Wish me luck

Mitt år. Är inte ett kalenderår. Utan ett yogaår. Sedan 2006 har jag åkt och tränat för min lärare. På våren. Ibland också fått till någon kurs någon lärare framåt höstkanten. Så jag räknar mitt år från varje kurs med Z till nästa gång jag tränar för honom. Reser alltid hem med mycket att smälta kroppsligt, mentalt och själsligt. Yogaåret som snart är slut innebar mycket rörelse och stora förändringar. På nästan alla plan. Det kan ta tid att landa i det. Men man ser det sällan förrän man tittar bakåt. Men jag ser det tydligt nu. På ett personligt plan har jag startat något i mig som inte har landat och planterat sig klart. Ser det tydligare och tydligare. Jag delar mitt år med dig;

April – reste ner till Serbien. Första dagen sa Z att han var bekymrad för mina lungor. Kursen väckte mycket och var tuff både fysiskt och mentalt. Många tårar och insikter. Skratt. I slutet av kursen fick jag vackra ord av bekräftelse, ord som lyst upp mina trötta stunder. Fick en adress till en ayurvedaklinik i Indien, som han varmt rekommenderade för min hälsa. D kom ner och vi hade några dagar. Han fotograferade Z och E. Fantastiska bilder som förmedlade mer än själva rörelsen.

Maj – jag har lite småkurser på Stillastund. Vi packar hemma. Säljer saker. Slänger. Sorterar. Åker till vårt blivande hus fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Många beslut. Mycket oro. Mycket glädje. Men till slut är allt klart. Ofattbart att hela flyttcirkusen gick i hamn. Sonen flyttar till egen lägenhet. Alla hjälps åt.

Juni - vi flyttar in i vårt hus. Jag får inte till så mycket yoga. Min kropp är stel och ovillig. Jag hostar och väser. Fixar och donar. Njuter av att äntligen vara på plats. Ändå. Jag mår inte bra i bröstkorgen. Vi ändrar alla våra planer för sommaren. Jag ändrar min semester. Bokar en resa till Indien. ENSAM. Sitter uppe en natt och inser att det är vad jag måste göra. Vad jag behöver. Även om det känns overkligt att resa så långt ensam och gå igenom det jag ser fram emot med blandade känslor. Litar på Z. Följer min inre kompass utan att veta hur det ska bli. Släpper kontrollen helt och inser att jag inte haft den, det har bara varit en illusion. Omfamnar min rädsla och lyfter den mot ljuset och ser den smulas sönder.

Juli – Jag och Nina träffas äntligen. Min kära bloggsyster. Ibland är det enkelt att mötas. Vi målar huset 2 gånger. Jag jobbar hela månaden. Tufft och ensamt på jobbet. Varmt. En yogavän kommer med sin grupp från Irland och har kurs på Stillastund. Vi avslutar månaden med en hejdundrande silverbröllopsfest med vänner och familj. Våra barn överraskar med arrangemang, fyrverkeri och tal och presenter. Jag känner mig rikast i hela världen.

Augusti – Tre dagar efter festen sätter jag mig på planet till Indien och så startar nästa nivå av min inre resa . Jag går igenom en Kerala Panch Karma. En slags mildare form av yogisk rening, som används i Kerala. Det innebär många olika behandlingar, bland annat en ”detox” mitt i kuren. Några timmar brukar det hålla på. Jag håller på i 22 timmar! Slår något slags rekord :)  Känner mig nyfödd när kvällen kommer. Ny. Ren. Åker hem tacksam och längtansfull efter min familj. Har varit borta i tre veckor. Börjar jobba direkt jag kommer hem.

September – Startar mina yogakurser på Stillastund. Större intresse än någonsin för min verksamhet. Jag börjar ta emot fler och fler som vill ha individuella lektioner. Samtidigt mår jag inte alls bra i kroppen. Känner mig svag och mailar min ayurvediska läkare och min yogalärare. Båda säger att det tar tid. Ibland så länge som ett halvår innan man är helt på banan igen. Jag mår konstant illa och har svår att äta. Kaffe är omöjligt. Jag reser på en helgkurs i London för Emma Balnaves, alla jag känner säger att jag ser förändrad ut. De yogiska vännerna ser andra saker i mig. Jag och min yogavän AG lånar ett hus av en yogavän i London. När jag är på kursen får jag veta att jag blivit mormor! En dramatisk förlossning slutar i att alla mår bra men jag har lite svårt att ta in det hela på avstånd.

Oktober – Sonen flyttar hem igen för att spara pengar till långresan. Vi fixar saker i huset. Allteftersom behövs kaminerna justeras och annat som det blir i ett nytt hus. D beställer en resa till Indien för egen del när han ser hur mycket som hänt och fortfarande händer i mig.

November – mer och mer går det upp för mig vilken resa jag varit på. Och att den fortsätter på hemmaplan. Min yogaundervisning fungerar. Det känns tungt men det går för att jag bärs av mina elevers förtröstan och min envishet. Min egen yoga är sparsam och mindre ofta. Jag vet att det hör till men har ändå svårt att greppa allt som händer på ett annat plan i mig. Jag är förändrad på djupet. Enormt glad och tacksam för det. Allt det som jag inte kan sätta ord på finns där i mig. Och min lärare vet. Jag mailar och han förklarar.

December – första julen i huset. Första julen med ett barnbarn. Alla samlade och vi är fridfulla. Firar så stillsamt att det gnistrar i mitt hjärta. Få klappar. Mycket värme. Yogar sparsamt med innerligt.

Januari – året börjar med storm. D reser till Indien. Sonen reser till andra sidan jorden. Jag blir kvar i huset och får agera hantverkare. Byter vattenfilter. Skruvar isär två kaminer och ihop. Fixar med bilar. Kör till flygplatser. Är helt slut och blir riktigt sjuk i influensa i slutet av månaden. Min dotter L tar mina yogagrupper och jag får äntligen vila när D återvänder från Indien.

Februari – det börjar ljusna. Vi landar i att vi bor här och att det passar oss så bra. Njuter i fulla drag av små detaljer, av ljuset och framför allt av stillheten och ron. Varje gång jag kommer hem blir jag glad. Yogaundervisningen lättar och mina elever och jag hittar nya stigar. Grupperna formerar sig och blir homogena i sina andetag. Jag häpnar. Ödmjukt tar jag emot det jag ser. Det jag får. Jag hittar stigen inuti mitt yogahjärta och inser med förvåning än en gång hur Indien finns i mig. Förändrad i grunden.

Mars – min egen kropp är mer med mig. Jag är ännu inte där jag kommer att vara. Men jag är på väg. Jag börjar längta efter min lärare. Att få se honom, höra honom och framför allt yoga för honom. Varje lärare behöver en lärares öga på sig. Också. Då och då. Det är min övertygelse. Mentalt börjar jag förbereda mig.

April – Jag är nästan kär i vårt hus! Livet på landet är hundra gånger bättre än jag föreställt mig. Jag tar emot fler individuella lektioner och jag slutför sorgbearbetning för några. Grupperna är entusiastiska och jag är lite förvånad. Tänker att det är långt till augusti men gläds ändå över deras iver att anmäla sig till hösten. Räknar ner. Sista lektionerna måndag och tisdag. Fredag morgon tar vi bilen mot Europa.

I maj börjar kursen. Datorn följer med och min lust att skriva brukar vara stor när jag är på kurs. Önskar ett gott nytt yogaår. Med ALLT vad det innebär. I mitt yogahjärta tar jag emot. Utan förbehåll.