Sover gott. Vaknar pigg. Yogar lite lätt. Bara lite :) Känns underbart. Sista behandlingen med
medical powder. Fantastisk känsla i kroppen, de knådar och knådar. De sista dagarna har något som dr V säger otaliga gånger per dag, riktigt sjunkit in i mig.
You are not your body! Hur sant det är. Tänk på det en stund, låt det sjunka in och se hur lite vi tänker så. Kanske blir det tydligare när man åldras? Håret får gråa strån, huden inte lite spänstig och stram som innan. Kanske extra svårt att möta för den som haft en vältränad kropp med allt vad det innebär? Som identifierat sig med sin kropp, sina breda axlar, sin smala midja, starka muskler eller vad det nu än är som vi tycker är extra fördelaktigt med oss själva. Tänker på hur vi dyrkar kroppen. På ett märkligt sätt. Eller rättare sagt hur vi vill forma kroppen. Hur vi vill bestämma hur den ska se ut. Hur svårt vi kan ha att acceptera hur vår kroppsform är. Och jag är inget undantag, men jag tappar mer och mer av den synen. För om vi ska vara ärliga, varför gör vi allt det vi gör? Handen på hjärtat. Känner vi att vi har balans, då är allt fint. Men tänk hur vi pressar kroppen i maskiner på gym. Springer tills benhinnor inflammeras eller hälsenor sträcks. Alla knän som gjorts illa. Titta på våra idrottsprofiler. Hur mycket det pratas om olika kroppsdelar. Eller små förkylningar. Ibland är det rent skrattretande vilka proportioner saker kan ta. Missförstå mig rätt nu. Jag är inte ute efter någons träningssätt. Eller hur man vill pressa sin kropp för att uppnå något. Eller hur man känner att man orkar mer mentalt om man har några löparpass i veckan i kroppen. Men om man tappar bort vem man är och tror att man är kroppen, då blir det fel. Det vi är, är vackra och oförstörbara inuti. Själen har inga rynkor. Låt oss följa med i det som sker utan att tappa lusten. Låt varje period i livet vara just det det är. En period. En väg till något annat. Just nu bor vi i våra kroppar men vi är
INTE dem. Så viktigt att påminna sig om. Hela tiden. You are not your body.
Tack igen för kloka ord Annika! Your are not your body och själen har inga rynkor får bli höstens ledord! För jag inser hur kroppsfixerad jag själv är, hur svårt jag har att acceptera ibland kroppsformen men har börja jobba med det!Namaste!
SvaraRadera/Magdalena
vi är inte vår kropp och vi är inte våra tankar.
SvaraRaderasjälen har inga rynkor! fint sagt.
njut där.
kramar till dig kloka kvinna!
"Själen har inga rynkor", så fint! :) Det skulle nog många behöva bli påminda om!!
SvaraRaderaEn fråga: hur försvarar man träning och att vara mån om kroppen när man har sådana tankar./Magdalena
SvaraRaderaTack Annika, precis vad jag behövde höra idag. Det blir också extra tydligt att man inte är sin kropp när kroppen är trasig. Innan jag gick in i väggen var jag väldigt fixerad vid min kropp, nu har jag insett att den bara är mitt tillfälliga hem. Anonym: man tar hand om kroppen för att man älskar sig själv, inifrån och ut,, inte för att se ut på ett visst sätt. Och ärligt talat tar man inte hand om kroppen genom att träna eller banta sönder den. Det handlar inte om att förneka kroppen, nej den är ju helt fantastisk, det handlar om att älska och uppskatta den precis som den är. Kram kram på er
SvaraRaderaSå klockrent, själen har inga rynkor! Ett av dina bästa inlägg. Allt detta vill jag bara minnas och ha som ledord framöver. Jag har tappat bort mig själv, möjligen varit utklädd till något som påminner om mig själv.
SvaraRaderaFrid
Robert K.
Så sant. Vi är inte vår kropp, på samma sätt som vi inte är våra tankar eller känslor. De är bara delar av oss, och det som är själva kärnan är något mycket större.
SvaraRaderaFast ibland känns det som om man hade en liiiten rynka på själen ändå....
Carina
Underbart o klokt kära du!
SvaraRaderaHej Annika!
SvaraRaderaDet är det där som jag har tänkt mycket på, på sistonde och jag upptäckte: det är inte viktigt längre. Det finns så mycket annat i livet!
Jag börjar förstå att vi är inte våra kroppar, det är bara ett hem för själen - om vi vill tro det. Någonting tillfälligt. Det är det andra som är viktigt att uppmärksamma, det som vi inte kan se.
Jag har så många frågor, skulle du kunna skriva ett blogginlägg om det? Eller har du något redan i dina gömmor? Jag tittade på youtube för några dagar sedan, hur shadowyoga såg ut... blev så nyfiken och jag undrar hur det kom sig att du började med det? Hur gammal var du då? Och om det är lika mjukt som det ser ut? Rörelserna känna mjuka, det är mera som en liten dans? Övergångarna från asanas syns knappt, de flödar på. Är det så?
Kramar*
/V
Magdalena - tror vi alla är eller har varit det, med tanke på den kultur vi växer upp i. Namasté
SvaraRaderaSarapirat - jag gör det. Och kramar tillbaka!
Kristina - ja kanske det. Och välkommen hit!
Magdalena - jag tänker att vi vårdar och sköter om vår kropp som vi bor i. Men att boningen kan inte bli vår identitet. Inte konstigare än så egentligen. Som om du är ditt hus. Men det är klart att du inte vill ha ett ruckel :) Begripligt?!
Maria - kanske blir det extra tydligt när man inte mår riktigt bra? Kramkram
Robert - det låter som du lekt kurragömma med dig själv :) som vi alla gör ibland. Döm inte dig själv för hårt. Tack för dina ord! Frid!
Carina - oj då, släta ut den rynkan direkt :) Kram!
Yogamamma - tack du rara!
Viralila - Javisst är det så. Dina frågor om Shadowyoga vet jag att jag svarat på tidigare någon gång. Du kan väl läsa mina blogginlägg som har etiketten Shadowyoga? Det ser så vackert ut när Emma Balnaves och Shandor Remete gör det. Det är en konst att få det att vara utan ansträngning :) Men vi tränar alla vidare. Maila mig om du har några mer privata funderingar är du snäll. Kramar!
Vackert och klokt. Tack!
SvaraRadera