Carlos Castaneda och Dona Holleman

I min ungdom, för ungefär 35 år sedan lästa jag alla böcker av Carlos Castaneda som jag kom över. Blev helt betagen. Men förstod inte riktigt vad jag läste. En del smälte in medan andra delar blev helt obesvarade i mig. Skulle man kunna säga. Böckerna handlar om Castanedas lärdomar med indianen, schamanen och mästaren don Juan. Om att tränga in i en annorlunda verklighet. Idag inser jag att jag vill läsa om de böckerna, har faktiskt tänkt det ett tag men samtidigt tänkt, ska jag verkligen det? Och som det är i livet när man är uppmärksam och funderar över saker, kommer det en hint som pekar i någon riktning. Så tolkar jag det i alla fall :)

Har en bok av Dona Holleman, Dancing the body of light, en åldrande värdig yogi som känns som en nyskapare inom yoga. Trots att hon yogat mer än 50 år och för flera gurus som t ex mr Iygenar, har hon sitt högst personliga uttryck. Vet att några Shadowyogis jag har träffat, har yogat för henne. Tidigare. Hon finns också med i den underbara svenska boken OM: Yoga, i ett eget uppslag.Och när jag tittar på hennes hemsida idag, hittar jag det här klippet. Tyvärr har hon skurit ner på sina workshops, men så verkar det bli med flera äldre yogis. Hon pratar så underbart om kunskap och lärande. Och hon uttrycker delar som Z också pratar om. Att man måste låta sig beröras, bli en del av något annat. Och när det sker, då vet man det. Om kunskapen som inte är linjär eller något man planerar in i tid. Ville dela det med er. OCH. Hon refererar till Castaneda...