Icke-tänka

Så varmt. Så soligt. Så skönt. Vet att det är sol hemma också och det gör det hela ännu skönare. På något vis. Vi har bytt våra pass. Det vill säga, vi har lektion på morgonen med frågor och gemensam träning. Det tar några timmar. Och på kvällen har vi våra individuella träningar där vi kommer gruppvis. Det känns otroligt bra. Att börja med att lyssna på klokheter och skarpsinne. Att få saker grundade i sig som jag knappt kan beskriva med ord. Att få andas gemensamt med 70 personer och avsluta med kaffe någonstans. Och så ligger hela dagen framför. Jag sover mycket. Vilar mycket. Är i ett slags icke-tänkande tillstånd då och då. Som om jag förstår saker med magen. Vi diskuterar. Läser i böcker. Påminner oss om vad som gjorts och sagts på lektionen. Och en del fastnar. Annat susar bara förbi. Vi hittar det som är viktigt för oss själva. Och siestan är lång efter dagens lunch nere vid floden. Grillad fisk i skuggan. Så gott! Och en stilla promenad. Jag jobbar på med det som gör ont. Pain comes from anger and has many shapes. Som Z sa i morse och som jag tänkt på och icke-tänkt på sedan dess! Pain is powerful, you have to let it go. Och det är det jag jobbar med. Hela jag vill släppa det som gör ont. För ont, det gör det. Men det är inte farligt. Kanske allra första steget egentligen, att lita på det. Och sedan ta sig vidare. Försöker att inte tänka. Försöker att icke-tänka. Släppa taget om det smärtsamma och inte gå in i det. Icke-tänka.