måndag 16 januari 2012

Jag är så flummig

"Jag är intresserad av yoga hos dig, men riktig träning, inget flum." Tja, så kan en del formulera sig i mail jag får ibland. Inget flum! Hmm, kanske är det det som är själva haken? Nu när bloggar, internet och FB svämmar över med artiklar om skador vid yoga? Att man har skippat "flummet", det som är själva kärnan i yoga? Den åttafaldiga vägen där asanas är en del. EN del. Jag har skrivit det många gånger tidigare och jag gör det igen. Det är ingen gymnastik eller akrobatik. Yoga är en andlig disciplin och inget annat. Även om den används på annat sätt. Och kanske är det då man skadar sig? För att man inte har kunskap om vad yoga handlar om? Och att skadorna manifesteras inte omedelbart, utan det kan ta tid. Så man nästan inte förstår vad som hänger ihop. (Det är självklart det andra också, fördelarna inombords som man knappt förstår att de hänger ihop med yogan.) Man kanske inte har en lärare som själv utövat yoga en längre tid och som förstår vad det innebär? Nu när yoga kallas för allt möjligt eller yoga på Friskis och Svettis. När man blir yogalärare efter en helgkurs. Jag förstår det inte. Vet att en del tycker det är ett sätt att ta sig in i yogan, att yoga för bättre sexliv, för att bli smal - you name it. Det är att skära ut en liten remsa av en gigantisk tårta. En tårta med alla smaker i. Inte bara det söta. Inte bara det vackra. Nej. Resten också. Som kommer från konsekvent träning. Rörelser som passar min kropp. Som jag gör för att de gagnar mig, inte bara för att jag kan. Det är en stor skillnad i det. Jag vet, för jag har gjort saker jag egentligen inte varit redo för och det har inte gagnat mig. Nu när jag efter snart 3 års enträgen practice med en liten serie, avskalad, som jag fått av min lärare, kan jag se hur mycket jag gjorde tidigare. För mycket. Lika dåligt som att inte träna alls. Ja det är svårt. Ja det är en avvägning. Men det är därför man inte kan köpa en dvd och köra på. Man behöver ett öga och en hand på sin kropp. Men den allra största anledningen tror jag är att man underskattar kraften i yogan. Att små rörelser kan ge en så stor skillnad i slutet. Det är inte bråttom. Låt yogan ta tid. Kör inte över dig själv. Att stå på huvudet, varför så bråttom? Varför? Jag har tränat i 12 år men är inte redo än. För det. Folk blir nästan chockade när jag säger det. Men allt du gör påverkar din kropp och dig. Allt. Och yogans rörelser är uttänkta för speciella syften, utformade för att stärka och läka. Om du använder dem utan kunskap kan det först kännas fantastiskt men sedan inte alls. Man kan lära sig mycket av yogavänner också. En del av mina yogavänner som hållit på i 20 år och längre och som i andra stilar gjort asanas deras kroppar inte längre förmår göra. En som har praktiserat huvudstående i 13 år kan inte göra det längre. För det finns en kropp som inte är synlig, the subtle body, och den kan ta skada. Hur den påverkas, det kräver kunskap. Av en som har den. Förankrad. Nej, det här är ingen skrämseltext. Det här är precis hur jag ser det. Och att ge sig tid att lyssna till sin inre lärare. Men den läraren som står bredvid dig, din yttre lärare, han/hon måste också ha kunskap. Ta ansvaret ibland. Kanske behöver du rent av byta lärare? Jag vill säga - våga se "flummet". Våga yoga. Bortom det fysiska.

Bilden på Emma Balnaves visar något mer än det fysiska, så vacker. Tagen av Dan Lindberg

(Och vad jag svarar den som frågar om träning utan flum? Jag svarar precis det jag skriver ovan. Jag säger det också på mina introduktioner, så att missförstånden kan minimeras. Och för den som bara är koncentrerad på muskelgrupper hänvisar jag till andra sätt att röra sig fysiskt.)

20 kommentarer:

  1. Vad bra skrivet kära du. och jag förstår precis vad du menar utan att ens provat yoga. har ju en vän som gör den..och de där andliga principerna har alltid varit en del av mig hursomhaver. förstår inte de som tycker att andlighet är flum? det är ju som att förneka att känslor existerar, att man kan må dåligt om någon dör ifrån en osv, att kropp och själ hänger ihop vare sig man vill eller inte. lustigt det där med hur rädda en del är för..ja för vad då. jag vet inte jag. hoppas du känner dig mera uppåt snart. är också låg, men det får jag försöka vända. tröttheten gör sitt till :). oj vad jag surrar (ler) men jag är som sagt lite ensam i dagarna som det känns

    solgula kramar Lycke

    SvaraRadera
  2. Jag älskar bilden, den är så levande!!

    Andlig disciplin, så bra.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Jag skulle verkligen tycka om att yoga för dig :)Hoppas att jag får möjligheten någongång. Ibland yogar jag ännu till de pass du sände mig och jag kan ärligt säga att båda två hör till mina absoluta favoriter.Tack.

    SvaraRadera
  4. om jag bodde där du bor ungefär. då skulle jag yoga. heja flummet säger jag bara, det är en stor del av livet som går så många förbi...inte bara i yogan. varm kram till dig annika, och förlåt för mitt blogginlägg; jag är så tacksam, och jag vet ju att ni är många som läser och gillar, och jag känner mig dum nu. men det var liksom bara, att jag är så gnällig hela tiden, att det är det jag menar att ingen vill läsa egentligen...Din kommentar gjorde mig varm, och så skämdes jag faktiskt lite, för att jag klagade...nu skärper jag till mig. Kram!!!

