Andlighet vs religion

När man är hemma och vilar, lite sjuk, som jag varit några dagar, blir det film, tv och böcker. Lite fika och sömn och så rullar det på. För trött för att gå ut fast höstvädret ser perfekt ut. Björkarnas ståtliga stammar med knallgula löv och kastanjens lite mörka blad i kanterna. Gräset ser saftigt ut. Knallgrönt och blött. Solen står lägre och gör allt mjukare. Jag ser reprisen av Debatt där man pratar om yoga i skolan eller inte. En kvinnlig pastor har anmält en skola i Stockholm någonstans för att de inte "varudeklarerat" det andliga i yogan. Och fram träder då olika människor som sysslar med yoga, bland annat just den läraren som haft de skolbarn i yoga, som pastorn anmält. Hon är för övrigt den lugnaste och mest harmoniska i hela debatten, kanske säger något? Hon säger att det inte har något med religion att göra, att det är andligt, spirituellt - varpå Sivert Öholm rasar. (Hur nu han kan få delta i så många tv-program är en annan gåta).  Han rasar över att han fått recept på medicinsk yoga på sjukhuset. Det stora pampiga Akademiska Sjukhuset i Uppsala har nedlåtit sig till att ge honom ett recept på yoga. Han vill inte lyssna på vetenskapliga undersökningar som arbetar med yoga och där man sett tydliga förbättringar i olika sjukdomstillstånd. Nej han är arg för att han inte fått ett recept på förbön i kyrkan. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag slås av rädslan hos oss svenskar. Inte alla, men många bär på den. Rädslan för att det ska komma in något okänt RELIGIÖST i våra kroppar och medvetande och tänk vad händer då? Blir vi hjärntvättade? Eller när jag läser senaste numret av nya svenska tidningen Yoga för dig. Där uttalar sig en man som är ledare på Friskis &Svettis. Samma sak där.  Han vill locka fler män till yogan och vill på något sätt berätta att "yoga håller på att bli ofarligt". "Jag tror att det har att göra med att de första utövarna i Sverige var väldigt influerade av Indien. De pratade om prana och chakran och använde rökelser, men nu inser allt fler att yogan är så mycket mer än så". Mycket mer än vad? Yogan kommer från Indien, hur skulle vi kunna låta bli att bli influerade? Vad är vi rädda för? Skulle det vara något hokus pokus att tända lite rökelse? Som jag ser det så blandar vi ihop två begrepp; religion och andlighet. Det är definitivt inte samma sak. Eller för att citera Mahatma Gandhi - God has no religion. Och när det kommer till andlighet, varför vågar vi inte se att yogan är en andlig disciplin? Och stå för det? Varför förminska den till något slags anti-stress-medel? Någon slags streching? Det gör mig ledsen. Varför står inte skolan i Stockholm för att det är en andlig disciplin men att man kan ha vilken religion som helst när man utövar yoga, eller ingen religion alls. Närmare 500 miljoner människor utövar yoga på jorden. Det är klart att alla har olika bild av Gud, den högre energin/medvetandet eller vad vi vill kalla det som är ofattbart för oss. Vill du använda yogan som en slags motionsform, gör det, men se inte ner på ursprunget eller hur yogan har utvecklats. Och min förvissning är att när du yogat dig trött på Friskis&Svettis, då kan det hända att du letar vidare om du känner att något väckts inuti dig. En hel del av mina elever har gjort det, kommit till mig och  säger de att de gör yoga nu. Törs vi inte stå för att det är andlighet vi sysslar med? Vad är vi i så fall rädda för?

Bilden har jag lånat från Gandhis Facebooksida