Varsam

En helg i ljusens tecken. En helg att vara i stillhet. En helg att vara varsam med sig själv. Jag är ledig idag. Började dagen med en massage. Är lite kluven till att gå på massage, det är skönt men jag undrar ibland om det är rätt punkter som blir berörda. Ja det finns ju så många olika sorters massage och för olika syften, jag vet, men jag har varit lite varsam med mig själv i de här sammanhangen efter att ha fått väldigt ont efter just massage. Hursomhelst, jag cyklar i den friska krispiga luften till en ny massör. Och hon var så bra! Robust. Finsk massage med tryck av Triggerpunkter. Kanske är det samma punkter som marmapunkter?? Mer om det en annan dag :)
Strosar lite lagom mosig in på ett kafé. Em stor stark cappuccino och jag är nöjd med mitt eget sällskap. Kommer hem, har tusen saker inplanerade att göra, men nej, jag sätter mig i soffan med laptopen, läser alla "mina" bloggar och tar det helt enkelt lugnt. Varsam med mig själv. Imorgon ska vi tända alla ljus vi har för alla absent friends. Och tänka lite extra på mina föräldrar och min bror. D:s pappa. Och på Petter. Och de andra som klivit över. Varsamma med varandra. En fin helg önskar jag er alla!


Bilden kommer härifrån http://www.fotoakuten.se

Volter i tillvaron

Använder en stavmixer på morgnarna ibland när jag mixar en frukostdrink. Har också lite linfröolja i, av den bästa sorten :), tack vare Alexandras goda råd. En matsked stod färdig för att hällas i - på något sätt så ställde jag ned mixern i diskhon men den flippade över och studsade rakt på matskedsmåttet med olja - det i sin tur flög i en vid båge över spisen och landade alldeles bredvid kaffebryggaren. Wow! Vilken saltomortal! Vilken volt! Och jag och A stirrade på varandra med sömniga ögon. Det var så vackert och så coolt och samtidigt stänkte oljan hela vägen i små små vackra glittrande droppar! Såg ut som en reklamfilm - men för vad, vet jag inte riktigt! Gott humör trots kladdet. För visst är det så att små skojiga saker händer hela tiden?! Om man bara tittar. Vilken innebörd de har - tja, det kan jag ju välja själv. Jag letar ofta en bakomliggande orsak till att saker händer, och hittar den också ofta :) Men det är egentligen en fråga om inställning - hur väljer jag att tolka det här? Dagens luftpastej - får stå för att jag är på väg åt ett oanat håll och om det sedan spiller lite här och där så gör det inget!

Krokben

Jag är en social varelse. Kanske är det ett problem för mig?? Men nej, så tänker jag inte alls, men det stökar till det för mig ibland. Efter att ha pratat mycket med både D och AG så inser jag att jag blandar ihop saker. Jag fixar yogan och jag behöver ingen grupp för det. ÄVEN om det skulle vara skönt att träna ihop med några andra. Men den största haken för mig är den sociala samvaron. Att man pratar med några, kanske går och fikar och har det mysigt efteråt. Jag är ett stort fan av mysighet. Av fika. Alltid. ALLTID :) Så jag faller på mina egna fötter. Snubblar. Tar krokben på mig själv. Med lite diskussioner så får de kloka mig att inse att det inte bara handlar om själva yogan i sig. Jag saknar en grupp! Det är lite skillnad! Eftersom jag de senaste 8 åren varit på mitt yogaställe flera kvällar i veckan, tränat, gått bredvid och även korrigerat och sedan haft lektion på fredag eftermiddagar eller söndagar så är det ju inte så konstigt om det har blivit lite tomt... Att jag inte fattade det själv! Men sådär är det, man behöver andra för att bolla med och få klarhet i hur man fungerar. Jag behöver det i alla fall! Så nu, när jag tränar själv och har fått all den här tiden "över" som jag spenderat i yogasammanhang, då blir det tydligt. Kanske ska jag ta och skriva den där boken som jag längtat efter?? Nu när jag borde hinna?? Krokben...