    SvaraRadera
  5. Marika - amen :)

    Lycke - ja det är nog många som inte vill kännas vid sin insida. Kramar i grönt!

    Lotta - va roligt att du säger det, jag känner också så! Kram

    Receptfritt - åh vad rar du är. Tack själv!

    Bästa fröken - inte alls meningen att du skulle skämmas! No way. Bara lyfta hakan lite :) Kramar!

    SvaraRadera
  6. Från mitt yogahörn här i indien håller jag med dig.
    ;)
    Dan

    SvaraRadera
  7. Tack Dan!

    Och härligt att du kunde kommentera, kanske måste man vara i Indien för att lyckas med just det i dessa dagar. Blogger verkar helt skruvat. Jag kommer in på bloggarna men kommer inte åt att själv kommentera, om ni som jag brukar skriva hos läser det på en del här så är det därför jag inte lämnat några spår.

    SvaraRadera
  8. Hej Annika!

    Bra skrivit!! Jag håller med fullständigt! Innan jul sa en elev till mig att "man vill ju inte hålla på med en massa flum för enligt mig är yoga en typ av kroppslig onani"...
    ...Puh! Say no more...jag bara gapade, kom helt av mig och blev så trött så trött

    Hälsar
    Annelie

    SvaraRadera
  9. Eh, man blir svarslös ibland och det går inte att svara på nästan. Som jag ser det. Tack för dina ord!

    SvaraRadera
  10. Underbart beskrivet. Som vanligt, jag upprepar mig, men jag blir så imponerad av ditt sätt att sätta ord på det som är svårt att ta på. En andlig disciplin. Jag skulle bums komma till dig och få yoga om jag bara var i närheten, det låter underbart att få stöd i det från din blick. Kanske är det där flummet det som många är rädda för, att det ska hända nåt mer än bara kroppsligt. Att man ska bli berörd. Eller så har de bara svårt att se att kroppen aldrig är fristående från själen. Flumma på! Kram

    SvaraRadera
  11. Åh Anna, du kan inte ana hur glad jag blir över dina kommentarer. Jag suger i mig allt! Och någon gång ska vi väl ändå ses?? Jag flummar på. Och skickar en stor kram tillbaka

    SvaraRadera
  12. Det är väl underbart med lite flum, eller? Varför måste allting vara så välorganiserat och strukturerat, formulerat i vetenskapliga termer, stelt och fyrkantigt? Det är ju det "flummiga" som får själen att dansa och hjärtat att sjunga:)
    Carina

    SvaraRadera
  13. Får hjärtat att sjunga! Just det! Mer flum åt folket :) Carina!

    SvaraRadera
  14. Härligt att läsa att din kropp sjunger Annika!! Och spännande att läsa hur du väljer att lyfta fram det jobbiga för att kunna släppa det, inte fokusera på det... den formuleringen ska jag komma ihåg.
    Hihi, känner igen den där rädslan för flum... som dramapedagog har jag hamnat i sådana situationer genom åren:) Sedan beror det på vilken defenitionen är...fniss:)

    Åh, jag fick en klump i halsen när jag läste om din son... så häftigt äventyr och det vore ju värre om de inte gav sig av, men det känns... min äldste planerar för flytt efter sommaren och jag insåg plötsligt att kaxigheten jag haft inför detta rinner av mig ju närmare vi kommer det datumet...
    Stor varm kram från en ibland flummig mor till en annan klok mor:)

    SvaraRadera
  15. Åh Milla, har du suttit och läst ifatt? Du är så rar. Och allt ordnar sig, det är alltid med blandade känslor som man ser när barnen växer upp och blir självständiga. Man vill ju det. Samtidigt... Tja, du vet! En stor varm kram tillbaka!

    SvaraRadera
  16. Tack för ett jättebra inlägg- Om folk vill träna utan "flum" finns ju massvis med annan träning. Låt oss värna om yogans uråldriga andliga diciplin, yogan kan inte vara annat än just det som en del kallar flum men jag kallar yoga- förening av ande, kropp & själ!

    SvaraRadera
  17. Eller hur? Tack för dina ord!

    SvaraRadera
  18. Åh vad bra skrivet! Ordet "flum" har fascinerat mig genom åren och jag har tagit många tillfällen i akt att fråga människor vad de egentligen menar när de kallat något "flum" eftersom de ofta säger det på ett sätt som implicerar att konsensus råder kring saken. Roande och oroande på samma gång.

    Vad gäller yoga och flum tror jag det handlar om rädsla hos människor, rädsla för att behöva utsätta sig för det stora otäcka att lära känna sig själv. Ser på yogan på liknande sätt som du: att det är en helhetsutövning för livet och att asanas bara är som du säger en del. Men att asanas kan vara ett enklare ställe att börja på för upp uppnå t. ex meditation än att sitta still, då det är något många i vårt samhälle är högst ovana att göra.

    Och kopplat til detta med att vara redo så blir jag så GLAD att höra att du efter 12 år fortfarande inte anser dig redo för huvudstående. För jag har känt mig pressad av vissa lärare att göra huvudstående, efter ganska kort tid av yoga, och jag kände mig både rädd och inte redo "Men alla skulle prova, åtminstone en gång". Det går tvärtsemot min syn på yoga, att man själv vet bäst vad man är redo för, aldrig läraren. Och en lärare som inte lyssnar på sin elev är en dålig sådan. Du låter som en bra lärare. Tack för inspirerande klokskap, hittade till din blogg idag, ska fortsätta läsa :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad glad jag blir över dina ord. Och att du skriver så långt svar :) Kram och välkommen hit!

      Radera