Igår morse blev jag uppringd av en gråtande kvinna. Som ville gå sorgbearbetning hos mig. Vi pratade en stund. Hon bokade tid. Hon är snart 80 år. Hon grät och sa att hon inte var någon bra människa. Svår. Många förluster som tornat upp sig inom henne. Hon hade svårt att hitta sin glädje. Överhuvud taget. Sa att hon inte visste hur man lever. Hur lever man sitt liv? Stora frågor tidigt på morgonen. Men efter en stunds samtal, där hon egentligen bestämde sig utifrån min röst så ska hon göra en sorgbearbetning hos mig. Jag fylls av ömhet. Jag ser så fram emot det. Kanske låter det nästintill fel, att man kan bli glad över det. Men det är för att jag vet vilken fantastisk metod det är. Jag kan också känna inom mig hur nära jag har både till min glädje och min sorg. Det finns inga hinder, varken för det ena eller det andra. Jag har skalat av. Att jag yogar, även om det är tungt ibland, så ger det hundrafalt tillbaka, att jag gjort sorgbearbetningar på mina förluster gör att min glädje är ren. Äkta. Utan hinder. Inget som skvalpar under ytan och som måste tas om hand. Det finns en anledning till att jag gör allt detta. Mitt liv är rikare. På alla sätt. Även om vägen inte alltid är angenäm. Men det är värt det. Jag vill leva och dö frisk och lycklig. Inte sjuk och ensam. Jag vill ha min glädje OCH min sorg hela vägen. På mitt sätt. Utan skygglappar. Det finns en anledning. Vilken är din?
Jag tror att vi ä så låsta i Sverige över hur vi ska bete oss när vi har sorg. Eller om någon annan har blivit drabbad. Kanske håller vi oss undan och stoppar allt inombords. Jag tycker att det låter hur bra som helst att bli vald för sin röst!
SvaraRaderaJobba på, jag tror att du gör ett fint jobb.
Emma
Ja jag tror också det. Tyvärr. Tack för dina rara ord!
RaderaVad vackert! Att våga ringa och blotta sig så. Och rösten, den bär på så mycket mer än det talade språket.
SvaraRaderaL
L - klok som vanligt! Ja du har nog en viktig poäng där. Puss!
RaderaStora frågor så tidigt på morgonen men också stora frågor så sent i livet. Så fantastiskt att hon äntligen kommer sig för med att söka hjälp, men så sorgligt att det tagit så här länge...
SvaraRaderaKram Carina
Ja så tänker man lätt, men jag tänker att det är stort att ändå vilja när man har levt länge. Vilja göra något "som får mig att kunna bli glad" som hon sa. Tack för dina ord. Kram!
RaderaEtt rörande inlägg och jag förstår att kvinnan valde dej. För du är verkligen allt detdär du skriver till sist, all in one och det är det som gör dej så fantastisk. Kram!!
SvaraRaderaÅh men Nina, va fint! TACK. Kramar!
Radera