onsdag 4 november 2015

Kaffedarren

Kaffe. Det är liksom min lilla guldkant i vardagen. Att unna sig den där första koppen efter morgonyogan. Dricka långsamt. Känna smaken och njuta länge. Sedan dricker jag fler koppar på jobbet. Sällan efter lunch men ibland även på eftermiddagen. Vad gör det med mig? Jag blir varm. Känner direkt när jag druckit första koppen att värmen sprider sig. Det är pittaförstärkande så det är inte konstigt. (eldelementet i kroppen förstärks) Vad gör det mer med mig mer? Jag blir darrig. Det är nästan övertydligt att jag blir lite lätt skakig av det. Fast jag inte riktigt vill se det så fungerar det så för mig. Förr pratade man om kaffedarren. Och det är precis det jag har. Kaffedarr. Kaffe är också mitt sociala kitt, mitt mys, min tröst och min belöning. När jag skriver det så låter det helt crazy, men när man tagit bort mycket ur tillvaron i form av socker, fikabröd, frukt och glass så återstår inte så mycket. Å andra sidan behöver jag inte så mycket belöningar. Men när något man dricker eller äter fungerar så, då är det inte som det ska. På min yogakurs pratade Z mycket om det man förtär i form av mat och dryck, men väldigt mycket om annan föda som kunskap, information och skvalet vi omges av i olika kanaler. Det ingår i allra högsta grad i den yogiska livsstilen att tänka över de val man gör. Jag lever efter 80/20 principen som gör min vardag fungerande men även när det är lite festligare. Och det är inget som min lärare motsätter sig, tvärtom, han sa att det viktiga är hur man lever i stort sett, inte undantagen. Det kändes befriande, men också något som är verkligt för mig. Så då kokas det mesta ner till min vardag och just - kaffet. Jag har under perioder helt låtit bli kaffe. Jag dricker te ibland. Det finns massor av goda teer, svarta, gröna, röda och vita. Ekologiska. Men de kan inte mäta sig med kaffe för mig. Helt enkelt. Jag vill samtidigt inte darra eller att det ska vara för viktigt för mig. Hur upplever du kaffe? Är det viktigt eller inte? Känner du av effekterna?

13 kommentarer:

  1. Helt spontant känner jag: Herregud människa, unna dig ditt kaffe! Darr eller inte; spelar det så jättestor roll, när du är en sådan renlevnadsmänniska för övrigt?
    Jag blir aldrig darrig av kaffe om jag inte druckit alldeles för mycket, för då blir jag skakis och kallsvettig. Men jag dricker aldrig mer än 1-2 små koppar per dag, ibland hoppar jag över en dag och har aldrig upplevt nån abstinens, huvudvärk etc som jag vet att man kan få. Men kaffet gör mig glad, det symboliserar en mysig paus, det piggar upp och är också väldigt socialt. Finns det nåt trevligare än att fika med en väninna? Te dricker jag till frukost, grönt te till lunchen och ibland en kopp grönt te till framåt sen eftermiddag. Inte alls samma sak som att dricka kaffe.
    Hoppas vi får en chans att dricka en kopp riktigt gott kaffe tillsammans en vacker dag, Annika ;)
    Kram!
    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Renlevnadsmänniska! Haha inte riktigt så jag ser mig. Klart jag kan unna mig kaffe, för att jag älskar det men jag vill inte darra. Får väl göra som du, några små koppar om dagen. Klart vi ska ses och fika! Kram

      Radera
  2. Jag dricker en kopp vid nio på jobbet och en halv på eftermiddagen på jobbet. Hemma ungefär samma på helgerna så det är inget stort problem för mig. Men dock när jag har hoppat över kaffet på yogahelger tex så har jag fått migrän.. Jag är väldigt lättpåverkad. Men det är ju så väldigt gott! En av mina yogalärare sa att han direkt när han märker att han är beroende av något plockar bort det under en period, för att inte styras av det utan styra själv... Jag dricker massor med te mellan mina kaffekoppar men det är ört eller grön te. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid med mej nescafé på yogaretreat och -träffar, bara för att jag bestämt mej för att "göra som jag vill" :P Till först kändes det nästan skämmigt, idag står jag för det och det är inte mer än att någon kanske lyfter på ett ögonbryn eller himlar lite kärleksfullt med ögonen. Jag drar mej kanske undan lite bara med en mugg hett vatten och så häller jag i pulverkaffet, och så är det så med det. Unnar dej detsamma, så du skulle slippa dedär vansinniga migränanfallen du får ♥♥

