För den här gången

Indien. Fridfullt mitt i kaoset. Kaos mitt i fridfullheten. Paradoxer. Liv. Svart. Vitt. Och allt däremellan. Går inte att sammanfatta helt enkelt. Jag provar inte ens :) Vaknar utsövd. Gröna papegojor i palmerna nära mig. Och de sedvanliga kråkorna förstås. Ett stilla regn. Som en liten avskedsgråt. Får min sista behandling vid lunchtid. Fotmassage. Dvs massage av fötter över hela min kropp. De första tre dagarna när jag fick det så grät jag och till och med skrek rakt ut för att det var så smärtsamt. Idag, när jag ska få den ihopknytande sista behandlingen för min vistelse här så är jag lite nyfiken. Undrar om det ska göra lika ont. MEN - det är skönt. SKÖNT. Djupt djupt letar sig deras fötter, Dr V och G, hans kvinnliga motsvarighet. Alla ömma ställen är borta. Som ett mirakel. Nacken som tidigare kändes som den vore gjord av betong och som var öm bara han nuddade den, den är han djupt nere i och det känns helt enkelt bra. Och när de masserar min bröstkorg så lossnar det, jag hostar upp allt skräp som legat där och väst. Och andningen är klar. Ren. Och jag inser lite grann vilken enorm process jag har varit i. Är i fortfarande. Den största effekten kommer efter några månader på hemmaplan har jag förstått. Människorna som är här har alla fantastiska berättelser att förmedla. Människor som blivit vänner, vi som delat personliga detaljer från behandlingarna med varandra, tyska affärsmän, engelska yogalärare, sydafrikanska socialarbetare, schweiziska bankkvinnor - alla har vi hittat hit. Och alla är vi lika förundrade. Att det fungerar. Kanske måste jag åka hit någon mer gång. Vi får se hur livet ter sig. Just nu, stannar jag i värmen och larmet och suger ur det sista ur min sista dag. Jag reser härifrån inatt och landar i Sverige imorgon eftermiddag. Och jag längtar hem. Också. För jag är klar. För den här gången. Tacksam. Och mjuk i min kropp och glad i mitt sinne. Frid i själen. Redo att lämna Indien. För den här gången.