Matmyter

Då och då med olika intervaller nås vi av dem. Matmyterna. Jag vet inte. Men tänker att det skulle kunna vara så. Åsikter som förvrängs till sanningar som ska omfatta alla. Resultat som blir skeva. För att någon tjänar på det. Som myter. Den som var med kommer säkert ihåg när fettpaniken spred sig. Fettpaniken som var början till den våldsamma övervikten som spred sig. Som en epidemi. När man ersatte fett med konstgjorda sötningsmedel eller socker helt enkelt. Och kropparna jäste upp med enorma konsekvenser. När vår familj semestrade i USA 1998 och det stod 99 % fettfri på en mängd varor så kändes det som en rest av den tiden. Men snart dök en ny panik upp. Sockerpaniken. Socker som har jämställts med heroin i beroendeframkallande grad. Och undersökningarna går isär och på olika håll. Ju mer man läser ju mer konfunderad kan man bli. Men det kanske är så för en del människor? Inte alla? Och nu det senaste. För mycket kött ger cancer. Jaha. Ska vi alltid skrämmas till att bli "hälsosamma". För blir vi det? Av all skrämselpropagande? Och vem står bakom vilken undersökning? Är inte det ett ganska viktigt inslag idag? Vem som betalar stora konferenser eller till och med forskning? Ligger hemma och ser på ett tv-program om ett naturfolk i hjärtat av Afrika. Deras föda består till 60 % av kött. SEXTIO PROCENT. De är friska. Hälsosamma. Lever länge. Hmmm. Är det ingen som berättat för dem att de äter för mycket kött? Att de kan få cancer! Nä, jag raljerar förstås. För som vanligt tror jag att vi blandar ihop päron och äpplen. Man kan använda en rotfrukt som potatis helt fel. Man kan fritera den och göra chips eller pommes frites av den. Det är hårdsmält och svårt för tarmen att hantera. Man kan behandla djur på ett avskyvärt och inhumant sätt från födsel till slakt. Man kan känna sig överlägset duktig för att man lever på frukt och grönt. Endast. Man kan se ner på köttätare/veganer/vegetarianer. Välj själv efter hur du ser på det hela. Jag blir less när jag tänker att vi ska stå emot varandra. Jag blir less när jag säger att jag gillar kött och får ett höjt ögonbryn till svar. Som om jag vore dum i huvudet. Jag blir lika less när jag berättar att jag inte gillar fisk. Men det är tydligen mer politiskt korrekt att äta fiskar som nästan är utdöda, när havet töms på sina fiskar. När gravida inte ska äta insjöfisk för det är inte hälsosamt. Hmm, är det hälsosamt för resten av oss då? Jag blir trött när jag berättar att de perioder i mitt liv som jag levt på vegetarisk kost inte har mått bra och inte blir trodd. Första gången var 1985 och jag kan säga att jag var peppad till tusen. Men det säger ju i vanlig ordning inget mer än om hur jag har upplevt det. Hur JAG har mått. Tänk om det helt enkelt är så att vi mår bra på olika sorters föda? Tänk om vi helt enkelt har en egen karta över vår kropp där vi kan navigera på olika sätt när det gäller kosten. Nej jag säger inte att alla ska äta kött. Och kött förresten, vad är det? Det kan ju vara allt från vitt till rött. Från vidrig djurhållning till ekologiskt gräsätande får som slaktats på ett bra sätt. Eller vilt kött, som aldrig varit i närheten av en otäck transport eller antibiotika. Och förvirringen kring LCHF. Som betyder att vi byter ut våra kolhydrater mot fett. Inte att mängden kött ska vara enorm. När jag växte upp var jag var en väldigt smal flicka. Jag ogillade bröd, åt helst smör och ost men ville inte ha brödet. Nu säger någon av er säkert - men bröd som är så himla gott, men så var det och så ÄR det för mig. Jag är inte glutenintolerant. Men jag tycker ofta att bröd är försumbart. Inte min grej helt enkelt. Jag fick dricka grädde för att gå upp i vikt (så gjorde man på 60-talet) men jag gick inte upp ett gram. För jag tror nämligen att jag är en mer LCHF-typ av person. Som mår bäst på att äta fett. Grönsaker. Har alltid älskat de gröna sakerna. Inte röda. Och lite protein. I form av kött. Schysst kött. Protein i form av baljväxter fungerar inte klockrent för mig. Jag sväller alltid i magen. Även när jag ätit det i flera månader. Så det handlar inte om att "vänja" sig. Har en son som är allergisk mot baljväxter så kanske finns det en även hos mig en intolerans helt enkelt? Ibland kan jag äta det även om jag ser gravid ut, men inte ha det som proteinkälla enbart. Har man någon dominans i pitta så gillar man också sött. Sött som balanserar hetta och eld inuti. Enligt ayurvedan. Enligt dr Vijay som jag behandlades av i Indien i somras så fungerar det så. Men man behöver inte äta vitt socker för det. Kanske lite honung på en fet yoghurt med nötter på? Som en bra frukost till exempel ser ut för mig. Vad jag försöker förmedla är sans och balans. Jag ogillar helt enkelt "den enda vägens" synsätt. Vare sig det handlar om att bannlysa fett, socker eller kött. Enligt min goda vän som är TCM-läkare sedan 20 år så handlar det även om värmekällan man lagar sin mat på. Han går till och med så långt att han säger att det är nummer ett, sekundärt är vad du lagar... Jag förmedlar hans ord som är att laga mat på öppen eld är det optimala, sedan kommer gas och sist elektrisk spis. Att använda sig av mikrovågsugn är rent förkastligt för maten förlorar sin näring. Jag säger inte att det ÄR så. Säger bara hans synsätt. Och inom TCM (traditional chinese medicine) så är rå mat inget att rekommendera någonsin. Den förstör långsamt din agni, din livsenergi. Tja. Återigen olika syn. Det som helt har fångat mitt hjärta är ayurvedan. Eftersom den utgår från individen. Hur just du fungerar. På alla plan. Var du är dominant och var du har dina obalanser. För obalanser, det har vi :) Fler eller färre. Den som är vegan och mår toppen på det, grattis. Den som äter främst fisk och skaldjur och mår bäst på det, grattis. Den som gillar kött och mår bäst på det, grattis. Men låt oss inte göra vår sanning till allas sanning. Låt oss inte dras med i matmyterna. Själv tänker jag nu göra om min kost lite igen eftersom LCHF-förespråkarna pratar om inflammationer som kommer med kolhydraterna. De pratar om inflammationer i tarmen främst. Som man blir kvitt. Min man hörde en äldre läkare prata om inflammationer och cancer i prostatan, som han hade forskat på. När patienterna övergick till LCHF så bromsades cancern. Den försvann inte men slutade växa... Men tänk om de handlar om inflammationer på fler ställen i kroppen? Tänk om det handlar om inflammationer även i luftvägarna? Som jag haft oräkneliga i mitt liv. Oavsett vad jag ätit. Men då har jag aldrig uteslutit kolhydraterna. Inte gjort det konsekvent. Ja. Jag kanske helt är ute och cyklar. Vi får se. När den här luftvägsinfektionen har lämnat mig då ska jag förändra min kost. Under tiden önskar jag oss alla sans och balans i vårt synsätt över vad som är bra för oss själva. OCH andra. Matmyter...