Som liten flicka var jag blyg. Jätteblyg. En drömmare. Som tonåring var jag kaxig och rakt på sak. Lite väl rak tyckte mina föräldrar ibland :) . Har en del andra tyckt också för den delen. Och det är inget jag skäms över, tvärtom. I landet lagom sticker man lätt ut när man är rak och säger var man står. Men den där drömmaren i mig... Den där lilla tjejen som var lite blyg och gillade att tänka. (Så mycket att jag oftast ville lägga mig tidigare för att läsa
och sedan tänka.
Mina tankar. MINA.) Den tjejen vill också finnas. Den delen av mig som funnits på ett lite undanskuffat sätt. Nu vill drömmarna och det mjuka ha lite mer luft. Breda ut sig. Det är saker som faller på plats varje dag i mig. Med ett stänk av vemod. Som det är när man lämnar något. Gör plats för något annat. Men ändå. Så skönt. Att få vara hela jag. Jag behöver inte prestera något. Jag behöver inte vara tuff. Jag behöver bara vara jag. Det räcker. Och i mig finns flera sidor. Som hos alla andra. Naturligtvis. Och när jag ser den delen i mig plötsligt ta plats som ett fluffigt lite otydligt moln så känns det helt ok. Eller mer rätt. Jag är mjuk. Också. Med ett stänk av vemod.
Här har jag lånat bilden: http://www.alltomvetenskap.se/
Oj vad jag känner igen mig i det här. Som liten var jag blyg och en tänkare, vände mig gärna innåt. När jag kom upp i tonåren tog ilskan för världens orättvisor över och jag blev mycket mer utåtagerande, arg och högljudd. Nu börjar jag hitta en balans mellan dessa två. Att kunna vända mig inåt utan att försumma det utanför.
SvaraRaderaSå poetiskt och fint. Att bara vara den man är en sån skön insikt. Ibland (allt oftare) är jag i den känslan och livet har blivit så mycket lättare.
SvaraRaderaSå härligt att landa i sig själv, som i ett fluffigt moln. Vi är så mycket, och det är så lätt att en eller annan sida blir undanskuffad eller rent av förtryckt. Jag har känt mig så stressad på sistone, och så blir det när den andliga Carina inte får komma till tals, utan bara den praktiska. Viktigt att se helheten, att hela vi får finnas. Fint skrivet:)
SvaraRaderaCarina
yes,
SvaraRaderaskapa utrymme till henne, till drömmaren,
hon är minst lika viktig!
kram, ha en skön helg.
Så fint skrivet om dig själv! Gott att veta vad man mår bra av. Känner igen mig i att jag gillar att gå och lägga mig i tid och tänka:) Det ska jag göra om en stund tror jag, tack för påminnelsen:)
SvaraRaderaKRAM
Jaa, vad fint! känner så igen mig. har också så mycket utvecklingsfaser och olika personer i mig. försöker välja den glada, lugna, den drömmaren varje dag. vill kunna vara hon! det är synd att samhället, jobb och sådant ofta får en att hårdna - i allafall min erfarenhet!
SvaraRaderaoch ja, det är fint att kunna ha mammas gamla kläder, fast större byst hade hon allt, vete 17 vems sådan jag har ärvt :) och det där med att vara vacker. jo, jag tror jag är det inuti i allafall, när jag lyckas välja den där mjuka drömmaren och glömmer, suddar ut tjatmonstret och alla andra :) inte alla dagar man gillar spegeln. det där med att ta kort på sig själv nu...gjorde det aldrig förr på bloggen. suddar fortfarande bort 90 % av bilderna, hu! men ibland blir det rätt och den där inre tittar fram, man känner igen sig och säger hej. det är fint!
oj vad jag pratar! fint med bloggen ändå. när man kan surra såhär en lördagkväll miljoner mil ifrån varann :)
kramar en lördag, Lycke
Helena - så fint beskrivet, jag känner igen mig idet också! Och välkommen hit!
SvaraRaderaMarica - eller hur?! Mycket lättare :)
Carina - tack. Ja visst är det viktigt att se helheten men ibland tappar vi delar.
Sara - ja hon är lika viktig! Och skön helg till dig också. Kram
Milla - tack! Och visst är det skönt när man verkligen har tid att tänka?! Kramkram
Lycke - Ja min erfarenhet också. Kanske därför den delen av mig haft en undanträngd plats? Jag gillar ditt "surr" och tänker att jag tycker mycket om dig! Kramar en söndag!
Vad skönt det är, att få rymmas med alla sina delar. Vara den motsats man ofta är, alltid kanske. Inte bara si, inte bara så. Tillåtande. Fint att läsa. Och känna igen mig i.
SvaraRaderaTack Anna!
SvaraRadera