenthouse för min första del i min pancha karma, min yogiska rening och behandling hos Vaidya Vijay. När jag reste hem var hans avskedsord att jag behövde komma tillbaka två gånger. Det var mycket i min kropp som inte var bra, alltifrån mina disker i ryggen till min förstorade sköldkörtel när jag kom dit. Då, kunde jag inte föreställa mig att jag skulle orka resa tillbaka. Men förra året i januari var jag och min man där och då var allt helt annorlunda. Från behandlingen till hur jag mådde inombords. Och imorgon reser jag med min dotter och jag kan inte vänta tills vi kommer dit. Till oasen i den lilla byn. Till floden som flyter nedanför lätt skuggad av bananträd och papayaträd. Få träffa alla som jobbar där och då framför allt min doktor Vijay. En glad och oerhört kunnig person. Enkel och djup. Ni vet, de där kloka människorna som har all erfarenhet och kunskap men som aldrig skyltar med den, den förmedlas ändå hela tiden. Och jag är så nyfiken på hur det ska bli. För även om jag varit där tidigare så är det platser inombords som är nya varje gång. Rent fysiskt. Rent själsligt. Och det går liksom inte att beskriva, allt går inte att sätta ord på. Gott så. Jag tar med mig datorn. Och jag kommer att skriva därifrån. Hur ofta vet jag inte, hoppas ni hänger med. Tills vi hörs önskar jag allt gott till er, sköna dagar och rörelser.