      Radera
    2. Jag har aldrig låtit bli kaffet på någon yogakurs :) Men som din yogalärare beskriver det, att plocka bort något under perioder för att inte vara styrd av det, så har jag också gjort. Men jag älskar likt runt kaffet. Migrän låter jobbigt! Kram

      Radera
  3. I love my coffeeee, my preciousssss!
    Jag har ju också haft lite fajt med mitt kaffe, men aldrig ändå sådär helhjärtat - för jag tycker ju om kaffe, jag tycker det är g.o.t.t. Skillnaden från förut är att jag idag njuter av mina två koppar om dagen (okej, en rejäl mugg på morgonen och en liten hutt på eftermiddan) och jag vill ha bra kaffe, inget randombilligtskräp.
    Reagerar faktiskt inte särskilt på kaffet. Försöker verkligen rannsaka mej själv här. Men nej, jag tycker det är gott och ja, såklart värms min kyliga Vatakropp lite :) men inte desto mera. Jag får tungt huvud om jag inte dricker, men inte (pepparpeppar) några värre abstinesbesvär. Tänker att kaffe är bra för mej och mitt låga blodtryck, mitt elixir bredvid yogan, hihi.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja kaffet är min guldkant som jag skrev, samtidigt inte skönt att darra.., Härligt att du inte känner något. Kanske dricker jag för mycket helt enkelt? Tack för dina rader!

      Radera
  4. Jag har dragit ner på kaffet kraftigt sedan några år. Tre koppar max fyra om dagen. Jag blev också darrig och förstod först inte att det var kaffet. Värmen känner jag direkt. Intressant att läsa om det här hos dig. På vår yoga är det inte tabu att dricka kaffe. Inte vin heller. Fast då med pauser som du säger. Så klart. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att det är någon mer som fungerar som jag. Förstod inte heller först att det var kaffet! Det är absolut inte förbjudet i min yoga att dricka kaffe, inte ens en rekommendation att ta bort det :) Men jag försöker dra ner lite nu. Kram kram!

      Radera
  5. Kaffe är ingenting för mig! Jag blir oerhört påverkad av det. Senast jag drack det "på riktigt", i form av en kopp espresso blandad med MYCKET sojamjölk för några år sedan, fick jag yrsel och hjärtklappning och blev hyperaktiv. Har aldrig riktigt lärt mig att dricka kaffe, just för att jag instinktivt känner att det får kroppen ur balans. Det är möjligt att besvären skulle försvinna om jag drack kaffe regelbundet, men då måste jag ju ta mig dit. SÅ gott är det inte. Men ibland smaksätter jag min mandelmjölk med lite koffeinfritt kaffe. Det fungerar. Och smakar gott. Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid älskat kaffe :) Från när jag som ung drack med socker och mjölk till att utesluta sockret till att utesluta mjölken. Riktigt starkt och svart är min melodi! Men känner man som du ska man låta bli det, vår äldsta dotter är likadan, hon kan inte dricka det. Kram kram

      Radera
  6. Ibland försöker jag byta ut morgonkaffet mot te. Det slutar alltid med att jag måste ta en kaffe i alla fall efter max en timme. Kanske att det är vanan, själva proceduren,
    Det var ett inspirerande reportage om kaffe i tv-programmet Sverige! i lördags - om att njuta av smaken istället för att använda kaffe som "bensin" (vilket jag nog gör).
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är precis det där jag vill åt. Njuta smaken av lite kaffe :)

      Radera