Vilar ikapp

Jag har varit lite krasslig. Småförkyld. Trött i andetaget. Lite komiskt nästan när jag är så uppfylld av det efter min förra helg och kurs. Teoretiskt. Praktiskt. Men när jag jobbar för mycket så tassar förkylningen in. Hostar lite, tänker att för första gången på många år ska jag inte hosta mer än just lite och sedan ska den ge sig av igen. Den där hostan. Bott i mitt nattlinne idag. En perfekt dag för det. Småruggigt ute med dis och duggregn. Ser kastanjens löv falla ner ett och ett och rådjuren hukar i skogsbrynet. Vi har haft sonen med flickvän hemma i helgen och det bästa jag vet är när vi alla är hemma men gör olika saker. Någon hugger ved. Någon fäller ett träd. Någon ser på tv och någon läser. Den där individuella friheten i gruppen eller vad man ska kalla det för. Så skönt. Och jag dricker smoothies. Äter dåligt. Ingen matlust och låtit smågodis och läsk slinka ner. På något slags bakvänt sätt av att unna sig. Som det verkligen inte alls är. Men lägger inte heller så stor vikt vid det. Jag äter lite "fel" ibland, det är helt ok. I fredags tog vi fler bilder till boken. Den finns i mitt huvud och layouten känns spännande. Vi har en del bilder kvar och jag har några korta texter kvar, sedan börjar den närma sig ihopfogning, sättning. Och jag kan liksom inte fokusera på något annat just nu. Jag känner mig nästan tom för allt tankearbete och planer handlar om den just nu. Jag längtar tills den är klar. Och vilar mig. Och hoppas på en lugn och fin natt med djup sömn. Och inser att kreativiteten kräver energi. Just nu vilar jag ikapp.