Styrka. Många vill kombinera sin yoga med någon annan träning. Jag som tränat olika saker i hela mitt liv har inte haft en dugg lust att träna något mer. Än yoga. Jag tänker att min yoga är heltäckande. Kanske låter förmätet för någon men det är min känsla. Men ibland blir jag lite fundersam. Av saker jag läser. Jag är så lättpåverkad i vissa lägen. Många säger att man inte får kondition av att yoga, tja, det beror ju helt på vad du gör för yoga och vilka rörelser och hur många gånger. Som jag ser det. Men i mig har det sakta växt en längtan av att ta i med kroppen. Ta i. Hårt. Fysiskt. Den här längtan har kommit sedan jag ändrade min kost, det är jag bergsäker på. Det finns inga kolhydrater i vägen längre eller hur jag ska säga. Det har växt fram en längtan av att röra på sig lite mer. Och plötsligt ligger jag där, på golvet och gör armhävningar. Och känner att jag är stark. Jag orkar. Sit ups. Ingen match, jag gör många och min bål och mage är starka. Nu vill jag testa cross fit. Vår son tränar det och han har aldrig känt sig starkare och smidigare. Det lockar. Jag lockas också av NMT, Nordic Military Training, där man använder sin kropp utomhus i grupp. Att skita ner sig lockar mig. Kanske är det barnet inom en? Inga speglar, ingen musik, inget gymtjafs för min del. Tänk att jag har tränat på gym i 10 år, innan jag började med yogan. Det går nästan inte att förstå ens för mig själv. Nu har det säkert förändrats sedan jag gjorde det men jag lockas inte av det. Men kroppen vill röra sig mer. Och jag har yogans grundstyrka i mig. Den gör mig starkare än man kan tro. Jag hade en kille på ett introduktionspass för ett tag sedan, han tränade för triathlon, det var en person som var van att träna hårt. Fysiskt. Men han tyckte till och med att själva introduktionen var tuff. Det är intressant. Alla missuppfattningar av vad yogan gör. För den yoga jag gör, den gör mig mjuk och stark. Inuti också. Och då menar jag inuti runt mina organ, inte bara själva sinnesfriden. Det är så stort att det nästan inte går att förstå. Att den arbetar på alla plan. Men längtan efter att ta i växer sig allt starkare. Det är en annorlunda känsla och som jag faktiskt inte riktigt känner igen. Jag vill hugga ved, springa fort, rulla i leran och ta i. Skön måndag på er!
Men åh, så spännande att du skriver dethär. Jag har ju varit lite inne på samma linje sen jag började yoga - att det varit tillräckligt och att jag inte behöver något mer. Nej, jag kanske inte behöver det rent fysiskt, egentligen, men absolut konditionsmässigt. För även när jag ashtangayogade så kände jag att det inte kunde jämföras med en joggintur, ja, jag kanske orkade andas(!) men kroppen var inte bara sådär redo att springa 10 km.
SvaraRaderaIdag, som du märkt, så tränar jag en hel del jämsides med yogan och det är så fantastiskt roligt! Det är som att när jag hittade hem i kundaliniyogan så får jag allt-i-ett-yoga där och så har jag "tid, ork & lust" att komplettera fast med bergsklättring eller NMT om jag så ville :)
Så. Klafsa iväg i leran du bara, jag hakar på här på min sida av världen!
KRAM
PS. Och ja, dendär grundstyrkan som kommer ur/via yogan! Oj, vad den bär långt! Jag har ju haft klasser för "träningsmänniskor" i flera repriser och har samma upplevelse som du hade av din triathlon-atlet. Grymt! och härligt! DS.
Ja du har nog inspirerat mig också men främst är det känslan i kroppen av att vilja göra mer :) Grymt och härligt är det! Kramar
RaderaÄven jag börjar känna ett sug efter mer intensiv träning. Kanske beror det till viss del på tristessen av att gå hemma hela dagarna. Jag känner att jag behöver få igång både flåset och kanske träffa andra så jag inte glömmer bort hur man är social. Får se vad det kan tänkas bli.
SvaraRaderaJag säger som Nina - ut i leran och spring. Det blir ju lite som att vara barn på nytt för övrigt. ;)
Kramar!
ja det är nog den där känslan jag också vill åt, träna och få se ut hur som helst! Kramar
RaderaNej inget gym för mig heller. Jag går. Vill gå mera. Läkarna sa att det fungerar som cellgift fast mera positivt. Sen vill jag börja cykla igen. Var ute liksom. Skitig är helt okej. Svettig är jag ju jämnt! ;)
SvaraRaderaSkitig är skönt! jag kanske var för hård i mitt gymomdöme, men jag avskräcks snarast av gym än tilltalas av dem. Kram!
Raderablir nyfiken på nordic military training, även om ordet
SvaraRadera'military' inte har direkt positiva associationer för mig.
men det låter spännande. idag, på vår community work day, har jag skottat kompost och huggit ved och vallat getter, kräver styrka, smidighet, jag flåsar, blir trött, smutsig,
och känner att det är otroligt skönt att ta i på ett annat sätt än just dansen.
kramar
Åh det låter skönt. Jag hugger inte ved, men tror jag ska börja med det, det är ingen syssla bara för min man egentligen. Ja military har en negativ klang även för mig men det bygger mycket på träning som soldater gjort. Inget fel i det som jag ser det. När en av våra döttrar tränade boxning (vilket jag för övrigt var helt emot) så var hon starkare och smidigare än någonsin.
RaderaKramar!