Evigheten väntar. Och finns. För evighet är ju evighet eller hur? Och ändå... Varför är jag född snabb? Varför vill jag fort fram? Varför varför varför frågar jag mig som en frågvis fyraåring. Och jag vet alla svar jag behöver. Just nu. Egentligen. Jag får vänta in mig själv. Jag måste vila när jag är trött. Hostan lugnar sig och just nu är det bara ett knä som spökar :) Men alltid är det något. Eller hur? Ni som också yogar regelbundet. Alltid är det något. Och som Z sa för några år sedan i Frankrike när jag var på kurs och mitt knä svullnade upp rejält. Don't get depressed it is only your knee. Hmm. Hur sant är det inte? Och jag vet. Jag vet att då gick svullnaden ner och jag yogade på igen. Nu är det inte svullet men ömt på ett märkligt vis i knävecket. Och jag borde inte ens nämna det. Jag borde stå över det. Men jag gör det i alla fall. För på något vis går det som ett zick-zack-streck över min kropp. Det går från vänster fot till höger knä, till vänster höft till höger axel och ner igen :) Och med yogan är det väl så att vi blir extra känsliga för det som händer i oss. Och det händer ju saker hela tiden. Vi öppnar upp mer, blir mjukare där vi minst anar det och så fortsätter det. Mer uppmärksamma. Och kanske lite oroliga. Det är jag inte nu. Men otålig. Och kanske är det samma sak igen som behöver nötas in i mig. Vänta ut. Du har all tid i världen. Evig tid. Känner ni igen er? Vet att jag borde observera det hela, inte gå in i det. Inte bli känslomässigt engagerad. Hmmm, är nog inte riktigt där än. Men alltid är det något, jag kommer alltid att ha något att öva på.
tisdag 1 februari 2011
Evig tid
Evigheten väntar. Och finns. För evighet är ju evighet eller hur? Och ändå... Varför är jag född snabb? Varför vill jag fort fram? Varför varför varför frågar jag mig som en frågvis fyraåring. Och jag vet alla svar jag behöver. Just nu. Egentligen. Jag får vänta in mig själv. Jag måste vila när jag är trött. Hostan lugnar sig och just nu är det bara ett knä som spökar :) Men alltid är det något. Eller hur? Ni som också yogar regelbundet. Alltid är det något. Och som Z sa för några år sedan i Frankrike när jag var på kurs och mitt knä svullnade upp rejält. Don't get depressed it is only your knee. Hmm. Hur sant är det inte? Och jag vet. Jag vet att då gick svullnaden ner och jag yogade på igen. Nu är det inte svullet men ömt på ett märkligt vis i knävecket. Och jag borde inte ens nämna det. Jag borde stå över det. Men jag gör det i alla fall. För på något vis går det som ett zick-zack-streck över min kropp. Det går från vänster fot till höger knä, till vänster höft till höger axel och ner igen :) Och med yogan är det väl så att vi blir extra känsliga för det som händer i oss. Och det händer ju saker hela tiden. Vi öppnar upp mer, blir mjukare där vi minst anar det och så fortsätter det. Mer uppmärksamma. Och kanske lite oroliga. Det är jag inte nu. Men otålig. Och kanske är det samma sak igen som behöver nötas in i mig. Vänta ut. Du har all tid i världen. Evig tid. Känner ni igen er? Vet att jag borde observera det hela, inte gå in i det. Inte bli känslomässigt engagerad. Hmmm, är nog inte riktigt där än. Men alltid är det något, jag kommer alltid att ha något att öva på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej vännen! Känner verkligen igen mig. Har haft huvudvärk i flera dagar - och jag vet att det går över om jag bara tar det lugnt och väntar in mig själv, som du beskriver det. Men det är svårt att finna den ron ibland. Att ha tålamod. Jag brottas också med svårigheten huruvida jag ska nämna saker eller inte. Man ska ju som sagt inte sätta fokus på det som är problematiskt - men det är svårt att inte göra det ibland. Ibland kan det kännas konstigt och lite falskt att säga att "allt är bra" fast det kanske inte är det. Jag försöker tänka så att - just nu är jag lite ur balans - men det rättar snart till sig. Jag vet ju att allt förr eller senare ordnar sig.
SvaraRaderaDet är tur att vi har något att öva på, eller hur:)
Ta hand om dig! Kram Helena
Ja så är det nog kloka du... att vi alltid har något att öva på...! Öva på att tänka annorlunda eller öva på att acceptera!
SvaraRaderaKram från en till som övar!:)
Och jag tänker - fråga det där knät vad det försöker tala om för dig, egentligen? Vad är det som satt sig där. Finns det något mer än "bara" ett ont knä? Ibland är det ju bara ont,men ibland kan det finns något mer, där bakom.
SvaraRaderaFråga och se.
Kram!
Jamen. Just det. Zick-zack-mönstret i kroppen. Hur yogan gör oss lyhörda, hur vi känner mer och förstår mer. För ja, alltid är det nåt... nåt som vi oftast inbillar oss att hämmar och förstör, när vi kanske egentligen borde tänka vad det lär och berättar. Hm. Känner mer än väl igen mej *och ägnar min ömmande höft en liten tanke*....
SvaraRaderaKramis vännen!
Vänner - ni förstår och har det likadant, skönt att höra.
SvaraRaderaMaria - du är så klok. Klart är det något mer än "bara" ett knä. Och jag tror jag vet vad det är. Först handlade det om att jag inte "litade" på att mitt knä skulle hålla och att energin stannade till där eller hur jag ska formulera mig. Nu lite annat :) Tack för era tankar och respons!