Det ösregnar hela helgen. Inga måsten. Ingenting. Jag får ändå väldigt mycket gjort, sådär som det blir när det inte finns någon deadline. Jag sover lite, trots att jag kan sova länge. Det är nog ett gott tecken fast det inte riktigt känns så. Jag skriver och tänker. Det är mer moment än jag förstått i att få färdigt allt. Det har varit skymningsläge hela helgen, inte mig emot. Det är ett så kravlöst väder. Men imorse var hela bilen täckt med isbark för plötsligt var vädret kallt och klart. Fem minusgrader och en ljusgrå-rosa himmel efter soluppgången. Vackert och underbart skönt. Plötsligt vaknar allt till i mig igen. Jag gillar ju kyla. Den är så klar och stram på något vis. Jag känner mig väldigt synkroniserad med vädret och den årstiden som är för tillfället. När det är mörkt och grått så tänder jag ljus och är nöjd så. När kylan kommer och liksom kräver mer av mig så blir de så också. Det är skönt. Synkroniserad med vädret helt enkelt. Och jag tillåter mig själv att ha det så. Det skulle aldrig ha varit möjligt tidigare i mitt liv. Balans.
Jag läser om något du skriver, vad är det för nåt spännande? Håller SÅ med dig om vädret, det är så kravlöst och tillåtande.
SvaraRaderahttp://enaningomyoga.blogspot.se/2013/08/jag-har-skrivit-en-bok.html
RaderaHar skrivit om den då och då. Men snart så är den helt klart!
Då ska jag leta bakåt!
RaderaJa visst var himlen otroligt vacker i morse. Bliss! Kram
SvaraRaderaBliss!
Raderajaa..visst är det fint när man kan blir så..synkroniserad med vädret. inte alltid jag lyckas, men väderkänsligt till tusen. snarare offer för vädrets svängningar ibland :) men jag håller med dig om hur kylan stramar upp och får en att se klarare på något vis. Tror jag ska försöka mig på dina frågor..
SvaraRaderakramar Lycke
Jaaa gör det! Kramar
Radera