Min lista och ha en lugn helg

Nu har jag läst en liten yogalista hos flera av mina bloggfavoriter. Jag bidrar med min och jag passar på att önska en mjuk och fin helg, november är ju mjukhetens månad i min värld. Själv ska jag resa till Göteborg och hälsa på en dotter och en son. Jag är jublande glad för det och tänker att jag ska dra i mig tusen kilo energi och njuta. Håll till godo!
Vad betyder yoga för mig?
Varför började du yoga?
Det var för 15 år sedan och det fanns ingen yogastudio i min stad då. Det är ganska fantastiskt, när man tänker på hur det ser ut nu. Jag hade några vaga uppfattningar om vad det var, jag var stel och böjd, nacken och axlarna var som cement och jag insåg att jag behövde en förändring. När en yogastudio startade så slogs vi nästan om platserna och redan under min första lektion insåg jag att jag hade kommit rätt.
Har yogan förändrat ditt liv?
Yogan har varit en revolution i mitt liv. Som en karta där jag upptäckt platser och förhållanden i mig jag inte varit medveten om tidigare. Jag har täckt av en massa bråte och hittat det som är jag inunder. Det har givit mig en mjukhet i kroppen, läkt fem diskbråk, skapat lugn i sinnet och en klarhet där jag mer och mer kan avgöra vad som är vad i min tillvaro. Fått mig att släppa småttigheter och det som egentligen inte är viktigt. Det som är viktigt är att jag har en oförstörbar kärna av ljushet och att vi alla har det. Det är vackert.
Bästa yogaläraren?

Shandor, Zhander Remete

Emma Balnaves

I min värld kan man egentligen inte prata om ordet "bästa" när det gäller yoga. Jag har tränat för så många olika lärare inom olika stilar men främst inom min egen yoga, Shadowyogan. Jag har lärt mig något av var och en. Men självklart framstår mina lärare Zhander Remete och Emma Balnaves i en egen division utifrån sin enorma kunskap och erfarenhet. Zhander är den människa som utöver min familj påverkat mig mest i mitt liv. Han vägleder, utmanar men finns ändå där som ett stort stöd.
Bästa yogamomentet du varit med om?
Det finns många. När man plötsligt når dit man strävar, rent fysiskt. Men främst stunderna när jag känner ljuset inuti och hamnar i flow. När alla rörelser kommer av sig självt, jag tänker inte, jag är och andas och känner att jag i mitt hjärta både expanderar och släpper in. (Ja jag vet, det kan ju låta hur flummigt som helst men det är min verklighet.)
Favorityogapositionen?

Eftersom asanas, positioner, som känns bekväma och dit man tar sig utan problem, sällan är det bästa för en så är det egentligen en svår fråga. Jag väljer suchi, den position som skapat mest känslomässig och fysisk turbulens i mig, de senaste åren. Den har avtäckt minnesbanken och dragit upp känslomässiga delar i mig, jag inte ens visste att jag hade. Men jag har också lämnat skräpet tack vare den. Eller tack vare min lärare som förmått mig att stanna i den. Stormarna den väckt och som ibland känts att de fått orimliga proportioner har fått mig att verkligen tänka till, stanna, härda ut, ta emot och släppa. Det är stort. Och jag vet. Den är inte fancy. Den ser inte ut för mycket. Men sätt dig en stund. Vila rumpan mot hälarna och stanna. Se vad som kommer upp efter 5 minuter. Eller 10. Strunta i tårna om de skriker. Och lyssna på det andra. Det är mäktigt.