Svaret finns i frågan

 Tänk dig att du blir blind. Vad tror du att du måste ta bort i ditt liv om det händer? Jag läste precis om en helt makalös person, Pete Eckert, som efter att han blivit blind bestämde sig för att bli fotograf.Ja just det. Fotograf. När man är blind. Ja det låter nästan som ett skämt. Men han insåg att han får göra det på sitt sätt. Utan att låta några hinder stå i vägen. Idag har han arbetat i 12 år som fotograf och tar de flesta bilderna i sin studio i Kalifornien, där han bor. Han memorerar och funderar. Visualiserar sin bild och så hjälper hans vänner honom med att välja ut de bilder som fungerar. För oss seende. Och det är en så fantastisk historia över att man kan sätta sig över vilka hinder som än dyker upp. Man får bara anpassa sig. Kan det bli  mer yoga i tillvaron? När det som vi uppfattar är begränsande för oss kanske vi ska titta på det från ett helt annat håll? Kanske inte lägga all tyngd i själva hindret utan i lösningen? Jag tänker också ibland när jag har klossar och bälten till hjälp i min yogastudio, för de som inte når på olika sätt i olika positioner, att alla kan göra på sitt sätt. Och få ut något av det. Känna. Göra. Vara. Att hitta svaret i själva frågan. Åh jag älskar historier som den här om Peter Eckert, att bara leva vidare oavsett hinder, som han själv uttrycker det;

I am only a tourist in the sighted world.

Women talk about a glass ceiling. Blind folks face a glass front door. We can look into the workplace but aren’t allowed to enter. I do something else. I slip photos under the door from the world of the blind to be viewed in the light of the sighted. I view my work during the event of taking the shot in my minds eye. I “see“ each shot very clearly, only I use sound, touch, and memory. I am more of a conceptual artist than a photographer.

Bilden är lånad från hans hemsida, www.peteeckert.com