Känns som jag kört över mig själv. Lite. Idag. Vaknade mitt i natten med en skrällande hosta. Djupt ner. Svidande. Visste att VIKTIGT MÖTE var på dagordningen idag. I storstan. Så jag drack hett te. Mycket honung. Såg ett grönblekt ansikte i spegeln. Lite rouge och foundation. Yoga fanns inte på dagordningen. På jobbet sa de att jag såg fräsch ut... Hm, vem lurar vem tänkte jag stilla. Vi åkte. Mitt under mötet tappar jag rösten. Låter som en kille på väg in i vuxenheten. Rösten skär sig, tappar ljudet och kommer tillbaka med ett kraxande. Och jag visste det. Redan inatt. Att jag borde stannat hemma. Nej. Jag är inte världens viktigaste person. Bara att för min egen del hade det varit krångligare att vara hemma. Tänkte jag då. Nu? Tja, nu är det sängläge och vila. Inför nästa VIKTIGA MÖTE imorgon eftermiddag. Eller? Måste kanske bromsa lite lite. Så enkelt att vara klok när allt flyter och man är frisk. Mycket svårare när det är skarpt läge. Och jag är ju inte direkt dödssjuk, närå, jag är bara sliten. Och utan röst. Och har svårt att vara klok och lyssna inåt.
Annars har Blogger konstrat något vansinnigt, inte bara för mig, jag vet. Men nu har jag tappat bort kommentarer OCH inlägg. Hoppas det lugnar sig nu. Och att vi alla kan kommentera hos varandra. Som vi vill.
Hej Annika!
SvaraRaderaJag har försökt kommentera tidigare men nu går det. Men det jag läste tidigare är borta!! Vill i alla fall säga att du ska försöka lyssna på din kropp och vila dig nu.
Stor kram
M
Så länge din röst hörs på webben så är det en tröst för oss, andra. Spara dig nu.
SvaraRaderaFrid.
Robert K
Tack för rara och värmande ord. Ja jag vilar, orkar inget annat just nu. Kram!
SvaraRaderaEn uppmuntrande, värmande kram och famnen full med önskningar att du snart mår bäst!
SvaraRaderaÅh Nina tack. Det behövde jag!
SvaraRadera