Sambandet

När man säger att man ska åka på yogakurs, då är det många (som inte själva sysslar med yoga) som säger - ååh, tänk så vig du ska bli! Tänk vad du kan göra efter en så lång kurs. Bli helt mjuk :) Hmm. Vi som yogar vet ju att riktigt så är det faktiskt inte :) Faktum är att det är ofta precis tvärtom. För mig. Jag brukar komma hem stel och ledbruten. Nästan overkligt stel. Känns som jag får bända och fixa med det som annars funkar fint. Men det är väl återigen ett svar på att det vi sysslar med när vi yogar handlar om mer än kroppen. Även om det självklart känns fysiskt i kroppen när man yogat i några timmar varje dag, som jag inte gör annars. Och Z säger att när man fått mycket information så stelnar kroppen. För att the mind har så mycket att jobba med. Processa. Förhålla sig till. Små barn - mjuka kroppar som bara rullar runt. För att de inte behöver fundera på något. Och jag tror att det är först nu jag faktiskt inser hur otroligt mycket allt hänger ihop. I samma människa. Kroppen. Och själen. Och sinnet. Och alla tar plats och visar sig på olika vis. När jag ser det sambandet som starkare och tydligare och som omöjligt att skilja åt, då förstår jag mer varför kroppen är så stel ibland. Och i mig ryms inte bara yogatankarna utan även allt det andra som just nu är extra mycket. Så det är väl mer naturligt att jag är stel då? Eller hur? Igår morse var det bara ont och stelt. Idag, lite lättare. Och yogan lever vidare. Och stelheten kommer och går. Det ledbrutna är på väg bort. Om jag lyckas bemästra mitt sinne. Känner du igen dig?