Rastlös

Solen lyser! Idag är det ljust. När jag kikade ut imorse såg jag en ljus ljusblå rand på väg att omsluta hela himlavalvet. Sköööööööönt. Rönnbären hänger i enorma klasar och det är stilla och mjukt ute. Novemberdiset väntar. Men det är skönt. Det vilar och väntar. Vilar. Kanske är det just tiden på året som gör att träningen känns mildare? Att yogan inte vill sträcka ut hela vägen? Eller är det min brist på gruppträning. Inser att jag tränat på egen hand ett halvår redan. Så nu vet jag att jag kan. Vet! Men just när den insikten infinner sig så hoppar den andra tanken upp - tänk om jag glömt allt jag lärt mig tidigare?? Tänk om, tänk om... Vill träna i en grupp ibland! Jag vill följa andras andning och flyta med andras energier. För det gör man i en samstämmig grupp, ingen tvekan om den saken. Vill vill vill. Tvivlet är min ständiga följeslagare, har alltid varit. Har inte behov av kontroll men väl av förklaring. Än en gång. Vet alla logiska förklaringar just nu. Så nu är det ett halvår till som jag ska göra det jag gör. Tittar på mängder med olika yogakurser på olika platser, drömmer och planerar... Insikten smyger sedan sig sedan på, jag SKA ju inte träna något annat just nu. JAG VET! men ändå, vill vara i en grupp och flyta med! Tålamod... Släpper planerna på alla kurser som finns just nu och fortsätter med det som känns som evighetsarbetet. Varför är jag så rastlös?!

Att välja ljuset

En vecka i orons och känslosamhetens tid. En god vän som är alkoholist tog sig ett återfall. En god vän dog i sömnen, bara 35 år. En god väns son begravdes. Vad ska man säga? Vill finnas där och försöker så gott det går. Bävade lite för begravningen för den lille krigaren. Men vet ni?! Den efterlämnade en ljushet inombords, en känsla av att när det är kolsvart, då kan man ändå välja ljuset. Ett ljus som inger hopp. En personlig ceremoni som var vacker. Sorglig. Och rockig! Att sitta i en kyrka fylld med människor som alla är lite rödgråtna och så dånar Alice Coopers musik ut och fyller hela kyrkorummet. Det var mäktigt och lite absurt. Kändes nästan som att delta i en film. En bra film. För även om det inte slutade som vi önskat för Petter så gjorde hans föräldrar allt för att göra stunden ljus. Där Petter var närvarande. Och de lyckades! Jag blev nästan full i skratt när jag kunde se Petters leende framför mig när vi alla satt och tog in rocken med våra sinnen. Jag åkte hem med en vemodig tacksamhet inombords. Som trots allt var ljus!

Bilden kommer från ljusceremonin förra måndagen, som var Petters födelsedag. Det är ljuslyktor som letar sig högt upp mot himlen. Fotograf Dan Lindberg

The season of Vata

Ayurveda, syster till Yogan är kunskapen om livet som ni säkert vet. Hela livet. En urgammal visdom om liv och hälsa, beprövad i tusentals år. Inom Ayurveda talar man ju om tre olika kroppstyper nämligen Vata, Pitta och Kapha, som med en sanskritterm kallas för doshor. Ordet dosha kan man översätta med styrprincip.

Vatadoshan styr all rörelse i kroppen och sinnet, Pittadoshan styr ämnesomsättningen och Kaphadoshan styr strukturen hos kropp och psyke. Varje cell i kroppen styrs av alla tre doshorna. Naturen behöver alla tre styrprinciperna för att kunna bygga en människa. Kombinationerna ser naturligtvis ganska olika ut. Vad som dominerar hos en person avgör vilka positiva egenskaper som är framträdande när man är i balans, precis som de som framträder när man är i obalans. Och så vidare. Finns hur mycket som helst att fördjupa sig i där.

Men det finns mer...Årstiderna har också sina olika doshaväxlingar. Just nu är vi inne i "Vata-årstiden". Den här årstiden har märkligt nog alltid tidigare inneburit vila, återhämtning för mig. Ett lugn. Men i år - allt funkar precis tvärtom - det är snurrigare än någonsin...får ett mail där E skriver om the vata season och det går upp ett ljus för mig - det är exakt så jag fungerar nu - är jättetrött, klarar knappt att gå upp på morgnarna om jag inte lägger mig före kl 22. Och maten. Och stelheten. Och och och - kanske kan det här hjälpa någon mer;

You might, perhaps, be feeling a bit more stiff in the joints, or some aching. If you are prone to back ache or neck ache, these are usually aggravated at this time too.

