Målbilder. Är inte det ett ganska trendigt ord? Och något som vi ägnar oss åt. Inom en mängd aktiviteter och jobb. Inom personlig utveckling. Inom träning. Inom en mängd områden. De flesta skulle man kunna säga. Och det behöver inte vara fel eller tokigt på något sätt. Men för mig som behöver dra ner mig mer i kroppen och centrum och inte vara i huvudet så mycket så kanske det är bra att tänka till lite. Ett varv till liksom. Paradoxen i att önska men ändå inte vara kontkret. Någonstans inom mig har det varit svårt att sätta upp mål. Med ord. Jag har liksom haft vaga tankar runt idéer och sedan plötsligt visar det sig hur jag ska gå till väga, eller vad jag egentligen vill. För ibland har jag haft svårt att hitta min alldeles egna vilja i det. För mycket tankar kring andra helt enkelt.
De senaste åren och framför allt senaste halvåret har jag bestämt mig för att ha önskningar och drömmar som vägledare. Det har varit ett stort steg. Det ÄR ett stort steg. För mig. Att liksom släppa på kontrollen lite mer. Att låta flödet ha sin gång. Att vara förvissad om att det kommer att bli som det ska i slutänden, oavsett vägen dit. Om du förstår hur jag menar? Att inte vara så konkret i något. Att tänka större på något vis. Önska större. Och så fort jag släpper på kontrollen kring det hela så känner jag att det är rätt väg att gå. Igår träffade jag en god vän och vi har båda samma känsla kring det här med mål. Om vi bara följer med kommer vi att hamna rätt. Hur det än ser ut på vägen dit. Vet inte om ni förstår hur jag menar och jag har själv haft svårt att formulera mig. Så hittade jag en liten anteckning i en av mina skrivböcker häromdagen. Min lärare säger att ord är yang. Det vill säga. Orden i sig kan aldrig förmedla hela bilden. För det är bara ett element i det. Det andra yinkvaliteten uttalas inte. Så det kanske man kan säga är själva energin runtomkring orden. Är det flummigt för dig? För mig kändes det klockrent att läsa min anteckning. Att också vara varsam på det som INTE sägs, i en mängd sammanhang. Jag övar mig hela tiden i att släppa taget. Det går bättre och bättre. Att lita på processen. Lita på min inre vägvisare. Lita på att allt blir som det ska i slutänden. Hur gör du?
De senaste åren och framför allt senaste halvåret har jag bestämt mig för att ha önskningar och drömmar som vägledare. Det har varit ett stort steg. Det ÄR ett stort steg. För mig. Att liksom släppa på kontrollen lite mer. Att låta flödet ha sin gång. Att vara förvissad om att det kommer att bli som det ska i slutänden, oavsett vägen dit. Om du förstår hur jag menar? Att inte vara så konkret i något. Att tänka större på något vis. Önska större. Och så fort jag släpper på kontrollen kring det hela så känner jag att det är rätt väg att gå. Igår träffade jag en god vän och vi har båda samma känsla kring det här med mål. Om vi bara följer med kommer vi att hamna rätt. Hur det än ser ut på vägen dit. Vet inte om ni förstår hur jag menar och jag har själv haft svårt att formulera mig. Så hittade jag en liten anteckning i en av mina skrivböcker häromdagen. Min lärare säger att ord är yang. Det vill säga. Orden i sig kan aldrig förmedla hela bilden. För det är bara ett element i det. Det andra yinkvaliteten uttalas inte. Så det kanske man kan säga är själva energin runtomkring orden. Är det flummigt för dig? För mig kändes det klockrent att läsa min anteckning. Att också vara varsam på det som INTE sägs, i en mängd sammanhang. Jag övar mig hela tiden i att släppa taget. Det går bättre och bättre. Att lita på processen. Lita på min inre vägvisare. Lita på att allt blir som det ska i slutänden. Hur gör du?
Jag har precis som du haft svårt att sätta upp mål. Att skriva ner dem. Det har dock ofta slutat i allt blivit väldigt luddigt. Jag vill så mycket att jag inte tar mig för någonting.
SvaraRaderaIdag skriver jag ner en del mål. Sådana som är viktiga för mig. Men bara för att jag inte ska tappa fokus helt. Jag tittar på dem emellanåt och sedan litar jag till att det som ska ske sker. Alltså är jag helt med i vad du säger. Att man ska lita på processen. Jag vet att jag kanske inte alltid får det jag (tror) att jag vill men jag får det jag behöver. Just nu.
Tack för att du skrev om detta idag! Det fick mig att bli mer accepterande mot min egen "luddighet". :)
KRAM!
Nej jag har inte haft svårt att sätta upp mål, tvärtom!
RaderaDet jag försöker nu är att inte vara så detaljerad, lyssna på intuitionen och följa den. Det är scary. Samtidigt måste man ju ha någon slags riktning, där är balansen och det "luddiga" för min del. Och tack för dina fina ord! Kramar!
kära annika,
SvaraRaderajag känner, som så ofta när jag läser här,
att du skriver precis om det jag behöver läsa....perfekt timing, alltid!
du ger mig en viktig lektion i dina ord här. att släppa på kontrollen. att följa med vattnet som tar mig dit jag ska här i livet. och inte alltid försöka förutse och planera och lösa något som kanske inte behöver lösas utan bara behöver få ske. i sin tid.
hmmmm
lättare sagt än gjort men jag känner att du berör något så djupt och viktigt i dina ord och nej det känns inte alls flummigt för mig!
kramar
Åh Sara, det låter fint. Bra att du förstår hur jag menar, önskar dig en fin helg! Kramar
RaderaFint! Jag har stora problem med att balansera dessa. Är saker för konkreta sa känner jag mig avklippt och blir uttrakad. Jag ser det där luddiga som min sanning. Men jag maste grunda den genom att konkretisera den lite, annars hamnar jag i handligsförlamning oh far angest över det. Jag ser det som höger och vänster hjärnhalva, men glömmer alltid bort vem som gör vad :) Kram
SvaraRaderaDet kanske är vanligare än man tror? Och som du säger, det handlar säkert om olika delar inombords. Kram!
Radera