Ett slags jubel

Jag har ett slags jubel inombords. Det hänger ihop med min mentor i mitt stora projekt. En person som hjälpt mig och som är proffs på det hon gör. Och vi sågs  i helgen, hela lördagen pratade vi igenom, skissade, kollade nästa steg osv. Och jag är lite lätt skakig. Men glad. Så himla glad. Och så hemlighetsfull. Jag vet! Men jag berättar när det är dags. Men tills dess jobbar jag på. Och börjar inse att det är på riktigt. Att det händer nu. Och det är så otroligt att få utlopp för sin kreativitet och sin längtan. Jag tror aldrig jag hade vågat utan yogan. Eller rättare sagt, jag vet det. Innerst inne. För yogan kultiverar också det man är bra på, vad som är vår "egentliga" uppgift, vår gåva. Oavsett vad det är.
   Våren är snart här och ljuset har vänt. På det sättet att ljuset på något vis blir ljusare den här tiden på året. Igår eftermiddag satt jag på verandatrappen i ljuset. Funderade. Funderade inte. Bara satt. Näsan mot solen och så kliver plötsligt "våra" tre rådjur in i trädgården. Buffar lite vid blåbärsriset och äter lite kastanjer. Och jag bara sitter där. Och tittar. Och är. Allt i tillvaron känns magiskt på något vis. Kan inte förklara det mer än så. Men min rygg är lite öm. Jag måste vara lite försiktig med framåtböjar och ta det varsamt. Och ändå har jag ett slags jubel inombords. Det är fint så.