Törs jag vara glad?

Törs jag? Vara så glad som jag är? Vilken fråga, fel ställd liksom. Men den finns där. Inuti. Jag är på väg att lyfta, mina vingar är borstade, mina tankar polerade - som skinande och färdiga. Och ändå har jag en kvardröjande länk bakåt. Som ett slags ankare som det är dags att lätta ifrån nu. Men tänk om? Och i vårt land får man inte misslyckas, vad nu det är. Man bör inte prova något som inte är vattentätt. Men hur ska man då göra när man har nya idéer? Det hörs ju, det går inte ihop. Men jag vill ju vidare. Trots pirr i magen och nervositet. Jag vet att jag har något. Och därför går jag nu en kurs via min arbetsplats, en helt formidabel kurs. Den heter Målstyrd innovation och det namnet säger inte direkt något. Egentligen. Men det handlar om att den innovation, idé, företagsembryo man har - det utvecklar man längs kursen. Kursen är mastig. Kursen är matig. Vi proppas med tankar, idéer och goda exempel. Men vi jobbar också hårt. Det är många gruppövningar och många individuella uppgifter som ska ner på papper. Men det bästa med hela kursen är att vi alla engagerar oss så mycket i alla. Vi tror alla på varandra. Kursledarna är fantastiska. Men vi alla gör kursen. Vi hittar nya spår för varandra. Peppar. Lyssnar. Tänker. Igår  var det kreativa innovationer som stod på dagordningen. Varje gång jag går därifrån så vet jag. VET jag att mina idéer håller. Jag har nog till till och med tänkt för smått. Det är en så galet skön känsla att människor jag aldrig träffat tidigare finns där för mig. Att jag hittat en samarbetspartner här. Att vi pratar samma språk. Att alla vill. VILL VILL VILL. Jag önskar er den bästa av helger och skickar med er en låt jag spelat oupphörligt för att drivet är så skönt. En låt från förra helgens konsert med First Aid Kit, bandaget för trötta själar och vilsna hjärtan. Men idag är mitt hjärta starkt. Önskar dig samma!

http://www.youtube.com/embed/Czj7SyPNRto