Jag är så flummig

"Jag är intresserad av yoga hos dig, men riktig träning, inget flum." Tja, så kan en del formulera sig i mail jag får ibland. Inget flum! Hmm, kanske är det det som är själva haken? Nu när bloggar, internet och FB svämmar över med artiklar om skador vid yoga? Att man har skippat "flummet", det som är själva kärnan i yoga? Den åttafaldiga vägen där asanas är en del. EN del. Jag har skrivit det många gånger tidigare och jag gör det igen. Det är ingen gymnastik eller akrobatik. Yoga är en andlig disciplin och inget annat. Även om den används på annat sätt. Och kanske är det då man skadar sig? För att man inte har kunskap om vad yoga handlar om? Och att skadorna manifesteras inte omedelbart, utan det kan ta tid. Så man nästan inte förstår vad som hänger ihop. (Det är självklart det andra också, fördelarna inombords som man knappt förstår att de hänger ihop med yogan.) Man kanske inte har en lärare som själv utövat yoga en längre tid och som förstår vad det innebär? Nu när yoga kallas för allt möjligt eller yoga på Friskis och Svettis. När man blir yogalärare efter en helgkurs. Jag förstår det inte. Vet att en del tycker det är ett sätt att ta sig in i yogan, att yoga för bättre sexliv, för att bli smal - you name it. Det är att skära ut en liten remsa av en gigantisk tårta. En tårta med alla smaker i. Inte bara det söta. Inte bara det vackra. Nej. Resten också. Som kommer från konsekvent träning. Rörelser som passar min kropp. Som jag gör för att de gagnar mig, inte bara för att jag kan. Det är en stor skillnad i det. Jag vet, för jag har gjort saker jag egentligen inte varit redo för och det har inte gagnat mig. Nu när jag efter snart 3 års enträgen practice med en liten serie, avskalad, som jag fått av min lärare, kan jag se hur mycket jag gjorde tidigare. För mycket. Lika dåligt som att inte träna alls. Ja det är svårt. Ja det är en avvägning. Men det är därför man inte kan köpa en dvd och köra på. Man behöver ett öga och en hand på sin kropp. Men den allra största anledningen tror jag är att man underskattar kraften i yogan. Att små rörelser kan ge en så stor skillnad i slutet. Det är inte bråttom. Låt yogan ta tid. Kör inte över dig själv. Att stå på huvudet, varför så bråttom? Varför? Jag har tränat i 12 år men är inte redo än. För det. Folk blir nästan chockade när jag säger det. Men allt du gör påverkar din kropp och dig. Allt. Och yogans rörelser är uttänkta för speciella syften, utformade för att stärka och läka. Om du använder dem utan kunskap kan det först kännas fantastiskt men sedan inte alls. Man kan lära sig mycket av yogavänner också. En del av mina yogavänner som hållit på i 20 år och längre och som i andra stilar gjort asanas deras kroppar inte längre förmår göra. En som har praktiserat huvudstående i 13 år kan inte göra det längre. För det finns en kropp som inte är synlig, the subtle body, och den kan ta skada. Hur den påverkas, det kräver kunskap. Av en som har den. Förankrad. Nej, det här är ingen skrämseltext. Det här är precis hur jag ser det. Och att ge sig tid att lyssna till sin inre lärare. Men den läraren som står bredvid dig, din yttre lärare, han/hon måste också ha kunskap. Ta ansvaret ibland. Kanske behöver du rent av byta lärare? Jag vill säga - våga se "flummet". Våga yoga. Bortom det fysiska.

Bilden på Emma Balnaves visar något mer än det fysiska, så vacker. Tagen av Dan Lindberg

(Och vad jag svarar den som frågar om träning utan flum? Jag svarar precis det jag skriver ovan. Jag säger det också på mina introduktioner, så att missförstånden kan minimeras. Och för den som bara är koncentrerad på muskelgrupper hänvisar jag till andra sätt att röra sig fysiskt.)