tisdag 24 maj 2011

Sambandet

När man säger att man ska åka på yogakurs, då är det många (som inte själva sysslar med yoga) som säger - ååh, tänk så vig du ska bli! Tänk vad du kan göra efter en så lång kurs. Bli helt mjuk :) Hmm. Vi som yogar vet ju att riktigt så är det faktiskt inte :) Faktum är att det är ofta precis tvärtom. För mig. Jag brukar komma hem stel och ledbruten. Nästan overkligt stel. Känns som jag får bända och fixa med det som annars funkar fint. Men det är väl återigen ett svar på att det vi sysslar med när vi yogar handlar om mer än kroppen. Även om det självklart känns fysiskt i kroppen när man yogat i några timmar varje dag, som jag inte gör annars. Och Z säger att när man fått mycket information så stelnar kroppen. För att the mind har så mycket att jobba med. Processa. Förhålla sig till. Små barn - mjuka kroppar som bara rullar runt. För att de inte behöver fundera på något. Och jag tror att det är först nu jag faktiskt inser hur otroligt mycket allt hänger ihop. I samma människa. Kroppen. Och själen. Och sinnet. Och alla tar plats och visar sig på olika vis. När jag ser det sambandet som starkare och tydligare och som omöjligt att skilja åt, då förstår jag mer varför kroppen är så stel ibland. Och i mig ryms inte bara yogatankarna utan även allt det andra som just nu är extra mycket. Så det är väl mer naturligt att jag är stel då? Eller hur? Igår morse var det bara ont och stelt. Idag, lite lättare. Och yogan lever vidare. Och stelheten kommer och går. Det ledbrutna är på väg bort. Om jag lyckas bemästra mitt sinne. Känner du igen dig?

11 kommentarer:

  1. Och därför ska jag sluta fundera så mycket. Jag mår så mycket bättre när jag låter bli :-)

    SvaraRadera
  2. Och jag tänker ibland, lite med fasa, på hur stel jag skulle vara om jag i-n-t-e yogade. För jag är stel. Stel i kroppen och särskilt när sinnet är stelt. Som nu.
    Yogan gör mig barnmjuk. I sinne och kropp. Men det måste ske i balans.
    Tack för ännu ett klokt och tankeväckande inlägg kära du!
    /säger Yogamamman, som av ngn anledning inte kan posta kommentarer från mitt google-konto idag så det får bli såhär

    SvaraRadera
  3. Yes, jag känner igen mig. Har varit så stel senaste veckorna att jag blir rädd. Men nu känner jag mig lugn igen. Tack för det:-)

    SvaraRadera
  4. ...så lite jag visste för ett år sedan...
    Jag återkommer ständigt till den tanken i min yoga. Hur fascinerande och oändlig utvecklingen är. Och jag suckar av lättnad över Z:s tanke om att kroppen stelnar till när vi "fått in för mycket". Det kan jag se på mej själv nu också, när jag är väldigt laidback i yogan och gör Kundalini istället för Vinyasa - kroppen öppnar upp på ett helt annat sätt. Härliga insikter, härliga yoga!
    --SolhälsningsNina

    SvaraRadera
  5. Så spännande... att se stelheten på detta sätt, mycket information, ja jag tror på det, absolut. Kroppen är vis. Konsten är att lyssna och det är svårt..!

    Hoppas korten har kommit fram vännen, och LOVA att du säger till om de är böjda, jag postade de från en annan stad och fick inte med mig en hårdare kartong.

    Kram Blir glad av ditt inlägg! Vardagslycka:) Den är jättefin radion!!
    Fick du tag i kakformen via Sprudla i Ljungskile, eller hittade du den på annat håll?

    Kram Milla-andante som inte kan logga in på blogger... fler som drabbats??

    SvaraRadera
  6. Detta med kakformen är inte skrivet till dig hihi... jag skyller detta också på blogger...;)

    SvaraRadera
  7. Utan yoga bland erfarenheterna, känner jag ändå att du har rätt. Stressar jag så spänner jag mig, har jag mycket på gång vaknar jag med vetskapen om att mina käkar suttit ihop hela natten. Nu gör ryggen riktigt ont och jag hoppas på att det lättar något på resan. Kram till dig!

    SvaraRadera
  8. som oftast känner jag igen mig här.
    fascinerande hur mycket information vi tar emot-släpper in hela tiden. fysisk som mental.
    och ofta utan att vara tillräckligt lyhörda för konsekvenserna utav detta informationsflöde.

    kramar till dig, klok som en uggla! (säger man så?)

    SvaraRadera
  9. Tant Grön - behöver vi nog alla :)
    Yogamamma - visst är det så, men sedan uppträder ju ändå stelheten och man blir förbryllad. Så har det varit för mig.
    Ulrika - tack själv!
    Nina - ja härliga yoga!
    Milla - korten kom fram. Obrutna. Tack! Och jag förstod att det gick lite snabbt där, att kakformen inte handlade om mig :)
    k - ja visst är det så. Och kram till dig!
    Sarapirat - vi vandrar liknande vägar tror jag. Ja du har rätt, det är otroligt så mycket som tar sig in i systemet. Klok som en uggla kan man väl säga och jag säger kram right back at ya!

    SvaraRadera
  10. så intressant. och ja, jag som sporadyogar känner också att det stämmer. i allt vi gör. när sinnet spänner och är fullt så gör kroppen det också. och när man rör kroppen, så får också sinnet tillfälle att röra sig. tror jag. jag vill bara säga att det är så härligt att läsa det du skriver, du flyter så i dina beskrivningar. tack:) kram

    SvaraRadera