Less is more - igen!

Förr kunde jag leka en lek för mig själv. I mitt inre. Träna mig. Tänkte att om det brann hemma, vad skulle jag ta med mig. Förutom människorna jag älskar. Men det är ju självklart! Det landade ofta i foton, något smycke som betyder något, den gamla kaffeburken som följt mig i alla flyttar och som en gång studsade på 7 biltak när jag gjorde en lite våldsam manöver i en flytt. Och sen då, sen har jag tänkt att resten går att ersätta. Ersätta och köpa. Jag har aldrig velat hänga kvar vid grejer ändå så kan det vara så lätt att samla på sig. Jag har sparat saker som kan vara bra att ha. Helt enkelt. När vi flyttade förra gången som är så länge sen som 15 år sedan, då sa vi till oss själva, vi behöver inte köpa en enda sak till i vårt liv. Inte en enda sak till! Men tiden rullar på, nya saker kommer ändå in. Vi har rensat mellan varven. Mellan åren. Men ändå. När man packar så lyfts inte bara sakerna, utan hela historien som hänger samman med det jag får i min hand. Men det är så befriande att rensa. Och igår när jag själv hade tusen ärenden men ändå ville hinna förbi HUSET så tog jag de gåtfulla vackra Gotlandsbilderna som D tog för många år sedan. Jag tog två yogaböcker, Shandor Remetes Shadowyoga förstås och Vanda Scaravellis Awakening the spine. Yogamattorna åkte med, några krukväxter och den stora Buddhan som har suttit och följt mig varje yogamorgon i många år. Tittat och inte tittat. Men ändå, jag har vilat ögonen på honom många gånger. Funnit någon slags frid i hans mjuka ansiktsdrag. Och så åkte jag iväg. Fnissade för mig själv när jag bar in sakerna. Så lustigt, hur blev det så här? Varför tog jag just de sakerna? Inte svårt att räkna ut! Det som är mitt fundament. Yoga. Bilder. Böcker. Det följde med i första lilla svängen. Och jag bara tog dem och bar in i bilen, tänkte inte ens. Jag är glad nu. Känner att jag lämnar med gott hjärta det som svidit i mig under våren. Det har tagit sin tid. Sina tankar. Sina tårar. Sina funderingar över uppbrott, avbrott och allt annat. Sonen flyttar och vi flyttar. Allt förändras. Igen :) Skönt att lämna vackra glas och saker till barnen. Alla tre. Som har så olika stil. Att skiljas från saker och bli lätt i hjärtat. Det ekar här hemma. Och om det började brinna nu, då skulle allt vara utburet som är viktigt. Det materiella kan verkligen hävda sig, tränga sig på. Saker man vill ha som plötsligt känns som ett behov. Jag är inte perfekt. Men nu. Nu har jag rensat och blivit lite lättare. När stora flyttlasset går, då kommer jag att känna mig helt klar och redo för nästa del i livet. Nästa plats. Med mycket färre saker :) Som vi valt mer omsorgsfullt att ta med. Less is more helt enkelt.