lördag 3 september 2016

Förstärka ytan

Det är det där med att ha lite tuffare yta. Ska polera lite mer på den. Jag ska inte ta in allt som människor säger till mig, fina saker eller sämre saker, för i slutänden kanske de inte betyder någonting. Det är bara någon som vill lufta sitt eget ego. Ju längre jag lever ju mer ser jag att det mesta handlar om oss själva. När människor uttrycker starka reaktioner för något så handlar det nästan alltid om dem själva. Något väcks inombords och vi får ibland stå där och ta emot en skur av både ris och ros. Jag är känslig. Jag tar in alldeles för mycket av andra i mig. Har alltid gjort. Jag måste jobba på att se men inte delta. Att lyssna men inte kommentera. Att få men sortera. Igår var en låg dag för både älsklingen och mig. Så vi tog lite av vår medicin. Vi åkte till skogen. Gick på de mjuka barren. Lyssnade på vinden. Såg hösten smyga fram i de höglänta partierna. Kokade kaffe över öppen eld. Grillade korvish (en korv med rotfrukter i 45 % av innehållet) och bara var. Det lättade.





Ja jag sitter i squat! Och ja, jag måste klippa håret!

Jag vill vara i skogen mer och mer, jag förstår inte hur jag skulle klara mig utan den eller utan träd för övrigt!



6 kommentarer:

  1. Härligt med skogen. Smakade korvish bra? Har varit på ledarskapskurs i veckan och där pratade vi om jag och du, att dra en gräns emellan och inte gå in på varandras sidor det är så lätt att tycka saker eller ge råd. Fick en tankeställare som är bra. Även medveten om när andra "klampar" in hos mig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Korvish var gott! Bättre än vanlig korv.

      Ibland kan man läsa och förstå fast ändå inte om du förstår?! Inte förrän det visar sig i mig och jag noterar mina egna reaktioner. Har aldrig funderat på det viset jag gör nu, det är mycket som öppnat mina ögon. Kanske är jag för envis ibland :) kram

      Radera
  2. Korvish låter som något för mej! :)
    Ja-a du, skogen is da shit, eller hur?! Jag skulle inte klara mej utan närheten till den, eller natur överhuvudtaget. Blir helt stissig i städer, ävenom det är okej för en stund att vistas i betongen.
    Sköna bilder ♥
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som barn var jag jämt i skogen, och även med mina egna barn när de var små. Nu känns det som jag återknutit mina band till naturen 💚 Kram och tack!

      Radera
  3. Jag satt precis och tänkte på det där med att vara utan filter.
    Tentaklar som känner och hör det som inte sägs rakt ut. Hur tröttsamt det är ibland och att jag skulle vilja hitta ett sätt att bli sams med det.
    Hur 17 backar man i det? Skulle vilja ha en stänga-av knapp...

    Jag tycker om bilden på dig. Som lite allvarsam, naturlig.
    Koka kaffe över öppen eld, livskvalitet på riktigt!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur, ibland är jag bättre på att släppa och ibland går det helt enkelt inte. Vatadelen i mig är för seende och orolig.

      Tack ja kaffe och skog det är kvalitet. Kramar!

      Radera