DNA-spiralen

Mitt i natten drar tempelmässandet igång. Det är som ett slags samtal. Förvirrad vaknar jag av att jag tror att någon samtalar alldeles i närheten. Men det är en helig ceremoni för de själar som är i nästa dimension. En slags dialog, så mycket förstår jag av tonfallen. Vackert. Slumrar och tänker. Tänker de där tankarna när man upplever sig i samklang med allt. När hela systemet förstår det jag inte riktigt greppar annars. Glad. Men lite trött. Sitter en stund på balkongen innan behandlingen. En ekorre och två gröngula fåglar pickar på ett palmblad. Uppe på bladet verkar de hitta massor med mat. Hundarna är vakna på andra sidan floden och de har en pågående argumentation. Varje morgon.
   En djup stämsång flödar över hela trakten. Floden ligger som en grön ädelsten mellan palmerna. Allt det gröna har så många nyanser. Så många skiftningar. Grågrönt, gulgrönt, ljusgrönt. mörkgrönt och alla de andra nyanserna som inte har något namn. Igår eftermiddag satt vi på den långa bänken som var ny förra året. Bänken nära vattnet och som har alla papayaträd och bananträd nära sig. Blommor som i sin prakt ger mig välbehag. Försöker behålla alla mina synintryck och ta fram dem vid behov. Längre fram. Men just nu sitter jag bara och är. Vi pratar lite. Ser papayorna på hela trädstammen. En gigantisk fikus skuggar hela vår sittplats. Som ett paraply. Kråkorna kraxar för evigt och när solen flyttar sig gör vi det också. Till skuggan som känns som vår vän.

   Under morgonens behandling känner jag ett mjukt välbehag. Mina tankar hittar ett spår kring kropp, själ och sinne. Själen och medvetandet som lever för evigt. Som just nu är i den här kroppen som jag har just nu. Och jag vet att delarna är förenade för nu. Och att de påverkar varandra. Men sinnet står över kroppen. Det kan vara svårt att smälta. Det jag upplever har jag också delvis skapat. Skapat min egen tillvaro. Mina glädjeämnen och svårigheter. Det jag behövt hittills. Hela människotillståndet som vi alla har. Nu. Känner mig i samklang med mig själv. Ser min existens där allt samspelar som en stor DNA-spiral. Kvinnorna fnissar och frågar om jag somnat. Sover inte. Men är djupt nere i mig. Känns som jag kom hit för just detta. Möta smärtan. Gå igenom. Släppa taget. Se glädjen. Njuta välbehaget. Och hitta de där tankebanden som förenar det jag tror och  önskar. Leva utan förbehåll. Inget rätt eller fel. Bara vart hjärtat leder mig. Lyssna på den stundtals lilla rösten och ge den mer plats. Sluta värdera mig. Tacksamheten och vänligheten är mina guider. God morgon.