fredag 19 augusti 2011
Silence please - Dhara treatment
Förväntningar. Hur sällan de stämmer. Egentligen. För mig. Har längtat mycket till de behandlingar som påbörjades igår. Dhara treatments. Det finns två dharas, Siro dhara är med medicinsk olja och den andra är Thakra dhara, som jag fått i två dagar. Har fått Siro dhara tidigare en gång i Kerala. Tyckte det var underbart. Så jag längtade... Thakra dhara är när man häller "herbal butter-lassi", alltså fritt översatt kärnmjölk med örter i, över pannan fram och tillbaka i en jämn ström. Dr V tar mina pulsar fyra gånger under behandlingen. Behandlingen balanserar de tre doshas. Löser spänningar och blockeringar, mjukar upp muskler och sinnet. Han knyter upp mitt hår. Jag ligger på rygg. Får mjukt bomullstyg över ögonen. Mjölken är sval på min panna. Det luktar syrligt. Det sitter skyltar uppe Silence please - Dhara treatments. Och alla är tysta. Men i Indien blir det faktiskt aldrig tyst :) Kossan och getterna nästgårds gruffar sinsemellan. En hund skäller hysteriskt och över allt svävar den allestädes närvarande tempelmusiken. Som varit extra intensiv sedan några dagar eftersom man har firat hinduiskt nyår i sydindien härom dagen. Ingen här har uppmärksammat det speciellt, men det skjuts smällare och raketer från templet och mässandet har pågått hela nätterna. Det är så helt enkelt. Så när jag ligger där med ögonen slutna i en slags tysnad, så är det ingen egentlig tystnad. Men det gör ingenting. Däremot så kryper det i min kropp. Gör ont i min svanskota! Bränner. Min vänstra arm domnar av och gör samtidigt ont. Blytung. Va tusan. Det här var ju det som jag verkligen ville och nu bävar jag för att jag har en behandling kvar. Samtidigt säger dr V att det är smärtan som letar sig ut. Jag frågar vilken dosha som är dominant i mig och till min förvåning säger han Vata-Pitta. Hmm. Men jag har misstänkt det. Har man problem med benen i kroppen är man oftast Vata. Och jag med mina diskbråck från tidigare, har nog tänkt så. Det är intressant. Kryper i hela mig innan han kommer in och tvättar mitt hår. Han gör faktiskt det. Tvättar håret på alla som får just den här behandlingen. Sedan får jag örter på olika ställen på huvudet och sist sniffar jag in det i varje näsborre! Får en turban om huvudet i en timme. Sedan får jag duscha igen. Under denna svalkande behandling som lugnar hela nervsystemet och hjärnan så blir jag varm. Igen. Riktigt varm. En del blir kalla, en del somnar, en del gråter. Men när han fixar med mina händer och fötter så att det knakar och knäpper efteråt, så skrattar jag. STORT. Som en glad hemlighet i mig bara vill ut. Skrattar och skrattar. Bubblig trots att det gjort så ont tidigare. Denna makalösa behandling som inte liknar något annat. Tänk att jag vågade åka hit och göra det. Glad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är så fantastiskt glad att jag hittade hit just nu så jag får vara en liten webmus och ta del av dina fantastiska upplevelser där långt borta. Tack för att du delar med dig!
SvaraRaderaDet låter så otroligt spännande det du är med om. Jag bara måste åka till Kerala nån gång. Jag gissar att du kommer hem som en ny människa :)
SvaraRaderaKramar till dig!
Vad intressant! Blir alldeles upprymd av att läsa och skrattar med dej. Du verkar få precis det du behöver och lite till. Fantastiskt. Kram!
SvaraRaderaFantastiskt! Det låter sååå spännande. Jag har en väninna som är intresserad av ayurveda och att åka till Indien. Hon vill att jag ska åka med men det har aldrig riktigt lockat mig. Förrän nu. Fantastiska beskrivningar!
SvaraRaderaCarina
Siro dhara är en upplevelse som inte går att förklara det är bara underbart!
SvaraRaderaKul att få följa med på din resa!!
Kram Lotta
Mia - tack för att du läser och välkommen hit!
SvaraRaderaMaria - ja jag kan varmt rekommendera det. Kramar
Nina - eller hur! Och jag är så tacksam över att ha fått chansen att åka hit. Kram
Carina - ja det är det också. Tack!
Lotta - Tja, ibland och ibland inte. Jag fick inte shiro dara utan thakra dhara den här gången. Inte helt behagligt för alla, beror på varför man får det. Kram
Så härligt du berättar om det. Jag sitter här och fnissar åt den sista delen, den liksom letade sig ut i min kropp också på något sätt. Låter som ett äventyr. En resa hela vägen innifrån och ut.
SvaraRadera