Centimeter för centimeter inombords och utanpå

Vari ligger utmaningen i att fortsätta med yogan? I att röra kroppen på vissa sätt? Kanske är det obegripligt eftersom det inte går att mäta? På det vanliga sättet. Att räkna asanas  är inte min grej. Men ärligt, vad är det som gör att jag fortsätter? Utan prestationen. Det här med att inte mäta. Det är så befriande. Samtidigt svårt och ganska komplext. När man kikar närmare. Med stadiga 13 år av yoga i kroppen så kanske jag har glömt hur det kan kännas när man inte har den i sig? Hur det är att vara nybörjare på riktigt? Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt vad jag kommer ihåg och inte, när det gäller att leva utan yoga. Men jag vet att jag haft långt ner till golvet i vissa positioner där man ska sitta på ett visst sätt och att det inte är så längre. Det är förändrat helt enkelt. Med titten i backspegeln så är det till och med totalt förändrat. Stadierna jag gått igenom inombords är närmast en revolution. Fast långsam. Kanske så långsam att man själv inte ens märker den när den pågår. Centimeter för centimeter inombords och utanpå. När jag träffade en del yogavänner på kursen i Berlin i september så sa de som inte hade sett mig på några år att jag såg helt transformerad ut. Att jag ser annorlunda ut helt enkelt. Friare. Gladare. Lättare. Att hela jag var förändrad. Jag märker det i mitt sätt att fungera i vardagen. Med andra människor. Jag får kommentarer ibland av de som yogar hos mig och som tidigare yogat med mig i klass. De ser. Min familj ser det förstås. Men för den ytlige betraktaren så syns det inte direkt. Helt enkelt för att det mesta skett inuti. Men det har gett efterverkningar utanpå. För den som är vaksam och uppmärksam. Jag tror att det är viktigt att ibland titta bakåt för att se hur mycket man har gått framåt. Att summera lite grann. Titta på sig själv. Att lyssna på de som säger att man är transformerad. Jag har ingen panik någonsin kring yogan längre eftersom det har sett så olika ut i min practice. I mitt liv. Med skador eller utan skador. Med trötthet eller med syre i systemet. Med tuffare läxor eller med yogan som ett flytande tillstånd. Det obeskrivbara visar än en gång sitt ansikte. Jag vet att den är i mig. I hela mitt liv. Jag vet aldrig vart den kommer att ta mig. Jag kan inte mäta den. Prestation och ambition är inte det som avgör eller driver. Utmaningen i att utmana sig själv. Det är därför jag yogar. För att bit för bit ta mig vidare inuti och utanpå. Hur ser det ut för dig?