Skönhetens "målbilder"

Målbilder. Det är lite knepigt att prata om målbilder i yogan, jag håller med. Mål absolut och då menar jag ingen strategiplan för själva utövandet utan att man faktiskt då och då frågar sig varför man sysslar med yogan. Om man har ett mål som är uttalat, om man vill fortsätta att utbilda sig på olika nivåer inom olika delar eller om man är helt nöjd med att gå en gång i veckan. Alla har sin plan. Men jag har faktiskt "målbilder" i mitt sinne. Jag tittar på bilder som visar allt det jag önskar i min yoga. När jag kan sitta på huk, och tänk att sitta med fötterna tätt ihop och tyngden där den ska vara. Med en mjuk kropp som är fokuserad.
   Min lärare Emma Balnaves har en närvaro och en grace som jag inte sett hon någon annan yogalärare. Hon visar en skönhet i rörelserna och även hur hon tar sig in i och ur positionerna, ja jag vet, det syns inte på bilderna men jag vet för jag var med när de togs. För mig är det storslagna inte några stora yviga balanser utan det är just det här som jag vill hitta i min yoga. Ju mer man vet om det hon gör ju mer ser man i själva bilden. Men som vanligt, man kan bara se det man kan se och uppfatta just nu. Det nära, mjuka, totala.

Alla bilderna är tagna av Dan Lindberg och finns på hans hemsida, bara där

Målbilder

Målbilder. Är inte det ett ganska trendigt ord? Och något som vi ägnar oss åt. Inom en mängd aktiviteter och jobb. Inom personlig utveckling. Inom träning. Inom en mängd områden. De flesta skulle man kunna säga. Och det behöver inte vara fel eller tokigt på något sätt. Men för mig som behöver dra ner mig mer i kroppen och centrum och inte vara i huvudet så mycket så kanske det är bra att tänka till lite. Ett varv till liksom. Paradoxen i att önska men ändå inte vara kontkret. Någonstans inom mig har det varit svårt att sätta upp mål. Med ord. Jag har liksom haft vaga tankar runt idéer och sedan plötsligt visar det sig hur jag ska gå till väga, eller vad jag egentligen vill. För ibland har jag haft svårt att hitta min alldeles egna vilja i det. För mycket tankar kring andra helt enkelt.
   De senaste åren och framför allt senaste halvåret har jag bestämt mig för att ha önskningar och drömmar som vägledare. Det har varit ett stort steg. Det ÄR ett stort steg. För mig. Att liksom släppa på kontrollen lite mer. Att låta flödet ha sin gång. Att vara förvissad om att det kommer att bli som det ska i slutänden, oavsett vägen dit. Om du förstår hur jag menar? Att inte vara så konkret i något. Att tänka större på något vis. Önska större. Och så fort jag släpper på kontrollen kring det hela så känner jag att det är rätt väg att gå. Igår träffade jag en god vän och vi har båda samma känsla kring det här med mål. Om vi bara följer med kommer vi att hamna rätt. Hur det än ser ut på vägen dit. Vet inte om ni förstår hur jag menar och jag har själv haft svårt att formulera mig. Så hittade jag en liten anteckning i en av mina skrivböcker häromdagen. Min lärare säger att ord är yang. Det vill säga. Orden i sig kan aldrig förmedla hela bilden. För det är bara ett element i det. Det andra yinkvaliteten uttalas inte. Så det kanske man kan säga är själva energin runtomkring orden. Är det flummigt för dig? För mig kändes det klockrent att läsa min anteckning. Att också vara varsam på det som INTE sägs, i en mängd sammanhang. Jag övar mig hela tiden i att släppa taget. Det går bättre och bättre. Att lita på processen. Lita på min inre vägvisare. Lita på att allt blir som det ska i slutänden. Hur gör du?