Redan kvällen innan

Igår vaknade vi till ett decimetertjockt snötäcke, idag smälter det undan. Allt förändras. Jag drar in den kyliga morgonluften, tänker att min största match alltid kommer att vara den som försiggår i mitt sinne. Och mitt största motstånd ligger egentligen inte att yoga på morgonen. Mitt allra största motstånd ligger i att jag inte vill gå och lägga mig. Kvällen innan. Har alltid drivits av - tänk-om-jag-missar-något! Och alltid varit sist kvar på alla fester. Kommit först. Gått sist. Hängt med hela vägen. Nu är det ju inte direkt så att festerna dominerar mitt liv. Men alla filmer vi älskar att titta på här hemma, jag och min man. TV-boxar, hela serier på en gång. Vilket fördärv för en sådan som jag! Som vill se allt. På en gång. Eller när jag läser att en serie jag gillar skarpt, Mad Men, startar sin senaste säsong ikväll på tv och det första avsnittet är 2 timmar långt. Två timmar! Och slutar vid midnatt. Jag vet att jag är för trött imorgon bitti om jag ser den. Och ja, vi kan spela in. Inget problem. Men också den där känslan av att se saker först. Något jag behöver titta närmare på. Mycket av det här grundar sig i min personlighet som har ett starkt drag av tävling i sig. I det mesta kan man tävla. Utom i yoga. En stor lockelse i sig. En enorm utmaning i sig. Just därför vill jag aldrig sluta. Men det där runtom. Ni vet. Tillvaron med olika lockelser. Vissa saker struntar jag verkligen i. Men det här med att gå och lägga sig i tid. Det är nästa steg. För igår, trots att det var lördag, släckte jag före klockan 22. Det händer inte annars. Men nu. Och jag vaknar tidigt. Yogar. Dricker kaffe i makligt tempo och hämtar morgontidningen. Jag vet ju att det är så här jag vill ha det. Matchen med mig själv går redan kvällen innan. Och nej, egentligen är jag trött på kvällen, det är något annat som finns där. Som är både synligt och dolt för mig själv. Hur har du det med dina matcher? Är det någon som utkristalliserar sig som extra? Eller får du till allt fint och skönt?