Jag tror inte jag kan riktigt överblicka allt som
jag fått sedan jag började blogga ❤️ För min personliga del har jag hittat mitt sätt att skriva och beskriva. Jag har vågat sätta ord på det jag mött och som varit nästintill obeskrivbart härligt och svårt i min yoga. Och livet utanför min matta. Men allt det andra också som kommer på köpet när man skriver en slags offentlig dagbok år efter år. Det är en skattkista för mig.
Men det jag värdesätter allra mest är mina vänner jag hittat i den virtuella världen. Vänner som när man ses första gången bara känner - jamen där är du ju! Igår träffade jag Ulrika på en ljudmeditation i hennes stad. Vi bor egentligen nära men det har aldrig blivit av att ses, men efter igår så känner jag att jag verkligen vill att vi ses snart igen. Och mina vänner i Finland, Rom, Ljusdal, Stockholm, Uppsala och Linköping. Eller var ni nu bor. Visst är det mäktigt. Det enda som känns märkligt ibland är när mina jämnåriga vänner som inte rör sig i bloggarnas värld eller inte är så mycket på sociala medier frågar mig hur jag känner den eller den och jag säger - åh, det är en bloggvän. Och de liksom inte kan förstå hur det hela gått till. Men när man läser varandras tankar, glädjeämnen eller svårigheter dag efter dag så är det klart att man känner varandra. Även om man inte har setts i det så kallade verkliga livet. Och jag vill träffa er alla som jag gillar att läsa hos. Och det ska jag. Om ni vill ❤️
Vänskap gör livet större och rikare, hur man har träffats är oviktigt!
jag fått sedan jag började blogga ❤️ För min personliga del har jag hittat mitt sätt att skriva och beskriva. Jag har vågat sätta ord på det jag mött och som varit nästintill obeskrivbart härligt och svårt i min yoga. Och livet utanför min matta. Men allt det andra också som kommer på köpet när man skriver en slags offentlig dagbok år efter år. Det är en skattkista för mig.Men det jag värdesätter allra mest är mina vänner jag hittat i den virtuella världen. Vänner som när man ses första gången bara känner - jamen där är du ju! Igår träffade jag Ulrika på en ljudmeditation i hennes stad. Vi bor egentligen nära men det har aldrig blivit av att ses, men efter igår så känner jag att jag verkligen vill att vi ses snart igen. Och mina vänner i Finland, Rom, Ljusdal, Stockholm, Uppsala och Linköping. Eller var ni nu bor. Visst är det mäktigt. Det enda som känns märkligt ibland är när mina jämnåriga vänner som inte rör sig i bloggarnas värld eller inte är så mycket på sociala medier frågar mig hur jag känner den eller den och jag säger - åh, det är en bloggvän. Och de liksom inte kan förstå hur det hela gått till. Men när man läser varandras tankar, glädjeämnen eller svårigheter dag efter dag så är det klart att man känner varandra. Även om man inte har setts i det så kallade verkliga livet. Och jag vill träffa er alla som jag gillar att läsa hos. Och det ska jag. Om ni vill ❤️
Vänskap gör livet större och rikare, hur man har träffats är oviktigt!
Tack detsamma, håller med om det du skriver och jag kände mig tacksam igår kväll♥. Jag har en nära vän som bor i din stad och vi mailade tillvarandra varje vecka i flera år. Hon och jag har något speciellt som man inte alltid har med vänner som man bara träffar.. Kram (och jag skrev också om vårt möte innan jag läste hos dig:-)
SvaraRaderaJa det blir oftast lite närmare på något vis när man inte ses. Kram kram och nu ska jag läsa hos dig!
RaderaRikedom! Tänker att alla dessa möten, som har ursprung i bloggen eller andra sociala medier är en riktigt, riktigt skön motvikt till det innestängda rykte "nätugglandet" har :)
SvaraRaderaOch som sagt, så fina ni är, du och Ulrika ❤️
KRAM
Eller hur? Så underbart, kan inte nog betona vikten av er för mig! Kramar
RaderaTrots att jag inte bloggar så känns det som om de jag läser hos är mig nära. Att mötas vore en ynnest. <3
SvaraRaderaDet förstår jag, jag känner ju så hos de jag läser. Någon gång ses vi! kram
RaderaJag håller verkligen med dig. Blogglandia kan vara så berikande, på så många sätt. Jag har varit "lite off" ett tag men känt att nu vill jag komma tillbaka och komma igång med mina skrifverier igen.
SvaraRaderaJa det går lite upp och ner, ibland har jag varit färdig att sluta men så vill jag skriva igen. Kram!
RaderaÅ tänkte just på det häromdagen; att ni är mina vänner fast jag aldrig träffat er. Och du, vilken fin bild på dig och Ulrika. Man vill bara krama er ju. <3
SvaraRaderaOch jag ska till Rom någon gång, då måste vi ses kära du! Kramar
RaderaDet är just det där. Att det är vänskap trots att man inte träffats rent fysiskt. Och det slår aldrig fel, när man träffas är det bara en bekräftelse på att det är rätt.
SvaraRaderaKänner igen det där med bloggvän. En kompis till mig frågade om det var som en slags låtsasvän...Det är nog inte lätt att fatta att starka band kan knutas även via internet. Speciellt inte när man aldrig varit nära det.
Så god morgon och en stor kram i regnet!
Haha låtsasvän ja det är nog så en del tänker. Men det är nog lite svårt att förstå för en del. Ja idag blir det en fin dag, regn eller inte. En dotter kom hem igår och stannar över helgen. Då blir det fest 😍 Kramar!
Raderaja! Det där är så fantastiskt häftigt! Särskilt för en sån som mig som kan ha lite svårt för att träffa nya människor, blir lite nervös och blyg å sådär. Med bloggvänner: funkar oftast hur bra som helst! Just för att man redan vet saker om varandra, kan skippa det där ointressanta. Bloggvänner ftw!
SvaraRaderaExakt!!
Radera