Vata season is a time when you have to take care of your own Vata by looking at areas of life where you as an individual generate more Vata. For example, if you do a lot of traveling normally, try and cut back on this during Vata season and do only what you really have to.

You might have more wind in your stomach, and if you are prone to constipation it may be a time when there is more irregularity in bowel movements. Or, if you have irritable bowel you may find that this is playing you up more.

Try not to go to bed late, which is a problem many suffer from in this society, as this causes increasing Vata as well.

Try not to be overworked in general. It is probably not a good time for most people to take on a major project, although Vata when it is balanced has the effect of making you feel lively and enthusiastic. One wouldn't want to curb these tendencies, you just have to be careful not to drift into the area where Vata is disturbed.

Have a diet which helps to settle Vata. Stick to warm, soothing cooked food. If your digestion or elimination suffers a bit, take moist foods - more soups, more milky puddings - and maybe a little extra ghee or oil in the diet as long as your digestion is strong enough. Taking either fresh fruit or stewed fruit in the morning is good; particularly stewed fruits such as figs, prunes, apricots or raisins.

Use the Vata aromas around the house. Have some nice, settling fragrant smells in the house. Most sweet floral aromas are Vata-reducing.

The other thing that is particularly useful at this time is to do a sesame oil massage in the morning on a regular basis.

It's important during this season in particular to keep to the routines: to eat at the same time, eat at the middle of the day, go to bed early, get up early.

When the clocks change in October we are effectively going to bed an hour later, so it's good to take a couple of weeks to make that hour's change gradually, and not suddenly move your whole routine forward an hour. This change in time increases the Vata-aggravating effect of the Vata season.

During the winter months it is even more important to keep to the 10 o'clock bed time if you don't want to disturb the doshas.

It's always important to exercise regularly, in moderation to about half your capacity. For people who have Vata disturbance it's good to do this exercise during the Kapha times of the day, between 6 and 10 in the morning, 6 to 8 in the evening.

Hmmm, för mig en hel del matnyttigt, med rutiner, sänggående och träning. Hoppas du också hittar något!

Bilden kommer från http://en.wikipedia.org/wiki/Ayurveda och visar The God of Ayurveda - Dhanvantari

Shadowyogans balans och kultivering

Jämvikten mellan att vara stabil och centrerad samtidigt som man erbjuder andra hjälp och stöd kan vara en svår balansgång att gå. Den svåra delen som Shadowyogan utvecklar och förfinar genom de olika seriernas komposition och deras åtföljande asanas och att hitta och förflytta sig med sina energier. Tror att det är därför den attraherar mig så mycket, som Martin Hunke i Berlin beskriver det;

Shadow Yoga focuses on awakening the inner core of the body and the self, feeling alive and firm on the inside while remaining soft and responsive on the outside.

Kanske är det den balansakten som blivit så tydlig i mitt inre den senaste veckan? Människor som står mig nära, har det svårt på olika sätt. Och jag kan bara stå bredvid. BARA. Det är tufft på mer än ett sätt. Samtidigt kan man aldrig göra någon annans problem till sina eller tro att man vet exakt vad andra går igenom. Nej man måste vara lyhörd utan att förlora sig själv och utan att falla ner i något schakt av mörker och lessamhet. Jag vrider och vänder på alla delar. Samtidigt vet jag att det bästa jag kan göra är att "bara" vara här. Lyssna och delta, utan att förlora mig.

Gör min morgonyoga och pang! så satte det sig i ryggen. Ryggen är plötsligt stel som en planka. Otroligt hur mycket kropp och själ samverkar. Jag lyssnar inåt och känner att styrkan, den finns där inuti - den inre kroppen - men den yttre, den har fullt upp! Så jag mjukar upp mig sakta med mina asanas. Vilar och sitter i tystnaden med D. Gör vår stilla stund som vanligt. Smörjer med liniment och tar det lugnt. Inser att alla - alla - har sin väg att gå. Balansakt...

Balansakten Nagapasarpakam - the dragon crawl - på bilden är det Emma Balnaves som utför http://www.shadowyoga.com/

stilla svall

Vemod i mitt inre. Tyst och stilla. Brukar älska hösten. Funderar och skriver. Suddar och kastar. Återkommer när jag kan formulera mitt stilla svall inuti. Behöver tänka.

