Från vanmakt till möjlighet

Snön faller och vi med den. Ulf Lundells ord kommer alltid till mig när snön singlar ner. Mjukt. Ljust. Stilla. När den bäddar in världen. Jag glider in i tystnaden. Förkylningen som satt sig på stämbanden gör att jag ska vara tyst. Inte svårt när jag är hemma själv. Jag får välja om jag ska säga något. Noga. Och det blir inte så mycket kvar. Jag gillar att prata :) Men i det här stadiet försöker jag efter en stilla vanmakt att flyta med. Det är inte så konstigt egentligen. Att tystna. Kanske väga mina ord än mer när jag pratar igen? Inuti är det ingen som helst skillnad. Kanske blir efter några dagar. Intressant på något vis. Doktorn har sagt att jag ska vara hemma i en vecka. Och inte prata. Tänker på de som är blyga och som inte vågar prata. Som liten var jag väldigt blyg. Men i tonåren vände det. Och pratet har för mig varit en nyckel. Till väldigt väldigt mycket. Men kommunikation kan ske på så många sätt. Subtilare. Ögon. Mimik. Och alla retorikexperter säger att det mesta kommunicerar vi utan ord. Och nu är jag där. Jag tar det som ett nytt utforskande. Jag tar det som en möjlighet. Att vara helt tyst. Vila. Vände min kraxande vanmakt igår till en möjlighet idag. Önskar dig också en skön helg i vilan och tystnadens tecken.

Vet att mina senaste inlägg inte synts på de bloggvänner som länkat till mig på sina bloggar. Har ingen aning om vad det beror på. Förmodligen är det Blogger som fortfarande trasslar. Vi får ha tålamod. Även jag :)