
45 minuter efter att det hade hänt låg han på operationsbordet. Han har ett ärr på armen och ett mitt på bröstkorgen och de fick byta ut en igenproppad ådra mot en annan. Efter några dagar kom han tillbaka hit och sedan kom en läkare från Tyskland och flög hem med honom. Läkarna i Tyskland undersökte honom noggrant. Sa att hade det hänt hemma hade han aldrig överlevt. Det hade tagit längre tid. De var också imponerade av operationen och ärren är smala och tunna.
Han själv är så tacksam, han kan inte nog tacka sin lyckliga stjärna för att det hände här. Och all omtanke. All omvårdnad. De tog med sig mat från Treatmenthouse till honom, de köpte presenter och var där. Jag blir tårögd när jag tänker på det. Så idag firar vi med en kaka på eftermiddagen. För att han blev pånyttfödd för ett år sedan. Visst är det vackert? Och jag tänker inom mig, hur många skulle tro att det skulle kunna bli så när man råkar vara i Indien och får en hjärtinfarkt? Hur många skulle tänka att vården här var utomordentlig? Hur många skulle ha visat sådan medkänsla med honom och bry sig om så mycket om det hade hänt hemma?
Bilden har jag lånat från Nillas Kitchen, www.nillaskitchen.se
Så fint att fira sin pånytt-födelsedag! Tänk om vi alla kunde bry oss om, utan att önska något tillbaka... Bara gör det för att man själv mår bra av att hjälpa. Vilken fredlig värld vi då skulle kunna skapa och leva i!
SvaraRaderaJa det är fint och vi hade väldigt roligt :)
RaderaNu ryser jag...så fantastiskt!
SvaraRaderaKram
Ja eller hur?! Kram
RaderaJag blir tårögd. Det är en vacker historia. :)
SvaraRaderaJa visst är det? Kram
Radera