Bilden är lånad här www.uppslaget.se/dagens_bild_foto.asp?BildID=126

Extra

Tränade igår kväll med en vän, H. Varje gång jag har sällskap i mitt yogarum så känns det extra! Jag blir ännu mer medveten om min andning och mina rörelser. Att träna ensam är verkligen något som fått mig att utvecklas vidare på flera plan, men att träna tillsammans med någon lite då och då - det förhöjer upplevelsen! Varför är det så? Är det för att vi är sociala varelser och egentligen blir till i sammanhang med andra? Att man anstränger sig lite till när någon annan är närvarande? För mig är det nog så. Om jag ska vara helt ärlig. När jag stått framför klasser som lärare så vet jag att jag alltid gjort mitt allra allra bästa och många gånger haft träningsvärk efteråt. Nu vill jag hitta dit när jag är "bara" jag i rummet. När jag ser mig själv ett snäpp till! Är det möjligt? Utan att göra för hårt? Att hitta det extra i sig själv - för sig själv? Att avsluta dagen med en yogastund tillsammans med någon som ser på yogan på samma sätt som jag - fridfullt! Och extra!

Bilden skulle kunna vara H och jag :)

Stilla stunder

Livet just nu - jag vaknar - gör mina reningsprocedurer, gör min yoga och jag är redo för dagen. Däremot kan jag känna en stark förändring inombords. Lite mer än bara känslan av att det känns bra. Min stilla stund efter träningen har nu blivit lika lång som den fysiska delen. Den gör mig så otroligt gott - jag sitter i padmasana, händerna i namaste och tackar för saker inombords. Men sen. Sen går jag vidare och önskar gott till de som har det svårt. Människor jag känner, människor jag inte känner. Här finns allt att utforska. Jag helar en del av mig själv med tankens kraft - den starkaste av alla krafter! - och inser att jag har allt inombords. Läraren som man söker finns redan där. När man öppnar dörren inåt - så finns allt där. Jag menar naturligtvis inte på något sätt att jag är fullärd eller att jag inte behöver en guide, men ju mer vi blickar in i det som kallas jag - ju mer tror jag att vi kan hitta. Att sedan få dela det med en lärare, då förs hela processen framåt. Så tänker jag. Nästa steg är att sända mina tankar till de som jag inte har en bra relation till, att släppa taget om min historia till stora delar. Det är svårt men fantastiskt välgörande när det sker. Stilla stunder - så otroligt aktiva!

Bilden kommer härifrån http://www.fotoakuten.se/

Summan är större

Summan av kunskap är större hos gruppen än hos individen. Tja, det borde vara självklart men är inte alltid det. När jag var på nätverksträff för några veckor sedan sa en av föreläsarna just det här. Att vi är klokare ihop än var och en för sig. Ta till exempel Wikipedia som blivit så stort och självsanerande. När någon som känner till mer eller andra fakta kan ändra det som står - tja, då rensar webben sig själv så att säga. Wikipedia är numera pålitligare än Nationalencyklopedin...visar undersökningarna som föreläsaren refererade till. Wikipedia som för mina barns lärare varit ett fult ord! Nästintill i alla fall. Tänk när det nya funkar bättre än det gamla - visst är det intressant om vi tar det till oss? För mig blir det självklart att jag tänker på bloggandet, när vi kan dela saker här och ibland lära oss saker av varanda - då måste vår yogisar uniteds kunskaper vara större i gruppen än hos individen. Men det visste vi väl egentligen redan :)

Egentligen

Skön morgon med hela min serie. HELA. Har inte gjort hela sedan jag låg i influensan. Men nu. Nu sitter den där igen och allt är som vanligt. Som det ska. Varken mer eller mindre. Skönt med sådana dagar också. Men när jag kommer till jobbet är det kaos och trassel. Uppgjorda lösningar funkar inte, folk är inte anträffbara och så vidare hela vägen. Känner hur ilskan letar sig fram explosivt i mitt inre. Arg! ARG! Sätter mig sedan inne på mitt rum, andas lugnt. Andas lugnare. Och då knackar en annan arbetskamrat på dörren, berättar att hon provat yoga för första gången i helgen och är salig. Hon vill berätta och det bara bubblar ur henne. Allt rinner av mig. Att se hennes lysande ögon beskriva allt som hon kände och vad som hände. Ibland behöver man påminnelser om vad som egentligen är viktigt. Egentligen!

