Läste i en kinesisk berättelse om hur hela livet kan liknas vid en flod. Att allt finns där hela tiden. Egentligen ingen början, slut eller mittemellan. Och att man kan välja att försöka flyta uppströms men att det är lönlöst. Det bästa man kan göra är att flyta med. MED. I livet. Ta emot det som kommer, väja för strömvirvlar som vill suga ner hela kroppen. Inte fastna i gamla träd och kvistar. Och i dessa tider av mitt liv när planeringar håller på att helt förstöra min nattro. Min sinnesro. Då behöver jag yogan ännu mer. Men då blir det bakvänt mycket svårare att få till den. Vill så gärna flyta med. Men jag gör inte det. Motsträvig. Låg. Och jag gör min serie men det är med stort uppbåd av all min kraft. Att ta mig vidare. Att det bästa kan vara så svårt ibland... Och efteråt, när jag bara sitter och funderar över hur väl mitt liv och det som sker på yogamattan stämmer. Hur det ena påverkar det andra och tillbaka igen. Det bästa är att då släppa alla tag jag har om olika delar. Och flyta med. MEN. Allt känns så motsträvigt i mig just nu. Fast jag inte vill. Vill verkligen inte vara den som inte kan flyta med. Med mig själv. Vill styra det som händer i framtiden...Och jag vet att jag står inför en stor förändring i mitt liv. På olika sätt. Mina tankar ramlar ner till ett blogginlägg jag gjorde förra hösten och jag tröstar mig själv när jag läser vad jag skrev då. Läser raderna om och om igen. För detta, mina vänner, är ändå det som ger mig någon slags sval hand på min panna, en fläkt mot min hetta inuti och alla osorterade tankar och planer som inte är klara.When important things are about to happen, bigger problems come to try to stop them. This is a law of yoga, and a law of the powers that run our lives.
Hur gör du med din motsträvighet? Eller du kanske inte har den i dig, som jag?
Jodå, motsträvigheten finns där.
SvaraRaderaFast jag vet ju att efter regn kommer sol.
Svårt förstås när du är där mitt i.
Åh, dendär uppförsbacken! Men på något underligt vis har jag börjat tycka om den tillika... för det är alltid så spännande att se vad som väntar däruppe på krönet - för att låta riktigt filosofisk. Så är jag glad att jag inte längre har piskan svingande över mej, blir inte mina asanas till något så är det inte hela världen, ja, inte ens halva. Och det är så jäkla skönt. Rent ut sagt.
SvaraRaderaOm Shanti, sannerligen!
Hej! Vad läskigt, jag skrev precis om samma sak i min blogg. Om att flyta med istället för att simma emot strömmen. Och visst är det så att motstånd kommer upp till ytan när vi står inför en stor föndringen, det kan jag skriva under på. Men ha tillit! :) Kram
SvaraRaderaJavisst, man kan paddla på uppströms, men då känns allt jobbigt, och eftersom det goda finns nere vid strömmen så paddlar man bara längre och längre bort från det. Men när man väl har börjat är det så svårt att sluta och känna tillit till att allt löser sig, bara man flyter med strömmen.
SvaraRaderaDet motsträviga finns också så närvarande för mig. Nästan alltid, så min stora utmaning är att försöka leva i att "It's about letting things go, in order to get what You want". Kram på dig Annika! /Lisa N Y
SvaraRaderaNu var jag tvungen att skriva av de raderna... för oj vad bra skrivet och visst är det nog så att motståndet ökar i takt med att stora saker är på gång att hända... Det är nog så att vi behöver den där uppförsbacken för att kunna njuta av farten ner sedan!:)
SvaraRaderaSTOR KRAM du visa kvinna!
Jag har verkligen motsträvighet i mig och kontrollbehov. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag arbetar med det jag gör; det var nog Guds plan. Tror jag. Och jag känner så väl igen det du skriver att saker faller på plats allt som oftast när man bara släpper taget, men att släppa taget är så svårt. Jag upplever det titt som tätt och har mycket lätt för att coacha andra i just det, men svårare för det själv, förstås...
SvaraRaderaJag vet dessutom att jag är lite rädd för förändringar och ibland tänker jag att den där tilliten till Någon som är större, till livet, eller vad man vill kalla det - det är något vi måste arbeta med hela våra liv. Hade det varit så enkelt skulle jorden redan vara ett slags himmelrike. Och det är den ju inte och vi är bara människor.
Tack för din kloka och tänkvärda ord! Du får mig verkligen att komma tillbaka till saker som är livsviktiga! Kram!
K
SvaraRadera- Den där tilliten till Någon som är större, till livet, eller vad man vill kalla det - det är något vi måste arbeta med hela våra liv.
Det är ord som bär länge, som skidornas ängsliga glid över nattens tunna skare.
Väldigt vackert skrivet, jag tror att Dag Hammarskjöld skulle funnit tröst i de raderna.
Robert
ibland har ju även floden det svårt att ta sig fram. men visst väljer den tillslut den 'lättaste' (kanske i vårt fall den rättaste?) vägen? med minst motstånd.
SvaraRaderaibland är det ju sådär. ett tag. tills det vänder igen. och vi hittar flytet.
kram
Motsträvighet...det är så tungt just nu att jag inte vet vad jag ska skriva om det. Men när man är i en uppförsbacke så är det ju så svårt att släppa taget. för då glider man ju ner... jag vet inte, det känns ju så ibland. Så hela ens väsen rycker ju å sliter i en, att kämpa på, bit ihop, snart är du där på krönet. men ibalnd. är det så förbannat långt till krönet...
SvaraRaderaVarm kram till dig iallafall. du alltid visa kvinna. Jag tycker om dig.
Marika, ja så är det. Kram
SvaraRaderaNina, du är en sann förebild! Har inte riktigt kommit dit.
Maria, i är rättså synkroniserade du och jag. Och jag jobbar på tillitstron :)
Jenny, så sant så sant.
Lisa, visst är det så för mig också många gånger. Kram pp dig!
Milla, du håller ju också på med förändringsarbete så vi kanske har liknande saker att tampas med. Kram kram till dig!
k - självklart var det Guds plan för dig! Och jag vet nog vad som är planen för mig :) Men jag är ju som sagt lite motsträvig ibland :) Tack för din klokhet!
Robert - men så vackert skrivet om k! Tack!
Sarapirat - ja det tror jag att floden gör. Väljer den bästa och "lättaste" vägen. Hittar skrymslen och vrår längs med. Min guru pratade mycket om att vi har allt att lära av floden och naturen över huvud taget på en kurs jag gick för några år sedan. Blev påmind om hans ord när jag läste dina. Kram
Fröken blund - du har helrätt, ibland är jag livrädd för att rasa bakåt... Och tack för kramen och jag tycker väldigt mycket om dig!