fredag 11 november 2016

The mind set

Lektionen i söndags satte igång massor med processer och tankar i mig. Som vanligt fick jag svar på saker som rullat runt i mitt inre. Saker som jag inte riktigt formulerat inför mig själv, och så pang, kommer svaret och då hittar jag frågan. Lite finurligt upp och ner det också.
   Varje yoga har ett mind set. Det engelska uttrycket är svårt att översätta till svenskan, så att det betyder samma sak. I alla fall för mig. Kanske någon av er har ett bättre ord? Attityd blir fel, mer som en slags konstruktion i sinnet. Hursom. Varje form av yoga har ett eget mind set. Vad betyder det? Rent praktiskt? Jo att rörelserna, kriyorna, våra sadhanas är utformade efter just det. Att vi gör det vi gör när vi gör det. Allt hänger ihop. Och det är på ett plan helt självklart. Men när man börjar träna lite olika stilar eller kanske till och med undervisa lite hatha, lite asthtanga, lite yin eller KY. Då är man inte trogen sin stil eller sitt mind set. Gör det något? Ja jag tror att det spelar all roll. Därför att allt hänger samman. Ingen stil är bättre eller sämre, alla former har sina för- och nackdelar. Det är självklart. Men det man väljer, det väljer man. Ingen pyttipanna av någon slags yoga fusion, som jag förstått är det senaste i min lilla stad. Vad gör det med oss? The mind spelar sitt spel och styr också över kroppen, spelplanen för the mind om man vill säga det så. Ska man testa en annan form av yoga än den man gjort, så självklart gör man det. Man gör det i alla fall under ett år för att hinna testa det som den nya yogans mind set för med sig. Vad säger det då om yoga games (avskyr det ordet faktiskt, kalla mig gärna fundamentalist). Kom till ett smörgåsbord och testa olika yogaformer?! Men nej. Man ser ju bara något ytligt. Får se någon kändis eller liknande som gör något. I  min värld kan man inte köpa yoga. Inte ens lite mysig shopping en helg där man testar än det ena, än det andra. Man bara rör till det för sin kropp och sitt sinne. Kanske känner man sig frisinnad och öppen? Jag tror att det är precis tvärtom. Gör det någon skada? Förmodligen inte. Lite förvirring kan man leva med. Gör det någon nytta? Förmodligen inte. Så vad syftar allt till? Kommers är mitt franka svar. Jag tror att yogan faktiskt kommer till dig, den yogan som är din. Länge tänkte jag själv att jag skulle testa på KY. Även om den formen aldrig har lockat mig, har jag hört så många historier av vad elever till mig berättat som gått på det. Och så har jag ju mina bloggvänner som skriver så värmande om den formen och tänkt att jag måste ju ändå testa för att få något slags hum om det hela. Det är ju feltänkt. Och tänk att jag anmält mig tre gånger och så har något kommit i vägen för det hela. Jag ska helt enkelt inte göra det nu. Och kanske aldrig. Det är bara mitt sinnes nyfikenhet.
   Eller när jag testade yin yoga en termin och försämrade min höft rejält. Bara för att alla höjde det till skyarna. Men egentligen borde jag ha lyssnat till min skeptiska sida redan där. För det som många tycker är underbart och härligt, det borde fått mig att tänka ett varv till. Är det just det härliga som tagit mig vidare? Är mind setet i yin yoga, mitt mind set? Nej. En form som har kommit till som ett slags komplement till mer fysisk yoga är ju inte någon heltäckande yoga som jag ser det. Vilket jag tror att yogan egentligen skall vara. Sedan kan man klä det i hur många ord som muskler, bindväv, leder och organ som helst. Att kultivera sin energi, spara sin prana, det är något helt annat. Gör man det som inte gagnar så slösar man tid, tid av sitt liv, som Shandor säger. Man behöver inte göra mycket. Men man behöver göra det som gagnar just en själv. Man behöver hitta sin stil. Hitta sin lärare. Och sedan stanna. Byter man så byter man. Men man förvirrar inte sig själv med att göra lite här och där. Den moderna människans gissel, alla val som finns, allt man kan göra och allt man får lust att göra. För att i slutänden inte ha sparat på sin livsenergi. Där jag befinner mig i livet, efter att ha passerat 60 år, är en annan historia. Nu gäller det att förvalta det jag gjort tidigare och förhoppningsvis har jag inte slösat energi på sinnets krumbukter för att känna mig duktig eller nyfiken eller vad det nu handlat om.

Och plötsligt ser jag mina skador i ett helt annat ljus. Att de fick mig att stanna upp. Att de bromsade mig från alla asanas jag verkligen inte behövde. Att jag gav mig själv stoppen som tog mig någon helt annanstans. Ju äldre jag blir ju mer ser jag saker byta skepnad och bli till något helt annat än vad jag upplevde från början. Och jag förvaltar den energi jag har. Med precis det jag ska göra. Inget fancy. Mer smärtsamt. Men det tar mig vidare. Läker höften. Får energin att röra sig. Vem kan be om mer?

8 kommentarer:

  1. Sat Nam!
    Nu vet jag inte ens var jag ska börja. Eller sluta.

    Men först, jag måste bara säga det, att så mycket av det du skrivit genom åren och som till en början väckte massor av känslor i mej, allt mer har börjat forma sig även inuti mej. Fram tills KY kaboom:ade rakt in i mej, så hade jag inte hittat mitt yoga mind set. Så är det bara. Nu med fem års troget gnetande med KY, så har jag börjat se sådant som inte fanns på kartan förut. Verkligen den inåtgående processen och vad det i sanning innebär. Visst, jag gästspelar ibland på olika workshops odyl inom andra traditioner, men det är som att jag hela tiden är 100% medveten om att det inte är i synk med resten av mej, om du förstår hur jag menar?! Jag kan tom. känna efteråt att något kom ur balans (det är lite läskigt).

