Irriterad

Och plötsligt kom det andra saker upp till ytan. Irritationer. Lessamhet över saker. Och jag förstår att det är behandlingen men det känns ändå lite hårt. Min känsla av att vara långt långt borta bara förstärks och jag är ju det. Men på ett annat vis. Alla är så rara. Det är inte det. Det är inuti mig det pågår någon slags strömvirvel av skräp. Som nu nått ytan. Jag blir irriterad på alla goda råd. Jag vill inte, vill jag skrika, när en jättegullig tjej från London säger att jag kan meditera lite. Jag har inte ro för det. Min känsla är att något snart är uppe och ute, vad det nu än är. Imorgon är det sista behandlingen av det jag har nu med oljan, sedan blir det något annat. Jag är varm, svettig och irriterad. Känner ni igen känslan? Ett stort skrik vore skönt :) Plötsligt längtar jag oerhört mycket efter att få prata svenska. Med någon. Så mycket att jag plötsligt gör det, till en tjej bredvid mig på middagen. Alla tycker det låter gulligt och väldigt exotiskt. Inget kommer ut riktigt rätt. Kanske är det tur att jag åkte hit själv. Att det här som bubblar inuti och snurrar kan komma fram och ut? Längtar efter isbitar. Kyla. Regn. Och ni som läser kanske har det och tycker att jag är bortskämd. Ja det kanske jag är, men jag håller på att krypa ur mitt skinn ikväll!