söndag 8 maj 2011

En god man

Vaknar mitt i natten. Kolsvart. Jag känner en enorm rädsla ta plats inombords. Något stort och grått som fyller mitt mellangärde och som gör att jag gråter. Skakar. Snorar. Har ont i hela kroppen. Vad är detta? Somnar om efter några timmars terror. Kan inte beskriva det på något annat sätt. Inser att det jag bett om, redan har startat. Det småregnar ute och är grått, passar min sinnesstämning. Luktar gott men luften är lite strävt sval. Vet direkt när jag börjar mitt pass att jag kommer att möta något idag. I framåtböjen kommer gråten. Igen. Och det går inte att sluta. Först känner jag mig lite jobbig och försöker gråta tyst och snyggt... Men sedan struntar jag i det. Snyter mig och snyter mig. Emma ser vänligt på mig, frågar vad som är fel. Everything hulkar jag. Hon ler lite och bäddar sedan åt mig med mattor och filtar, säger att det inte går att gå framåt när man är i mitt tillstånd. Får ligga med benen upp mot väggen på olika vis. Någon stryker mig över ögonen, säger åt mig att slappna av i käkarna. Jag blundar. Ligger länge. Zhander kommer fram till mig och vi sitter och pratar en lång stund. Han beskriver det jag går igenom som fullkomligt normalt. En fas som jag bara ska ta mig igenom. Frågar och lyssnar. Berättar och förklarar. Jag är omhändertagen i det som sker i mig. Han påminner om allt jag tagit mig igenom de här senaste åren. Säger också att hans lektion igår då han pratade om rädsla förmodligen satte igång min process. Och så är det nog. Hans vänliga ögon gör mig lugn. Han är en god man. En stor man. Jag är så tacksam att jag får träna för honom. Tänker att alla som tränar Shadowyoga borde försöka gå en kurs för honom. Det är en sådan miss att inte göra det. Faktiskt. Kunskapen och samtidigt det stora vänliga, en oslagbar kombination. Klappar mig på kinden och säger att vi ses till eftermiddagen. Jag är rödflammig i ansiktet, folk är vänliga, pratar och frågar. Det ösregnar. AG och jag går på konditori och jag inser att jag kommer att ta mig igenom det här. Själv. Men också med hjälp. Av en god man.

4 kommentarer:

  1. Det är en nåd att ha dig som vän. Jag är så tacksam för det! Tack för att du delar med dig!

    Och precis som du säger kommer du att ta dig igenom. Ut på andra sidan. Och vi är många som hejjar på dig under vägen.

    Kramar i massor!

    SvaraRadera
  2. Så skönt att du är omhändertagen, att du kan vila i det. Jag får också en varm känsla i bröstet, glad att du är där du är och får det du behöver - och jag säger som Alexandra att såklart kommer du ut på andra sidan, ännu helare och ännu tryggare. Kram!

    SvaraRadera
  3. Hej hej!
    *Kramar om* Låt det komma ut.... och sedan kan du andas in någonting nytt. Vilken fin människor det finns, som tar hand om dig.

    Ljus och kärlek*
    /V

    SvaraRadera
  4. Kära vänner, tack för ert stöd och ja, ibland går det snabbt när det vänder. Kram till er!

    SvaraRadera