måndag 2 november 2015

Små rörelser

Det är inte i de längsta passen och de största rörelserna som det sker. Det är i det sparsmakade. I det lilla formatet. När allt kokas ned till några få rörelser och allt annat faller bort. När man blir korrigerad av 3 personer samtidigt för att hitta känslan. KÄNSLAN. Över var och varför det känns. Vad som hänger ihop med vad. Och när det som känns krokigt inombords rätas ut. Åh kära vänner, jag har haft den mest utmanande veckan i mitt liv när det gäller yoga. Och jag kan inte riktigt hålla isär vad som är vad, känslomässigt, fysiskt och mentalt. Som en smältdegel av allt som utgör sensationerna i min kropp.
    Att hitta rörelser som man gjort tidigare men få förklarat vad som stärker vad och vad som också håller oss tillbaka. Att träna för denna mästare, det är inte odelat positivt. Det kräver mycket av en själv. Det är att backa, gå inåt, titta på sig själv från andra vinklar. Det är inget myspys eller doftljuslukt över det hela, det är hårt inre arbete. Det är att hitta sin känsla i sina rörelser och sedan utforska vidare, allt som hänger ihop med smärta, motstånd och när det släpper och vad som helt enkelt gör vad. Det är en enorm karta av kunskap som ritas upp på min kropp. Det är så ofattbart stort att alla annat går bort. Hur ska jag någonsin kunna träna för någon annan? Det går inte. Just nu är jag i ett slags stadium över att vara totalt förändrad. Fast ändå inte. Ni vet. Det susar i mitt huvud och jag har sovit två timmar. Det klarnar. Har ett år på mig att träna detta jag fått.

12 kommentarer:

  1. WOW! Kram Helena

    SvaraRadera
  2. Ett till Wow! Skönt för dig att få landa och förvalta det du fått tänker jag. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis så. Kram och tack!

      Radera
  3. <3 Kan förstå känslan. Jag har upplevt samma sak när jag har tränat för dig (saknar - hör GÄRNA av dig om du tar emot individuella elever igen):-). Små, små korrigeringar som sätter igång enormt mycket, sådant som inte kan beskrivas i ord...
    Kram och vila i din känsla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Josefine, vad glad jag blir, det är ju det som är undervisningen ♥ Kram och just nu har jag inga planer på just individuella lektioner igen, men om så hör jag av mig!

      Radera
  4. Jag förstår inte riktigt vad det är som händer, men jag förstår ju ATT det händer. Och att det är omtumlande. Verkar häftigt, jobbigt och smått fantastiskt. Glad för din skull <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man förstår det knappt själv för det är på ett plan obeskrivligt, det går inte att fånga i ord helt enkelt. Kram och tack!

      Radera
  5. Den dagen någon säger att det är myspys att göra yoga då kommer jag att skrika fusk=))
    Det är i det hårda arbetet det sker. Både fysiskt och psykiskt.
    Jag är så knäpp att jag tycker att just det är vackert.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen jag också :) Kram kram

      Radera