Hör på nyheterna att kvinnor i Sverige opererar sig som aldrig förr. Korrigerar sitt utseende. Brösten. Ansiktet med botox. Nervgiftet som hindrar all mimik. Varför är vi så besatta av yta? Det skrämmer mig. Och vem vill ha ett slätt Barbieansikte när man åldras. Vem bestämde att rynkor och streck är fula? Min man har fåror i sitt ansikte. Jag älskar dem. Och jag älskar även mina. Tänker att de visar att jag levt. Ska jag se ut som mina barn i skinnet? I pannan? Bysten? Vilket bakåtsträvande! Och tänk att vara missnöjd med sin kropp när man är 25 år... Herregud, det kommer inte att bli enkelt att åldras då. Den där mallen vi ska passa in i, varför går vi med på den? Jag vägrar. Nästan så jag har lust att starta en Facebookgrupp med titeln våga vägra så kallade skönhetsingrepp. Vems skönhet? Vems ideal? Inte mina. Vi måste väl ändå vara många som inte gillar utseendefixeringen? Eller sneglar man hela tiden på en retuscherad bild av hur kvinnor "ska" se ut? Jag vet att det kan skapa känslor av otillräcklighet och att inte duga. Jag vet att det kan få oss att känna oss små. Men jag tänker att vi kan vända bilden. Bilden av oss. Våga vara de vi är. På utsidan också. För mig har yogan varit en väg in i att acceptera hur jag är och fungerar som person. Men också över hur jag ser ut. Kanske för att jag har en lärare som alltid ser bortom ytan. Jag vet inte. Tidigare kände jag mig otillräcklig. Och all korrigering av ytan kommer av känslan inuti. Vi vet ju det, så låt oss inte falla i fällan över att det helt naturligt att göra ingrepp. Låt oss inte ramla ner i gropen av korrigeringar, där det aldrig verkar ta slut om man påbörjat att skära och fylla ut. Jag börjar med mig själv. Ja jag har rynkor. Ja jag har veck och fåror. Ja jag har bröst som hänger. Ja min mage är lite rund. Ja. JA. Det är OK. Det är mer än OK, det är ju kroppen jag bor i. Som har varit med mig ganska länge :) Tänker på bilderna av Vanda Scaravelli. För mig är hon bilden av skönhet. Och ja, jag strävar dit.
Bilden är lånad ur
Awakening the spine av och med
Vanda Scaravelli
Jag har själv skrivit om detta så många gånger i min gamla blogg och i så många kommentarsrutor att jag inte orkar dra det igen. *skratt* Men jag instämmer i varenda mening du skriver!
SvaraRaderaDet skrämmer mig att det kanske i framtiden kommer att vara vanligare att vara plastikopererad än att se ut som man blev skapad. Och vad löser det att lägga sig under kniven? Får du bättre självkänsla? Nej! För det är inte där problemet ligger. Du måste göra "skitjobbet" själv och arbeta med det som är problemet. Det löser du inte genom att få jättebröst eller skaffa en uttryckslös panna.
Jag blir så ledsen när så många tror att det är ytan som räknas... och blir samtidigt så glad när jag inser att så många inte gör det utan har förstånd nog att se till insidan.
Nu rycktes jag med ändå. ;) Ja jag blir fortfarande upprörd av av detta ämne.
Jag är stolt över mina rynkor. Blev jätteglad när de först dök upp. Och nu börjar jag även få grå hårstrån. Brösten är små och inte så fasta sedan graviditeten men så här ser jag ut. Det är jag och jag tycker om att vara mig. :)
Kram!
Jag tänker bara Heja Annika!. Vet att att när man yogar så börjar man tycka om sig själv inifrån och ut och då vill man inte förändra sitt utseende utan är mer tacksam. Kram
SvaraRaderadu är bara bäst och underbar, inte så konstigt att du tycker om dig själv hhihihihi! Men du, jag tycker oxå att rynkor är fina, och jag skulle lätt gå med i din FBgrupp.Lätt!!!
SvaraRaderaHej, vad bra att du skriver om detta! Jag lägger in en status jag hade på min facebook för ett tag sedan och som många blev glada av! Varsågod!
SvaraRadera"En slags HYMN TILL MINA RYNKOR!! ♥
Ni ger mitt ansikte karaktär och trovärdighet, ger mina ord tyngd, ser ut som solstrålar runt mina ögon eftersom jag har skrattat mycket och hjärtligt i mitt liv. Vi har sett varandra utvecklas, jag har sett er smyga sig fram genom åren och ni har "sett" mig leva till den rätt så kloka människa jag har lyckats bli! Ni är helt mina egna och jag äger er, kära rynkor, så länge jag finns här på jorden!
En del försäljare blir faktiskt riktigt glada när jag frågar efter mjukgörande, men rynkbevarande kräm :)
Leve livet, lev det väl! Ha en fin dag i solen ♥"
·
Du har helt rätt. Rynkor är spår av livet och utstrålar visdom. Vilken inspirerande bild. Det är det som är målet för mig att ta hand om kroppen så att den orkar! TACK OCH KRAM....och jag kan bara instämma med fröken blunds rader:)
SvaraRadera♥♥♥ Jaaa, till livet, rynkorna och erfarenheterna! ♥♥♥
SvaraRaderaSå rätt och så klokt, och jag förstår att yogan tar bort också de där föreställningarna om sig själv. jag är inte kvitt dem, men tror jag aldrig kommer att operera något ändå. börjar få bra koll på mitt inre och acceptera det och livet fungerar så mycket bättre då..antar att det kommer till det yttre också :)
SvaraRaderakramar Lycke
Ja, det råder ju en makalös utseendefixering i den här delen av världen, men inte bara det. Det handlar också om en fixering av ungdom, och jag undrar jag om det inte ytterst handlar om vår rädsla för döden.... Så länge man kan hålla sig ung så dör man inte, typ.
SvaraRaderaCarina
Jag visste det ju, men blir ändå glad över att ni delar hur ni tänker. Tack!
SvaraRaderaJa. Starta. Facebookgruppen. Jag menar allvar. Det vore fantastiskt. DU är fantastisk. Och Vanda...she´s my idol!
SvaraRaderaÅh tack! Ja hon är vår idol!
Radera