Bilden på mandalan är lånad härifrån: http://www.loewenzahn-malschule.ch/?page_id=30&lang=de&nggpage=2

Förtrollande fredag

Melody Gardot, vår nya favorit hemma. Också ett fascinerande livsöde som berör. Hon var med om en trafikolycka och fick svåra skador på bäckenet bland annat. Hon tappade också helt sitt språk. Hon hittade tillbaka med hjälp av sången och att sjunga babyjoller, som hon beskrev det själv. Hon var förtrollande att se även om det bara var i tv-rutan. Delar hennes sång med er här och önskar er alla en skön helg med bubblor och kärlek, yoga och sol!

Kvittot!

Ljuvliga höst! Frost i gräset som ligger långt och grönt inunder. Färgglada lönnlöv och strålande sol! Luften klar och lite kall, gör gott att andas - drar i mig den i djupa klunkar. Träffade min akupunktör i helgen. Han är helt fantastisk men lämnar förmodligen vårt land snart för att börja undervisa i ett annat land. Jag passar på att prata med honom så mycket jag bara kan, jag lär mig något hela tiden när vi samtalar. Precis som Alexandra skriver så är det rikedom.
Fick kvittot som jag sökt, utan jag att riktigt egentligen tänkt så. Enligt honom så gör jag den bästa tänkbara träningen för min hälsa. Energierna rullar på som de ska i kroppen och han är nästan förbluffad över blockeringarna som försvinner en efter en! Det är så goda nyheter för mig som tycker att träningen står och stampar, att jag "aldrig" kommer någonstans och som är så otålig. Jag gör det bästa för mig själv! Kan det bli bättre? Behöver jag önska något mer? NEJ. Därför stillar jag sinnet än en gång, gör min träning och tänker på hans ord "The practice you're doing now is so good - perfect designed for you and your health!" Vilket kvitto på klokheten hos Z!

Tanketrassel

Sms. Jag älskar detta sätt att kommunicera. När det ska gå snabbt, när man inte riktigt vill ringa men ändå vill säga något. Har mycket sms-kontakt periodvis med mina vänner och min familj. Imorse kom ett underbart sms från vår dotter i en annan stad. L skriver:

Tänk om man kunde hantera och stilla sina tankar på samma sätt som man borstar håret! Alla tankar skulle ligga där blanka, synliga och lätthanterliga utan att trasslas in i varandra.


Så vacker och så klokt! Återigen, jag lär mig saker av mina barn hela tiden. Och jag skulle själv behöva reda lite i mina egna tankar. Tankarna som jag själv tänker men som det känns som någon annan häller i mitt huvud! Då är yogan ypperlig. Jag kan inte hålla på och tänka på andra saker, då fungerar det inte att fokusera. Vilken skön hårborste till tankarna - min yoga!
Den översta bilden har jag lånat här: http://www.hair.dk/frisure_se.asp?areaid=20&lang=se
Den undre bilden är för alla er som har lite lockigare och till och med krulligt hår :)

Kvinnoprat

Är på sjukhuset på morgonen för en undersökning. Väntrum. Konstig energi i alla väntrum! Alla som vill vidare men måste sitta där. Gamla människor mestadels. Kvinnor som pratar. Åh, kvinnoprat vad jag älskar det! Min mormor och min mamma hade alltid riktigt kvinnoprat. För mig betyder det att prata om stort och smått, saker man bryr sig om, människor man funderar över hur de har det eller vilken grönsak eller frukt som ska syltas och saftas. Idag överhör jag två kvinnors prat. De är kanske i 60-årsåldern. De funderar över SINA föräldrar och hur de bäst kan hjälpa. Hur de ska kunna stötta och lindra det som krånglar för deras nära. Och det går en stöt av längtan i mig. Efter kvinnor. Mina kvinnor. Min mamma. Min mormor. Starka kvinnor på olika vis. Min mormor som var yrkesarbetande hela sitt liv, hon blev änka två gånger och förlorade en dotter. Men ändå stark. Och så glad! Gick sin egen väg. Uppmuntrade alltid mig till att göra det också. Inte göra det som förväntas av en utan våga gå utanför ramarna. När det känns så.
Saknad. Men på något vis får jag tillbaka det när jag hör andra. Det kan trösta mig. Ungefär som när jag fick barn, då fick jag liksom också tillbaka min egen barndom. Om ni förstår hur jag menar? Men nu, nu vill jag ha en rynkig mormor att prata med. Att lätta mitt hjärta för och anförtro mig till! Någon som sett mig sedan jag föddes, någon som skulle trösta mig och samtidigt sätta på kaffepannan. Någon som osentimentalt skulle ge mig råd. Helt enkelt lite kvinnoprat!