    För det är nog precis som du skriver här, detdär smörgåsbordet kan kännas och vara high five under en lång tid, men vågar (vågar möta sig själv, för jag tror det många gånger handlar om det) man verkligen bara hålla sig till en och samma tradition så inser man efter ett tag att för mycket skämmer, lite krasst sådär. Jag kan få flashbacks (som nu i veckan då jag gjorde collaget med yogaminnen) och känna en märklig saknad efter att kunna göra en full brygga otvunget eller klara av en del slå-knut-positioner, men i nästa ögonblick rinner insikten över mej som en mjuk, skön sommarfläkt - att nej, Nina, det var också då du nästan förstörde din kropp, nästan gick in i väggen igen pga yogan(!!) och då du verkligen inte hade kontakt med det som är Du. Idag har jag en helt annan kontakt med mej själv, det finns ett lugn och ett mind set som ger mej en frid, som jag alltid längtat till men inte kunnat få eftersom jag sprungit för snabbt, gapat efter för mycket och presterat utan rim och reson.

    För ja, det är kommers, en hiskelig sådan. Jag blir nästan lite upprörd över att man ens kan välja att inte SE det. Och yogan ska vara rolig, visst ska den, och ja kom vi leker lite, yes, testa detta och come on, var inte så seriös. Jag raljerar, men nånstans har vi lyckats plocka in ekorrhjulet i yogan också. Grattis oss. Nä, tack för att du skrev just detta, just nu. Jag behövde få upp pulsen litegrann och bli påmind om att allt är som det ska vara i mej själv, i det som är mitt mind set, ävenom det inte ens är i närheten av den bild som målas upp av yoga idag. Sat Nam och kärlek till dej ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Nina, som jag älskar långa kommentarer! Tack för den och dina synpunkter och tankar. Jag vet att jag väckt massor med känslor av det jag skrivit, ibland med hjärtat i halsgropen och ibland blivit bortplockad och till och med blockerad av före detta bloggvänner så nog vet jag att jag lever :) Med det sagt har jag aldrig trott en enda sekund att jag äger något slags facit eller "rätt", jag bara skriver det jag tror och känner. Men som sagt, det kan väcka mycket i sig.
      Ja självklart kan man gå på workshops och ta till sig något från en annan tradition för att liksom få vara i YOGAN, vi menar säkert samma saker här. Som vi brukar ♥ Många kramar och kärlek tillbaka syster min!

      Radera
    2. Jag önskar du hade facit, haha :) ♥ Skämt åsido, det är bara så himla viktigt med andra röster än de som tar mest plats i media idag. Och ja, jag är helt med i det att bara yogan är sann, så kan man förenas i den oavsett tradition.
      Kram!

      Radera
  2. Oj, tänker jag som går omkring med nackont just nu. Jag känner mig ju dragen till KY men får inte tummarna riktigt loss. Går där och nosar på saker som jag läser hos andra yogisar, men mer blir det inte. Det kanske inte är meningen? Det kanske inte heller är meningen att jag ska göra det jag gör, dvs hemma blandar jag in lite yin och lite KY, ...Kanske är det därför jag har ont...Läsvärt det du skrev och du fick mig verkligen att tänka till nu. Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det där uttrycket vad som är meningen, det kan man ju tänja hursomhelst. Men samtidigt VET man när det är rätt eller dags att gå vidare eller byta eller stanna eller eller... Du hittar din väg. När det är dags. Varm kram

      Radera
  3. Jag blir ganska rörd när jag läser det du skrivit kära Annika och även det fina som Nina skrivit. <3 Varför blir jag rörd...jo, för att det berör något djupt och sant i mig, något jag sökt och arbetat genom många lager för att nå. Igen. Och där finns ingen tid, inget utrymme, inget behov av allt påträngande, påtvingat, hippt, kommersiellt. Där finns bara Jag. Och eftersom jag är djupt intresserad av att vara mig själv nära så lyssnar jag inåt. Och jag hör och ser, känner, landar i den ljusa punkten därinne. Där finns mina svar. Och frågor.
    Åh så fint när du säger att "svaret kommer och då hittar jag frågan". Jag är mitt i en process med liknande upplevelser och det gör inte särskilt ont, jag är inte rädd, jag bara vill det . Och det gör mig så glad.
    Kan inte ännu säga om jag vet vilken yoga som är min, har inte provat runt så mycket heller, vet inte om jag ska det? Eller fortsätta med ashtanga som var det första jag gjorde och som jag upplevde såå mycket med.Vill inte röra runt mig i "yogasmeten", känns inte rätt. Hur vet man då? Vet inte. Vänder mig inåt och hoppas på vägledning. Tack för ett väldigt starkt inlägg. Kommer att läsa det om igen för att "suga in det kloka". Ha det fortsatt härligt på din resa. Varmaste kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära du. Vi verkar traska på liknande stigar i våra liv och så glad jag blir över dina ord och över att du är på väg. Det gör mig också glad. Hur vet man? Ja, jag kan inte mer än säga att det slår an något i en. När jag testade min yoga första gången så blev jag hooked, helt enkelt. Det fanns ju inte mycket att välja på då där jag bor men jag var fast. Trots att det mesta gjorde ont i flera år så ville jag ändå dit. Många kramar och tankar till dig min vän ♥

      Radera