Den här våren. Den kliande koftan på avigsidan in mot min hud. Den här tvekande värkande processen. Jag gillar den inte! Jag gör allt som jag ska. Jag äter gott tillsammans med vänner. Går en långpromenad efter frukost med min älskling och känner snön krasa under fötterna. Dricker kaffe på trappen och solar näsan. Och ändå. Ändå. Det skaver inombords. Trots yogan. Eller med hjälp av? Våren tassar inte in obemärkt. Den spränger sig in. Rakt in i kroppen med en slags vrede som jag har svårt för. Det där ljusa övermodet. Den där självklara arrogansen som säger - nu är jag här nu är det bäst att ni tar mig i handen, annars blir ni utan. Nej, jag vill inte klaga. Men det värker. Inuti. Jag blir vresig. Sur. Jag har kort stubin trots sovmorgon och stilla vaknande av systemet mitt. Jag fräser och säger obetänksamma saker. Hänger ut min tvätt och är nöjd en sekund. Sedan letar jag efter saker som jag sedan inser att jag själv städat bort... Ja ni hör ju. Jag kunde vara trevligare. Jag kunde vara nöjd. Men nej. Jag är som en tonåring i puberteten som först vill vara liten och sen stor. På samma gång. Ungefär så. Sova. Men vara vaken istället. Vila men tänka för mycket. Promenera och fundera på om det vore bättre att springa. Dricka kaffe och tänka på te. Titta på gruset och längta efter gröna gräsmattor. Städa undan vinterkläder och frysa. Jag vill vara sams med mig själv. Jag vill inget hellre. Samtidigt ger våren mig dåligt samvete om jag inte gör något. Går ut i solen och är glad till exempel. Hoppas du har en skönare vårkänsla än jag just nu. Den här övergången till kaphasäsongen är alltid smärtsam. Kanske för att jag har så lite av det elementet i mig? Vad tror du?
Blir på något vis glad av det du skriver, trots att det gör ont när knoppar brister... För jag har under många vårar känt precis som du nu beskriver, men just nu och just denhär våren rullar in på ett skönt sätt i mitt system. Och jag gläds lite extra åt att jag kanske har mer, behövligt, kapha i mitt system?!
SvaraRaderaKram på dej och låt det som är få vara som det är - det är omhändertaget, hur tvärtemot det än kan kännas ♥
Kanske är det också olika år? Förra våren var mycket bättre för mig vet jag. Men som du säger det är omhändertaget och jag får stilla mig. Och kaphan är nästan obefintlig i mig just nu, har inte ens ett överskott på morgnarna när jag tvättar min tunga. Kram och tack för dina tröstande rader!
RaderaStickande kofta...du satte ord på det jag alltid känner. Man kan vara jublande glad när man ser svalorna komma och så tänker man;näää skit också då har vi myggorna här om en stund.
SvaraRaderaKänner så igen mig i det du skriver.
Kram
Tack Marika! Känns skönt att läsa. Kramar!
RaderaHär är en till som blir trött & sur av våren. Jag orkar inte riktigt med mig själv känns det som.. Men har tillit till att det snart går över:-). Kram
SvaraRaderaJa den tilliten är det man får hålla sig i nu... Kram och må gott!
RaderaI söndags var jag i en ladugard med mina systersöner. Där var ett far som skulle ha ett lamm. Men lammet lag pa snedden. Hon var sa fin och lugn samtidigt som hon flämtade, kanske skulle hon dö. Det fanns hur mycket nyfödda lamm och kalvar som helst, och det slog mig, hur smärtsamt livets mirakel är ända. Det var som om den kollektiva födslosmärtan lag kvar som ett moln över alltihop. Jag skulle fota en liten kalv, men kom för nära och gjorde kon arg. Kände mig lite respektlös, och bad om ursäkt. Allt detta blev en symbol för varsmärta för mig. Jag blir lite vemodig när jag tänker pa att det fina farets och den arga kons vemödor egentligen inte är till för att skapa liv utan kött. Det kanske ligger i luften. Vi är ju alla ett. Kram
SvaraRaderaÅh så fint. Och smärtsamt! Tack! Kram
RaderaVilken intressant beskrivning! Och som vanligt känner jag igen mig. Har det med kapha att göra, menar du? Jag har aldrig tänkt på det så, men jag har också jättelite kapha och känner mig alltid obekväm just i övergången mellan vinter o vår. Som att man borde så mycket; njuta, vara lycklig, men ändå så känns det inte riktigt bra. Irriterad. Tack Annika, nu har jag fått ännu en pusselbit till mitt livspussel!
SvaraRaderaKram till dig och hopp om att vi snart kan lägga gnisslet åt sidan och faktiskt bara njuta!
Carina
Visst är det intressant? Kram till dig min vän, snart är vi över skarven till nästa säsong!
RaderaIntressant det du skriver jag kan verkligen pendla i denna årstid, men just nu när allt har lugnat ner sig hos mig njuter jag av energin som finns hos mig just nu.
SvaraRaderaKram Lotta
Tänk om det är så "enkelt" att det handlar om vår balans i våra doshor och vilken/vilka vi är dominanta i styr också vår upplevelse av olika tider på dygnet, på året osv. Det är makalöst egentligen" Skönt att du mår bättre. Kram!
RaderaÅå..fina! känner mycket igen mig. hur den ropar och krväer liksom. minns en tid då jag hade väldigt svårt för gult! det som ska vara glädjens färg, lyckans..vet inte varför.. kanske man behöver bada i det? minns en sommar då jag badade massor. då blev den verkligen till i mig som aldrig förr. sommaren...
SvaraRaderakramar om och hoppas på sol inom dig ..
kramar Lycke
Så skönt att inte vara ensam om upplevelsen. Och jag har också känt så för gult! Och i år har jag köpt två gula tröjor. Och tänker med saknad på den vackra gula klänningen du har :) Tack för kramar och sol, det värmer. Stor kram tillbaka!
RaderaFina du, som jag förstått är du långt ifrån ensam om att känna såhär på våren... och kanske är det den där påverkan utifrån, som säger hur det "ska" vara, men även som du säger, en övergång för kroppen. Jag kan så lite om ayurveda men har en nära vän som gick till en ayurvedisk läkare och fick en massa små förhållningsregler när det gäller både rutiner och mat och dryck, vilket hjälpte massor, jag menar verkligen massor! (Han håller till i Göteborg)Jag jobbar själv med att inte värdera mitt liv hela tiden, utan bara acceptera, jaha, nu känns det såhär, eller jaha, nu är det såhär. Det hjälper mig, och just detta vet jag att du har skrivit så klokt om tidigare. Ja du har skrivit mycket klokt genom åren! Jag är tacksam att du delar med dig, du bidrar till att göra världen så mycket finare just för att du bjuder på alla bitar. Tycker jag:)
SvaraRaderaÖnskar dig en dag!! (utan värdering hihi;)
KRAM
Du är också klok! Vi vandrar lite samma vägar tänker jag och delar det vi kan. Tack för dina ord och skickar en stor kram tillbaka!
Radera