måndag 30 maj 2011
I grunden
I bilen. Bakom en traktor med en stor släpvagn lastad med jord. Stora lass. Blankande svart jord. Han stannar precis på krönet av en uppförsbacke. Heldragna linjer. Drar igång sina varningsblinkers. Står stilla. Och jag väntar. En minut. Tre minuter. Låtar kommer och går på radion och jag tänker inte ens att jag ska köra om därför att sikten är obefintlig. Då kommer en liten bil, från långt bak i kön och kör om. På fel sida. Över linjerna. Nästan studsar. Och den bilen drar igång en slags kedjereaktion. Alla kör plötsligt om. Kvar står bara jag. Som till slut också blinkar, drar mig ut i vänster körfält och kör fort. Förbi. Kastar ett öga på killen i traktorn. Som. Talar. I. Telefonen. Jahaja, så kan det också vara. Och det som slår mig när jag kör vidare är att jag inte en enda gång blev irriterad. Inte på traktorkillen. Inte på den lilla bilen som satte standarden till att köra om. Inte på någon. Inte på mig själv heller för att jag stod stilla och väntade. Lydigt. Nej. Jag är kolugn. YOGA. Kan inte säga det på något annat vis. Min yoga har förändrat mig i grunden. I stort. Men också i litet. I vardagen som känns enklare på tusen vis. Hela min grund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej hej!
SvaraRaderaVilket fint exempel på en av yogans förändringar.
Ljus*
/V
Tror att många romare skulle behöva yoga...inte minst min man.
SvaraRaderaSjälv känner jag förändringen...fast jag blir fortfarande lite irriterad.
Ups and downs, fortfarande, hos mej, men det är ändå jämnare. Som om omständigheter inte längre får igång mej på samma sätt som förut, inte gör att jag tänder i alla mina cylindrar på en gång. Jag är helt klart en jämnare linje - och ler glatt när jag läser din text! Kram!
SvaraRaderaja, jag känner igen det där. Yogan har lärt mig se skillnaden på det jag kan påverka och det jag inte kan påverka. Men också på att göra val. Och att acceptera. Yoga is da shit!
SvaraRaderaJag tycker att det låter jättehäftigt och jag kan förstå det både på ett teoretiskt plan och då och då även förstå och känna igen på ett praktiskt, även fast jag tenderar vara en person som lätt eldar upp mig. För mig är det bön och andning som kan ändra perspektiv. Jag tror att båda sakerna behövs förstås - både elden och lugnet - men nog hade det varit bra att slippa ödsla energi på sådant som ändå inte är värt det. Och då menar jag förstås inte världens orättvisor.;) Kram!
SvaraRadera