Bilden är inte på min mormor, men skulle kunnat vara det!

Två maskiner som en

Ser på en talkshow jag verkligen gillar. Skavlan med olika gäster. I det här programmet var en hjärnforskare med, Jill Bolte Taylor och hon var verkligen något extra. Hon har varit gäst hos Oprah Winfrey inte mindre än tre gånger och hennes bok Min stroke har legat på New York Times bästsäljarlista. Måste läsa den!
På morgonen den 10 december 1996 förändrades Jill Bolte Taylors liv totalt. Den då 37-åriga hjärnforskaren drabbades av en kraftig stroke då ett blodkärl brast i vänstra halvan av hjärnan. Inom loppet av några timmar försvann förmågan att tala, läsa, skriva, gå och hennes minne var i det närmaste helt utraderat! När hon beskrev hur hennes hjärna hade gått från vänster till höger halva och hur hon kunde registrera hur förloppet var, då rös jag. Inte för att det var otäckt utan för att hon kunde förmedla ett intresse för sin egen kropp och en glädje! Det tog henne åtta år (!) att tillfriskna helt och hållet, vilket hon gjorde tack vare en otrolig envishet och sin kunskap om hur den mänskliga hjärnan fungerar. Idag anser Jill att stroken var det bästa som kunde hända henne. Hon såg strålande ut, var ett levande bevis på att man kan ta sig igenom riktigt svåra saker som händer i livet och komma ut på andra sidan med tacksamhet, ny kunskap och värme. Hennes största vinst efter sjukdomen var att hon var mer i nuet nu. Hmm. Det känner vi igen!
Forskningen visar att höger hjärnhalva och vänster hjärnhalva egentligen är två separata "maskiner", som hon uttryckte det. Vänster står för logik, analys och förmåga att fokusera på en sak i taget. Något som anses som generellt manligt, vilket också forskningen visar, att det är! Den högra har mer av medvetenhet, kreativitet och simultanförmåga, något som också anses som generellt kvinnligt och som också hjärnforskningen bekräftar. Obs! Allt är generellt :) Men då gäller det att stimulera sin motorväg mellan hjärnhalvorna, corpus callum, till att få en riktigt bra förbindelse mellan de två "maskinerna". När hon fick sitt stroke hade hon känt att när höger halva tog över, blev hon helt euforisk och totalt i nuet. När vänster halva tog över, blev hon rationell och insåg att hon behövde ringa och få hjälp. Ändå tog det henne en väldigt lång stund att ringa det där samtalet för att halvorna inte samarbetade riktigt på grund av blödningen.
Så är det det som händer när vi yogar? Att vi lyckas ta oss helt till höger halva, bli euforiska och ändå så totalt i nuet? Tänk va spännande!

Är det värt det?

Bloggandet och fördelarna har jag skrivit om flera gånger. Och det kvarstår, jag har fått så mycket gott av skrivandet och att dela mina tankar, funderingar och frågor med er som läser och framför allt med er som kommenterar. Jag vet också att fler än 100 personer läser här varje dag. Från flera länder. Något som får mig att känna ödmjukhet men även ansvar. MEN. Ibland blir jag lessen när jag får kommentarer som inte handlar om det jag skriver utan om annat. Jag försöker ha ett öppet sinne och redovisa delar som är personliga, men det gör mig också sårbar. Jag tillåter att människor är anonyma här och kommentera anonymt för att så många som möjligt skall kunna reflektera. Vet att en del människor väljer att stänga bloggen för de som inte registrerat sig som läsare, men jag har velat att folk som inte känner till mig ska kunna "ramla in" här och hitta något som de gillar. Nu vet jag inte...Hur känner ni som har begränsat läsandet? Det kanske är en väg att gå? Jag berättar faktiskt ingående om hur jag mår, tänker och försöker ta mig vidare. Vemod och lessamhet fyller mitt hjärta när jag skriver ett inlägg (3 oktober) om en liten pojke som har dött och vad vi kan lära oss - vad jag har lärt mig - av det och en person framhärdar i att föra en diskussion om något helt annat. Jag önskar oss alla mer tillit idag. Det är grått och kallt ute och inombords, trots ett bra morgonpass.

