onsdag 20 november 2013

Inte ett enda måste

Vilotid. Det är så jag ser på november. Som en tid att ladda sin energinivå och våga vara långsam. Tvärtemot vad man brukar säga. Pratar man om energipåfyllnad i vårt land så pratar man ofta om solsken och bad. För mig ligger det sköna i att i en dag som är ganska grå utanför fönstret så finns inte ett enda måste. Inte ett enda! Javisst vill jag ha frisk luft varje dag och känna att syret kommer in i mig från promenader. Men jag behöver inte om jag inte vill. Jag har alltid tyckt om november. I hela mitt liv. Har ofta känt mig udda och att människor nästan inte tror på mig. Det är lite lustigt. Men som vanligt så har vi ofta "sanningar" som ska gälla alla. Jag har inget problem men den som känner att för att ladda batterierna - då måste jag resa till värmen. För mig ser energipåfyllnaden ut som att jag har släppt alla måsten. Precis alla. Yogar morgon och kväll, ibland en av gångerna, ibland ingen gång. Allt är okay. Jag promenerar ofta på lunchen, men vill jag inte en dag så låter jag bli. Helt utan dåligt samvete. Så skönt. Njuter av att vara i trädgården där allt ser lite halvdant ut nu. Vi har rensat rent och frosten täcker gräset på morgnarna. Vackert som en utsmyckning i sig. Träden kala. Granarna täta. Hästarna som galopperar på ängen utanför frustar och andedräkten står som en plym ur näsborrarna.
   Jag vilar i tankar. Ibland av att inte tänka. Läser inte så mycket som jag brukar. Lite semester från allt jag tror att jag måste göra. Det är vad november ger mig.  Försöker följa rytmen i naturen. Som jag känner så nära mig, ännu mer när vi bor på landet som nu. Precis som när kroppen kan bli hur mjuk som helst efter ett uppehåll i yogan, så tror jag också att sinnet kan bli hur mjukt som helst utan att känna av några måsten eller stress. Javisst, jag jobbar och jag gör den delen av tillvaron. Men resten. Så kravlöst. Så skönt. Jag laddar upp mig med att inte tvinga mig till något, inte känna pressen av någonting. Är inte detta energipåfyllnad om något? Att en månad om året få ha det så långsamt och stillsamt.

6 kommentarer:

  1. Du har rätt!!! Så ska jag också tänka!
    Tack och kram!
    M

    SvaraRadera
  2. Exakt så. Jag skriver under på din välsignade text och november-bekännelse ❤️

    SvaraRadera
  3. Vad roligt att du också uppskattar november! Det är ju så härligt, som du skriver,den ligger lite mitt emellan allt. Man kan vila. Jag tycker att hjärnan är klar och jag har massor av energi, olikt vad många upplever.
    Du, tusen tack för din fina kommentar hos mig :)

    SvaraRadera
  4. Låter så skönt. Här är det en massa måsten som hänger ihop med tre hemmaboende barn. Men jag känner mig ovanligt pigg för att vara i november. Älskar att bara sitta framför brasan och dricka te en stund varje kväll. Kvalitetstid! Kram

    SvaraRadera
  5. Vilken klokt inlägg, ja alltså, så klok du låter. Ska genast inspireras.

    SvaraRadera
  6. Tack hörrni. Vi är på väg åt samma håll!

    SvaraRadera