Prislös vinst

Javisst ja  du är ju ledig på fredagar. Så säger man till mig på mitt jobb. Ledig? Njae. Men jag är inte där, på det jobbet. Jag är ju på mitt egna jobb. Som kan se så olika ut. Det är fantastiskt och när jag tänker tillbaka på allt jag gjort i mitt företag på kvällstid och helger så är det en hel del. För att jag vill. För att jag velat det hela tiden. Men nu när jag har tid på dagtid att spela med också så blir det ännu mer som jag vill ha det. Jag har samtal, sköter bokföringen och har även tid till promenad och yoga. På dagen. Det är så otroligt befriande - jag kan inte med ord nog beskriva det. De flesta frågar vad jag förlorar på det. I pengar. Jag förlorar ingenting. I pengar. För jag tjänar ju faktiskt också pengar på det jag gör på Stillastund. Men jag vinner annat. Det där som är prislöst. Det går inte att sätta ett futtigt pris i kronor och ören på det jag får ut av att få ägna mig helhjärtat till skrivandet och att möta människor i läkande samtal eller individuell yoga. Det är stort för mig. Det växer hela tiden trots att jag egentligen aldrig marknadsfört mig mer än det jag skriver här och på FB. Rättså mäktigt är det. Men jag har också låtit det ta tid. Att få växa organiskt som jag tror är det bästa.
   Jag hade ett företag tillsamman med en person tidigare i mitt liv. Det slet så hårt på mig. Oron över pengarna och att inte få ihop det. Vi jobbade heltid med företaget och hade så olika inställning till det där, min partner och jag. Hon var lättsam och oroade sig aldrig. Hon skaffade barn mitt i alltihopa och jag kände att jag skulle dra runt allt ensam för två. Det var en börda som inombords växte till struma, alltså en förstorad sköldkörtel. Så här i efterhand ser jag det tydligt, inte minst när jag tittar på bilder av mig själv. Plötsligt hade sköldkörteln svällt ut till en stor muffins där jag hade haft en halsgrop. Sedan följde år av provtagning med stora nålar i halsen. Diskussioner om eventuell operation som tack och lov utmynnade i ingenting eftersom de blodprover och tester som tagits aldrig visat någon påverkan. Sen vet ju både jag och ni att de där testerna är trubbiga och mäter inte allt. Men det är en annan historia. Det jag vill skriva om är att då var jag inte redo att ta två personer vidare. Men jag var redo för min egen del. Det förstod jag inte heller då. Ibland tar man omvägar. Och företaget lade vi ner. Allt inom mig andades en stor känsla av nederlag. Partnern? Tja hon hade fina kontakter och gick vidare på sitt sätt. Flyttade från stan och idag är det en människa som inte finns i mitt synfält längre. No hard feelings, så kan det gå när man är mer olika än man vet om. Och jag. Jag fick jobbet jag fortfarande har idag. Inte mitt drömjobb men ett jättebra jobb i den branschen. Mitt drömjobb har jag skapat själv, skapar jag själv hela tiden i mitt företag. Coolt eller hur?!
   För nu är jag mer än redo för mitt företagande och har i 3,5 år drivit mitt företag.  Började med en yogagrupp vecka. Jag har elever som gått hos mig hela tiden, det är mäktigt.  Nu är det fyra grupper per vecka. Idag har jag även en hel del individuella lektioner. Jag har grupper och individer i sorgbearbetning. Jag och en forskare har ansökt om pengar för att göra en interventionsstudie i yoga. Och ja, jag har faktiskt också skrivit en bok. Och visstja, jag har ju också certifierat mig som handledare inom Medveten Andning. Det gick av bara farten. Liksom alla mina vidareutbildningar i yogan. Långa kurser varje år. Korta kurser varje år. Allt har gått.
    Inget i detta har haft en drivkraft i pengar. Det har varit helt andra saker som drivit och peppat mig. Och jo, det är klart att man behöver pengar. Det är klart att man vill tjäna pengar. Men det är inte min drivkraft. Det är så otroligt viktigt för mig att säga. Jag tror på passion. Jag tror på att en människa har en tanke, en dröm som sedan realiseras bit för bit. Om jag kan så kan du! Yogan har också fått mig att ta fram mina gåvor och förvaltar dem. Utan att skämmas. Utan att tänka - vem tror jag att jag är. Till slut har jag vågat det. Ibland har det varit en kamp. Ibland har min dåliga självkänsla stigit och slagit mig själv i tinningen. Men nu är jag ändå på väg. Processen tar mig vidare. För första gången litar jag fullt ut på den. Min prislösa vinst är att jag är fri inuti, fri att göra vad jag vill. Det är du också! Tänkte först att ett sådant här inlägg kan jag inte skriva. men jo det kan jag för jag vill peppa dig också. Och faktiskt skriva att det går. Att jag har gjort det. Gör det hela tiden. Men även att påminna mig själv. God helg!

Ja det är jag som sitter i padmasana och gör kaki mudra. Fotograf är Dan Lindberg