Medmänniska

Fullmåne och Saturnus dag, ingen yoga. Vilan är lika underbar som viktig. Jag tassar upp ganska tidigt ändå, kroppen är ju van :) D är borta hela helgen och jag och sonen får rå om varandra. Kokar kaffe, ja jag dricker det igen, men mer kontrollerat nu ;) en kopp om dagen. Slår upp tidningen och börjar läsa. Det är ett reportage om Petter och så är dödsannonserna med. Hans mamma och pappa har valt varsin, de har skrivit varsin egen vers till sin Petter. Det är fint. Att man kan göra så utan att det känns som en konflikt. Hans mamma har med en teckning och namnet är skrivet med hans egen lilla hand. Tårarna väller som ett vattenfall. Det är så sorgligt. Men det är också så vackert! De här människorna har lyckats beröra mig och många, många andra på ett starkt sätt. Jag har lärt mig så mycket! Att inte älta oförätter - något som jag varit alldeles för bra på - att leva mer i nuet - att vara glad för det jag har - att tacksamt leva i min stund. Och vad är detta om inte yoga? Att göra vår egen yoga hemma på morgonen är startskottet för att resten av dagen tänka och agera som vi ska med våra medmänniskor. Det är ett så vackert ord - medmänniska. Låt oss vara rädda om varandra!

Idag vill jag dela hjärtmudrat med er, Hridaya Mudra

This mudra diverts the flow of energy from the hands to the heart area. The middle and ring fingers relate directly to nadis connected to the heart, while the thumb closes the pranic circuit and acts as an energiser, diverting the flow of prana from the hands to these nadis. Hridaya mudra helps to release pent up emotion and unburden the heart.

Bilden som är en illustration till hjärtmudrat är tagen av Dan Lindberg, http://www.danlindberg.nu/ Modellen har inget med texten att göra

Like a beautiful ballon

Frost ute, solen flödar och glittret glänser i det gröna. Förödande vackert! Födelsedag! Vi firar med sång, kaffebricka och massor med presenter! MASSOR :) Vi älskar födelsedagar hemma hos oss och firar allt vi bara kan! Tycker att man ska få känna sig speciell på sin egen dag. Vi hade en bekant som inte tyckte att det var något att fira - att man var född - Tja, i min värld är det allt att fira! Han sa också att man inte hade gjort något speciellt och därför inte skulle firas... Alla har rätt att ha sin tanke och åsikt, självklart, men för mig känns det som vardagen behöver all guldkant den kan få. Inte behöver vi prestera något för att firas? Kan det inte räcka med att vi gör vårt bästa i vardagen? Man kan ju fira lite när man vill! Men extra på födelsedagen! Vi kan frossa i ballonger och god musik. Något extra till frukost och en sång med brickan. Små paket. Stora paket :) Vi är värda det. Varenda en av oss! Att vara lite speciella då och då men kanske extra mycket på sin egen dag? Idag skickar vi våra lyckönskningar mot himlen i vackra ballonger. Idag blir det extra mycket sol,värme och energi till min stora kärlek, Grattis D!

Tack!

Oktober. Plötsligt kom stormen och sedan kylan och sedan regnet. Men det är grönt ute! Knallgrönt. Lite märklig känsla men folk skrapar rutorna på sina bilar...Har vi inte hoppat över ett steg? Kanske är det årstidsförvirringen som gör oss så trötta? För vi är trötta hemma, har svårt att komma upp. Men varje morgon så tänker jag på Anna när klockan ringer hemma hos oss. Tänker på att hon redan är uppe och gör sina solhälsningar! Det tröstar mig. Det får mig att gå upp när jag vet att någon annan redan är uppe. Är inte det lite skumt? Men jag funkar så där jag befinner mig nu. Trots att jag har min egen träning som jag kör nu, D och jag tränar tillsammans varje morgon och så har jag er - kära yogavänner som står där på era mattor och gör er yoga. Det tröstar mig! Det stärker mig! Det får mig framför allt upp ur sängen :) Tack!